Dressyrträning

Den energi jag hade i tisdags byttes ut mot enorm trötthet igår och lyckligtvis hade jag inget planerat på kvällen, utan jag lagade lite mat och gick in  duschen vid 8-tiden och släckte ljuset vid nio. Så skönt att få sova lite längre tid än vanligt!

Idag har jag dock varit betydligt piggare och under hela dagen sett fram emot kvällens träningspass hos Charlotte. 

I morse vaknade vi upp till 1,1 plusgrader. BRRR! Men för ett år sedan var jag i Alicante och då var det frost här hemma! Det är väl bara till att vänja sig, hösten är definitivt på väg!

Morgontemperatur

Igår laddade jag pannlampan för jag visste att det skulle bli mörkt när jag skulle rida hem från ridhuset ikväll. Så när jag gjorde i ordning Bosse slängde jag på reflexer på honom och mig själv och packade ner pannlampan i fickan.

Idag blev det dressyr. Inne i ridhuset. Premiär för inomhussäsongen nu alltså. Bosse var lite seg idag. Ville trava när han hade ett gäng ponnysar framför sig, men var inte så sugen på galopp. Fick ställa mig upp i stigbyglarna för att han skulle galoppera på. Men då gjorde han ju det bra.

Vi värmde upp i paddocken eftersom ponnysarna hade sin träning där. Sedan drog vi in i ridhuset och det blev ett dressyrpass. Ett välbehövligt sådant! Det är superkul att hoppa, men för att det ska funka måste dressyren funka. 

Om jag tittar tillbaka till hur vi hade det när jag började träna för Charlotte i början av detta år, så har det hänt så himla mycket!

Då kämpade jag med att han blev sur och sparkade mot skänkeln, ibland bara ställde sig och vägrade gå. Jag kämpade med att få honom att galoppera och när han väl galopperade hade jag fullt sjå för att sitta kvar i sadeln då han tog så stora och obalanserade språng. Vi hade svårt med rakriktning på långsidorna och böjning och ställning samt spårning på volterna. Högergaloppen och allt annat i högervarvet var så mycket svårare än vänstervarvet.

Idag jobbade vi mycket i dressyren. Jag valde att rida lätt hela tiden för att inte störa honom för mycket. Kände inte riktigt att jag var i nedsittningsmode idag. Men vi jobbade i alla fall på stora volter, rakt på långsidorna, vändningar över diagonalerna. Vi körde övergångar trav-skritt-trav. Jag fick göra lätta ökningar och sedan tillbaka. 

När han var mer uppvärmd gjorde vi öppnor på långsidorna, mer tempoväxlingar där vi också lade in en lugnare växel, vi jobbade upp formen och började närma oss samling. Helt otroligt! Samling! Det har jag aldrig varit i närheten med någon häst förut!

I galoppen jobbade vi på att galoppera överhuvudtaget och när han gjorde det, rakriktning på långsidorna. 

På slutet körde vi även tiometersvolter och lite "lek" med formen. Testade att länga ut honom lite, vilket går bättre och bättre. Han har ju så mycket mer egen balans nu! Sedan plockade jag tillbaka honom och upp i formen igen och jobbade med tiometersvolterna och tempoväxlingar. Inför volterna lite lugnare tempo och ut ur volterna mer tempo.

Lärorikt och kul som vanligt och han gjorde faktiskt jobbet mestadels bra. Han vill bli lite seg vid ingången i vänstervarvet och var lite seg i galoppen, men annars är han ju super att rida nu! Så kul!

Nästa vecka blir det Kalle som får träna om allting går som det ska fram tills dess!

När vi skrittade hem blev det i pannlampans sken och Bosse var lite småspooky första delen av vägen. Sedan lugnade han ner sig och det gick bra hela vägen hem.

Så nu får man vänja sig vid mörkret igen. Än så länge är det i alla fall ljust när jag rider till träningen och det är ju positivt!

Det blev rätt kallt och jag skulle nog haft en lite tjockare jacka med mig, nu hade jag bara en tunn långärmad tröja, en tunn tröja ovanpå det och en väst. Men jag frös när jag kom tillbaka till stallet.

Det kändes lite konstigt att skicka ut grabbarna i mörkret, men de klarar sig fint. De har ju hur mycket gräs som helst i hagen och är knappast mörkrädda :)

I pannlampans sken