Hästarna 2018

Vilket hästår jag har haft 2018. Jag har äntligen kommit igång med ridningen igen och det är så kul! Framför allt är det ju Bosse som är igång, medans Pelle har haft en del problem som har lett till att jag nu har ställt av honom.

Året började med regn och efter en regnig höst hade båda hästarna mugg och jag spolade av deras ben varje gång de kom in från hagen och jag tvättade benen med klorhexidinshampo, smorde in dem och pillade skorpor.

Tvätta leriga ben!

Vid jul började jag märka att hästarna inte satte muskler som jag hade tänkt och jag skickade för första gången i mitt liv hö på analys. Det visade sig att det innehöll alldeles för lite protein och jag fick börja 2018 med att fodra på med lucern och proteinkraftfoder.

Jag rider och går med Pelle men siste januari kommer han in i stallet på tre ben. Han hade inga svullnader eller värme någonstans och inte puls i någon hov. Han ville inte stödja på höger bakben ordentligt. Denna skada hängde med under hela våren. Ibland var han fräsch, ibland inte. Jag hade ute veterinär och fick metacam och boxvila i 14 dagar. Efter det var han fräsch, men ibland återkom hältan.

Hästmedicin

Eftersom det inte gick att rida valde jag att ta av bakskorna på honom och efter det har han inte varit halt. Jag misstänkte hela tiden att det var något i hoven eftersom han kunde röra alla leder som han skulle, men vi hittade aldrig någon hovböld eller liknande. Dock har jag nu i höst läst en artikel om att hästar kan bli ömma av snösulor pga tryck och jag undrar om det inte var det som var grejen.

I början av februari skoddes Bosse bak eftersom han hade blivit väldigt hovöm. Det var helt rätt beslut. Han sliter sina bakskor så mycket att sömhuvudena är helt nedslipade efter en vecka. Så det var inte så konstigt att han hade ont i sina hovar utan skor!

I februari kom vintern, vi fick snö och kyla. Jag började rida lite på kvällarna efter jobbet då kvällarna började bli längre. Bosse fortsatte att utvecklas i ridningen och började galoppera balanserat på våra uteritter. Så kul!

Vinterkänsla

I mars fick vi in en ny hyresgäst i stallet och alla fyra boxar var bebodda. Pelle var mycket missnöjd och gjorde allt för att äta upp den stackars box-kompisen. Tyvärr (eller kanske som tur var med tanke på Pelles ilska mot boxgrannen) stannade de bara en månad. Jag bestämde mig för att nästa hyresgäst skulle vara en valack och att det skulle vara en vuxen ägare till den. Det gick sådär. I början av maj flyttade en ny ponny in. Ett sto. Ägd av en härlig tjej i 15-årsåldern.

När hösten och mörkret kom flyttade även hon och då bestämde jag mig för att lägga ner hyresverksamheten. Det hade egentligen ingenting att göra med att hon flyttade. Redan hösten 2017 när det regnade oavbrutet och leran stod upp till knäna i hagen tyckte jag att det var jobbigt att vara stallägare eftersom jag kände att jag inte kunde leva upp till de krav jag själv har på ett hyresstall.

När sedan sommaren kom med torka och foderbrist och det länge var osäkert ifall jag skulle få tag i tillräckligt med grovfoder över vintern kändes det riktigt illa att vara stallägare. Hela tanken med att ha inhyrda var ju dessutom att ha möjlighet att få hjälp när jag behöver resa bort. Den hjälpen har jag inte fått på samma sätt som tidigare.

Så när hösten kom kände jag bara att nej, nu skiter jag i det här. Så den hyresgäst som var kvar sade jag upp och lagom till jag tog in hästarna för vintern var det bara mina hästar kvar. Det har varit rätt skönt faktiskt att ha stallet för sig själv. Jag har också insett att det faktiskt är mer jobb att ha fler hästar och det är ju knappast något jobb jag har fått betalt för. Sedan har det ju såklart varit kul att ha sällskap och hantera andra hästar och få lite inspiration och glädje i ridningen, men just nu är jag nöjd med att ha mitt stall för mig själv!

Vintern höll i sig i mars och i mitten på mars gjorde vi årets första besök i ridhuset. Bosse var oväntat fin och jag märkte att han hade stärkt sig.

I slutet av mars hade Bosse sin första tappsko. Året hade annars börjat rätt bra på den fronten. Men nu började det med trasiga hovar och skor som åkte av i tid och otid.

Årets följetong- Bosses tappskor

I början av april kom våren och jag kunde börja rida i t-shirt. Det dröjde ända tills mitten av april innan vi kunde rida vårt första paddock-pass pga tjällossning. Bosse var fin och jag hade en känsla av att jag hade fått lön för mödan av alla ridpass ute i regn och blåst hela hösten och vintern. Nu hade jag en häst som var stark och gick att jobba med.

I början av maj kom sommaren. Vi fick en väldigt kort vår. Hästarna släpptes på bete och alla ridpass var svettiga. Jag saltade paddocken och långsamt började betet torka bort. Vi fick faktiskt inget regn att tala om från maj till slutet av augusti. Paniken började växa under sommaren, skulle hästarna få något bete i höst? Skulle jag få tag i hö till vintern? På Facebook startades fodergrupper och paniken spreds. Folk blev lurade och priserna steg till nivåer jag aldrig tidigare hade sett (8 kr/kg är nog det dyraste jag såg bland alla annonser). Jag försökte ha is i magen och tänkte att alla andra år står det mängder med hösilagbalar på åkrarna här omkring som aldrig blir använda utan ruttnar och slängs.

När regnet kom började gräset växa igen, hästarna fick bete och bönderna kunde ta en ok andraskörd. Det löste sig med foder och jag hittade en leverantör med ett mycket överkomligt pris, även om det blev lite dyrare än tidigare år.

I slutet av maj gick Bosse omkull ner i en mosse. Så typiskt honom! Han travade, blev rädd för någonting, hoppade åt sidan, snubblade över sig själv, gick ned på knä och föll ned i en mosse. Jag flög av, men det gick bra. Fick endast ett litet hål  på knäet på ridbrallan. Det är tredje gången någon faller av Bosse (andra gången för mig) och samtliga gånger har det varit pga snubbel.

Bosses spår i diket av mossen

Annars fortsätter det framåt, vi tränar i paddocken och det blir lättare och lättare med galoppen och ridningen överhuvudtaget. Vi börjar galoppera över bommar.

I slutet av juni åkte Isabella och jag med hästarna till Åkulla för att rida en runda. Det blev en jättehärlig runda som jag faktiskt aldrig har ridit, cyklat eller gått tidigare. Tyvärr tappade Bosse sin ena framsko, men hovis kom dagen efter och skodde om, så han klarade nästan en hel skoperiod.

Tappsko nr xx

I juli var betet borttorkat och vi fick stängsla en ny hage på kullen där de fick gå och äta sly. Värmen tog på oss alla och Bosse var märkbart trött vid i princip alla pass. Det var få dagar under 30 grader.

Skorna fortsatte att trilla av Bosse och hans framhovar blev allt trasigare.

I början på augusti lyckades Bosse för första gången någonsin attackera mig och gjorde ett hugg i halsen på mig. Sjukt läskigt! Jag skulle hämta Caddan i hagen och hade ingen piskpåse med mig att freda mig med då jag tyckte att han hade varit mycket lugnare i hagen. Jag försökte schasa bort honom genom att vifta med Caddans grimma och då blev han förbannad och attackerade mig.

Hästattack i halsen

Efter det har jag ALLTID piskpåsen med mig i hagen!

I augusti började det äntligen regna och världen började bli grön igen. Både Bosse och jag började bli piggare igen när värmen gick ned och maten kom tillbaka.

Hoppning med Bosse!

Jag drog igång årets stallprojekt med att måla den sista boxen och väggen på sadelkammaren. Och så röjde jag upp där golvet skulle gjutas. Flyttade alla grejer och började riva de gamla svinkättarna.

Nymålad vägg i sista boxen

Nymålad sadelkammarvägg

Före jag drog igång stallprojektet

Tömt och rivit ner en vägg

Ridningen av Bosse gick bra. Han tjurade ibland, men var stundtals riktigt fin i paddocken. Pelle var ute på några promenader. Bosse gick återigen omkull när jag var ute och red, men denna gång kom han i alla fall upp på fötter igen! Och jag satt kvar.

I september drog stallprojektet igång på allvar och jag bar ut all gat- och kullersten samt körde in makadan. Sedan väntade jag på betongbil vilket dröjde ända till början av oktober. Men så fint det blev! Jag är så nöjd med mitt fina stallgolv! Så värt att göra detta, det har underlättat all hantering i stallet! Och det blir inget spill på hösilaget nu när balarna står inne. Extra viktigt ett år då hösilaget är dyrt!

Gatstenen borta!

Fyller på med makadam

Klart för gjutning

Nygjutet!

Bosse bajsade ut en hög med springmask och jag skickade träckprov och fick reda på att han även hade blodmask. Så det blev dubbelkur av avmaskningsmedel med Axilur gånger två mot spolmasken och Cydectin mot blodmasken. Stackars Bosse, alla maskar ska han få!

Springmask!

Temperaturen gick äntligen ned och för första gången sedan i början på maj var det under 15 grader. Hösten var på gång. Bosse fortsatte att dra av sig sina framskor och det blev en hel del ofrivillig vila från ridningen.

Jag red också för sista gången (?) på Pelle som har varit trött hela sommaren och hösten.

I oktober hade Bosses vänstra framhov blivit så trasig efter för många avdragningar att det inte längre gick att sko honom. Det fanns inga hovväggar kvar. Så jag beslutade mig för att testa barfotaboots. Vi åkte till Kungsbacka och testade ett par begagnade som var för små så jag fick beställa en storlek större från Hööks. Det funkade bra, men Bosse fick skav av den eftersom han hade den på sig i hagen också.

Test av joggingsko!

Jag köpte ett par Shoe Secure till Bosse för att testa ifall det verkligen funkar mot tappskor. Och vilken lycka! De har funkat kanon! Han har inte varit i sina framskor en enda gång och de sitter numera som berget mellan skoningarna! Enda minuset är att jag måste skruva dit och skruva bort dem varje dag. Men det har å andra sidan lett till att Bosses hovar numera är så välskötta och fina. Det är i alla fall grymt skönt att veta att skorna sitter kvar och att vi inte kommer att få ofrivilliga uppehåll pga tappskor!

Räddningen för Bosses hovar  - Shoe Secure

I slutet av oktober gjorde mörkret sitt intrång och Bosse och jag var i ridhuset för första gången sedan i våras. Vi var där ca en gång i veckan och det funkade helt ok. Han blir bättre och bättre där faktiskt!

Ridhusträning

I början av november installerade jag min nya automatiska fodergrind och hästarna kan numera få mat även när jag inte är hemma. Det har lett till lugnare hästar som inte är vrålhungriga när de ska in på eftermiddagarna. Helt klart ett mycket bra köp!

Jag klippte Bosse eftersom han svettas så otroligt mycket och eftersom jag upplevde honom som rätt trött när jag red honom. Han blev dock inte så mycket piggare av mindre päls så jag ökade även på fodringen med mer energirikt kraftfoder.

Nyklippt Bosse

Senare klippte jag hela Bosse eftersom pälsen hade växt ut och för att jag inte hade fått någon pigghetseffekt som jag ville ha.

Hela hösten har varit väldigt torr och vi har knappt någon lera i hagen. Så underbart! December är också den månad då jag kommer igång ordentligt med Bosse igen eftersom jag jobbade sista dagen den 14:e. Han har verkligen utvecklats under det här året och jag är så glad över all tid jag har lagt på att få igång honom. Nu skördar jag frukterna av det jobbet och jag börjar trivas väldigt bra med honom. Han verkar också trivas bra med våra ridturer. Detta år har varit ett mycket bra hästår och det avslutas på hästryggen såklart!

Solig uteritt 30:e december

Gott nytt år 2019!