Av och på

Idag såg jag fram emot en lite längre skogsrunda med Bosse som var så härligt pigg igår. De fick stå inne på morgonen även idag då jag inte hade någon lust att skruva i och ur skoskydden mer än nödvändigt. Planen var att passa på att skriva fakturorna åt HTAB och sedan käka frukost.

Jag skulle precis packa upp min nya skrivare som jag köpte häromdan då min gamla verkar ha gett upp helt. Jag öppnade kartongen och så läste jag "monochrome" på sidan av den och insåg att jag hade köpt fel skrivare. Skit också! Det skulle ju vara en färgskrivare såklart!

Så det var bara till att käka frukost och sedan ge sig av till Netonnet igen för att byta till rätt sort. Det tog lite tid i kundtjänsten då det var en tjafsig kund före mig, men till sist fick jag hjälp. Trots att jag sa att jag inte hade packat upp skrivaren (vilket jag ju inte hade) valde personen som hjälpte mig att packa upp hela skrivaren, ta bort alla transportskydd och tejpbitar och kolla så att inte tonern var använd. Jag tyckte att det var rätt tydligt att skrivaren inte hade varit uppackad, men detta var deras rutin.

Jaja, jag fick i alla fall köpt en ny färglaserskrivare som skriver ut trådlöst. Ordningen återställd!

Så det blev lite senare än jag tänkt när jag var ute i stallet igen. Bosse var på sitt sedvanliga tjuriga humör, kanske lite gladare än igår, svårt att avgöra...

Det gick hyfsat att kratsa hovarna idag i alla fall. Han lyfte dem som han skulle och vevade bara en gång med höger bakhov, så rätt bra alltså.

Det gick snabbt att göra i ordning honom och vi började skritta mot Åkulla. När vi kom upp på Obbhultvägen gick vi åt fel håll enligt Bosse, för han blev otroligt trög. Gick med handbromsen i ända tills vi kom över krönet på backen ner mot grushålan. Där fick han plötsligt energi och skrittade på bra.

Han travade också en bit upp till Lynga där världen plötsligt var "farlig". Det är lite lustigt, vi har tagit den rundan rätt många gånger det senaste året. Dock brukar vi alltid komma från andra hållet, det är samma runda som jag laddade upp på Youtube tidigare idag. Men han reagerade på många konstiga saker och gick och tittade och snarkade. När vi hade kommit ner för backen efter Lynga blev han "av" igen och energin försvann. När jag bad om trav fick jag inte det utan bara bakåtslickade öron och en spark med höger bakben.

Det är så jäkla irriterande när han tappar framåtbjudningen sådär. Det är som att köra en bil där bromsarna har hängt sig och jag får inget svar framåt. Han var fortsatt seg förbi Flähult och upp i backen där hade jag tänkt att galoppera. Jag fick honom till att trava utan framåtbjudning och halvvägs upp i backen saktade han av utan att det gick att få honom i trav igen. Så märkligt! Han brukar alltid vilja galoppera uppför!

När vi var uppe på krönet blev han rädd för ett jakttorn som låg bredvid vägen och där vände han. Jag trodde först inte att jag skulle få förbi honom, men till sist ändrade han sig och gick förbi snarkandes. Efter det blev det lite mer tryck i honom och han ville trava på den smala stigen. Det fick han inte.

Han tog sig över en vattenpöl som delade vägen utan att tveka så mycket och sedan väntade stigen där han nästan gått omkull två gånger när vi kommit från andra hållet. Den här gången gick det nedför och det är fullt med rötter och stenar, men han är mycket försiktigare nedför och det gick väldigt bra! Bra att han fick tänka sig för om var han satte ner sina hovar!

När vi kom ut på banvallen var han superspänd och hade egentligen ingen ärlig framåtbjudning där heller även om han valde att trava i alla fall.

Utsikt över den raka banvallen

Vi vände sedan upp i skogen och där hade han lite bråttom innan vi kom upp på asfaltsvägen ovanför Axelid. Där var han återigen tveksam tills vi svängde in på grusvägen som skulle ta oss till Obbhult. Där blev han i vanlig ordning spänd, jag tror att det är för att där finns mycket vildsvin där.

Vi övade på att skritta i vattenpölar och efter ett tag gjorde han det utan att försöka smita åt sidan.

Det blev lite trav innan vi kom till den långa nedförsbacken där jag inte ville att han skulle trava och gå omkull. Men när vi kom ner för den blev det trav och återigen var han rätt spänd.

Men när vi vände upp för backen mot Linnarp tände han till och fattade galopp och galopperade på rätt bra. Jag fick några lågt hängande grangrenar på mig i farten, men det gick bra.

Vi kom upp på högsta punkten och ut på en lite mer grusad väg där han återigen skulle galoppera. Då var det faktiskt lite svårt att få stopp på för första gången någonsin.

Sedan var han normal i bjudningen hela vägen hem. Dock är det riktigt irriterande och klurigt att han är så av och på hela tiden. Det var faktiskt ett bra tag sedan han var så ovillig på en uteritt så det var lite förvånande. Det är svårt att veta hur jag ska göra för att få honom att vilja jobba. Han får ju mat i mängder och jag tycker att han har hyfsat bra kondition. Men det är väl bara till att jobba vidare antar jag.

Jag planerar att rida två gånger i ridhuset denna vecka, sedan blir det mer ridning när jag tar jullov så då hoppas jag att jag får igång honom ordentligt. De flesta hästar får ju mer energi när de får mer kondition, precis som vi människor, så jag hoppas att jag kan påverka hans framåtbjudning på det sättet.