December-lera

Efter några dagars regn (dock ganska måttligt) har nu leran börjat dyka upp som ett december-brev på posten. När jag tog in hästarna för att rida Bosse i eftermiddags hade Pelle haft en ordentlig leringpackning och Bosses täcke såg ut som attans.

Jag började med att spola av Pelles hovar och ben. Åh, vad bra vi hade det när det var torrt ute! Jag spolade även av Bosses ben och hovar. Han hade lyckats få in lera på baklåren under täcket och under magen. Dessutom var halsen helt full av lera på båda sidor, samt manen.

Så det var lite pyssligt att göra i ordning honom och få honom så ren det bara gick. Hopplöst när den långa pälsen är blöt och lerig, det går inte bort.

Men det spelade egentligen ingen roll, det var ingen som såg oss ute ändå:). Det regnade nämligen lite grann när vi kom ut och då ser man inte många andra människor utomhus. Det var ändå rätt behagligt, temperaturen har ju stigit de senaste dagarna och det var runt sju plusgrader. Inte mycket till vind heller.

Vi skrittade förbi Kullagården och sedan ner i grushålan. Bosse var rätt pigg och lite småtittig, gick och snarkade åt saker och ting. Det blev en lugn runda. Inga krav. Mest skritt. Men han travade ändå på bra och stack iväg i galopp i skogen på ett ställe där vi brukar galoppera.

Han verkade rätt nöjd när vi kom ur skogen och skrittade hemåt. Jag var också nöjd med honom. Jag tycker att han var  pigg och framåt och det är ju bra. Hoppas att vi snart får in piggheten och framåtbjudningen i ridhuset snart...

Lerinpackad Pelle!