Sidor

lördag 2 december 2017

Lördag

Nu har vi landat i december. Helt otroligt vad tiden går snabbt! November, en av de tråkigaste månaderna enligt mig, är avklarad och nu är det full fart mot den 21 december och vintersolståndet, som innebär att vi snart kan se fram emot ljusare kvällar igen. Men fram till dess gäller det att nyttja det lilla ljus helgerna bjuder på. Jag kan i alla fall glädja mig åt att jag inte bor norr om polcirkeln och har mörker dygnet runt, som jag hörde om på radion tidigare idag. Polarnätter kallas det visst när solen inte går upp.

Denna lördag får jag nog säga att jag har nyttjat maximalt när det gäller ljuset i alla fall. Jag vaknade vid klockan sex och gick upp. Jag fixade lite tvätt och tände i pannan innan jag gav mig ut till stallet och hästarna.

Lampan över stalldörren hade slocknat, så jag blev tvungen att köra en runda till stan för att fixa ny. Men först fixade jag i ordning i stallet. Ut med hästar och in med foder. Jag sanerade även min foder-frysbox som luktade illa. När jag ändå hade dammsugaren framme tog jag även och gjorde rent kullerstensgolvet. Åh, vad jag är sugen på att ta bort det och gjuta riktigt golv! Då kan jag ta min fina sopmaskin och sopa där och hålla rent varje dag istället!

Efter stallsysslorna gick jag in och åt frukost, sedan gav jag mig ut igen. Jag tog stegen som låg vid staketet och klättrade upp för att skruva ur den trasiga lampan. Jag flyttade bort utemöblerna från växthuset, så där är tömt nu. Jag körde även in fem skottkärror ved.

Sedan körde jag till stan och fixade nya lampor. Köpte tre stycken, då de brukar gå sönder ungefär samtidigt. Så nu är jag förberedd när de andra ger sig. Jag köpte också kabelklammor som jag ska ha för att få undan förlängningssladdar i stallet. Jag passade också på att handla lite.

När jag kom hem bytte jag snabbt om till ridkläder och tog in hästarna eftersom det regnade lite sådär duggregn. Medan de torkade och åt lite hö satte jag i den nya lampan ovanför stalldörren och så hängde jag upp sladden till frostvakten i vattenslangslådan. Bra att hästarna slipper trampa på den sladden varje gång de går ut!

Sedan fortsatte jag med förlängningssladdarna i sadelkammaren. De som förser mina fina ljusstakar med el. Så nu är det ordning där också!

Jag började med att göra i ordning Pelle för en ridtur. Jag hade med mig min nya, fina vinterridjacka som jag hittade på Gekås häromdan. Det är en Horze Supreme Brooke som jag hittade för 899 kr. Horze själva tar 1390 kr på sin hemsida. Det är en jacka med tekniskt material som håller varmt och är vattenavvisande. Den är lite längre och har tvåvägsdragkedja fram samt dragkedja i sprund på båda sidor. Så duggregnet var en perfekt första test för denna fina jacka!

Vi gav oss ut och det regnade lite mer än när jag tog in hästarna, men jag var snabbt uppe i sadeln. Vi traskade upp på Obbhultsvägen mot Rolfstorp. Pelle var väldigt lugn och trevlig. Han gjorde några högfärdshostningar när vi kom upp på asfaltsvägen men sedan fortsatte han framåt. Vi gick förbi Kullagården och sedan upp på asfaltsvägen igen.

Nere i kurvan stack vi in på gärdsvägen och Pelle fick trava lite. Han var lite försiktig till en början, men sedan travade han på bättre och bättre. Han var faktiskt riktigt fin! Och så lugn. Helt perfekt!

Jag i min fina jacka

Ut i duggregnet
Han var så lugn och snäll hela rundan, helt underbar och han fick massor av godis när vi kom tillbaka till stallet. Fina Pelle!

Sedan var det dags för Bosse Bus. Glädjande nog satt båda skorna på idag. Första ridturen med skor på alltså!

Två skor på!
Som synes på bilden är höger hov betydligt mindre, men det beror på att det är den hov som har saknat sko och den andra har haft sko sedan fyra veckor tillbaka.

Däremot var han tjock i båda bakkotorna. Lite märkligt, han brukar inte bli tjock i kotor. Men jag tänkte att han får ut och röra på sig och känns han halt får vi vända hemåt. Men han var inte halt någonstans. Tvärtom var han jättefin!

Han skrittade på jättefint. Även om han har känts fin trots att han bara haft en sko på sig så märkte jag att framåtbjudningen var snäppet bättre och att han tog för sig lite mer i skritten. Vi traskade på upp mot Linnarp och sedan mot Obbhult. Han tvekade lite på några kabeltrummor som låg i diket, men han var inte svårövertalad.

Han fick trava en hel del och travade verkligen jättefint. Vi vände upp i Obbhultskogen och där var han lite tveksam till en början, men sedan kom framåtbjudningen även där.

Fin-Bosse
Han fick trava på upp i backarna där och han blev rätt trött i kroppen. Jag har ju själv sprungit där, så jag vet precis hur jobbigt det är!


Suddig skog!
Det gick bra där uppe i skogen och vi fick vända och gå tillbaka eftersom det fortfarande är kreatur ute som blockerar vägen. Han var pigg och snabb på vägen hem.

Plötsligt mötte vi en traktor på en väg där det var berg på ena sidan och djupt dike och mosse på andra sidan. Bara till att vända och rida tillbaka till närmsta ställe där traktorn kunde passera. Bosse gillade inte att vända och blev lite sur, men jag fick övertalat honom.

Sedan var det snabb skritt hemåt. Vi mötte en bil som stannade till och då tänkte jag trava fram till den för att de skulle slippa vänta. Plötsligt blir Bosse helt halt och jag tittar ner. Skon sitter på sned!

FAAAAN också! Jäkla skit! Han har alltså återigen lyckats trampa skon snett utåt. Samma hov som sist, dvs höger. Jag hoppar av och lyckas dra den tillbaka i hyfsat läge och han kan skritta vidare utan att halta.

När jag kom hem fick jag dra tillbaka skon till rätt plats och jag lyckades sätta tre söm och hoppas nu verkligen att detta ska kunna hålla kvar skon!

Såhär såg det ut - gammal bild
Imorgon ska jag besöka Gekås igen för att fixa ett par boots till honom att ha när jag rider honom. Det är första gången han har lyckats ta av sig sko när jag rider. Så tröttsamt!

Han var i alla fall väldigt fin att rida idag. Han tyckte det var kul att få komma ut och slängde lite med huvudet i traven och drog på rätt bra i traven stundtals. Mycket pigg emellanåt, men ändå kontrollerbar. Det bästa av allt är att han går fram överallt och att jag lyckas övertala honom när han blir rädd för saker. Han är verkligen den perfekta uterittshästen just nu!

Framöver gäller det att rida ut mycket för att stärka honom och bygga muskler så att han till våren är väl rustad för att kunna köra lite pass på ridbanan och kunna börja hoppa igen. Ser fram emot detta!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar