5 år med Pelle - del 4

Dagen efter att jag tagit mitt beslut om att sälja Pelle började jag så smått ångra mig och någon dag efter tömkörningsincidenten skötte han sig exemplariskt igen. När första intressenten ringde på annonsen insåg jag att nej, jag vill inte sälja honom, jag fortsätter att kämpa.

Och kampen fortsatte. Det gick lite upp och lite ner, stundtals var han helt underbar för att ibland bli helt galen, men jag jobbade mycket från marken, var ute och gick med honom, gjorde lite ledarskapsövningar osv.

Under hösten 2008 hade jag Garboso på inridning hos en tjej som heter Louise. Hon var även ridlärare så jag började rida lite smått för henne med Pelle. Jag kommer ihåg första gången jag red för henne. Det var på gården där hon hade Garboso och Pelle vägrade hoppa något grönsvart hinder och var alltmänt en pain in the ass.

Långsamt byggde vi upp mitt självförtroende och hoppningen gick bättre och bättre med Louises hjälp. Det var bra för mig att få träna helt själv, utan pressen från att andra ser hur dåligt det går/får stå och vänta. Vi jobbade mycket med stabiliteten i min sits och försökte komma ifrån min fokusering på avståndsbedömning (som jag är väldigt dålig på). Det var en helt ovärderlig hjälp i ett läge där jag inte visste hur jag skulle komma vidare.

Louise fick börja rida Pelle också, dels för att jag kände att jag behövde någon som kunde gå på honom när han satte till sin dumma sida och dels för att jag kände att han skrämt upp mig såpass mycket att jag inte längre kunde komma åt honom som jag ville. Det var väldigt nyttigt för mig att se någon annan, duktigare och tuffare ryttare få samma problem med honom som jag hade. Jag fick dessutom (äntligen) bekräftat att Pelle inte alls är någon särskilt lätt häst, speciellt inte om han lyckats skrämma sin ryttare lite grann.

Louise tog med Pelle på lite tävlingar och det gick väldigt bra, han var också med på några träningar för Claes Brudefors där de hoppade 1.30-1.40 utan problem. Pelle hade dock fullt sjå med att låtsas var rädd för diverse hinder innan han lugnade ner sig och gjorde sitt jobb.



En stor del av tävlingssäsongen 2010 tävlade Louise Pelle. Ända upp till 1.20. Det gick bra, han skötte sig fint på tävlingarna och han fick åka med på div II-hoppningen på hösten.

Pelle och Louise i Glommen sommaren 2010

Pelle och Louise i Kvibille hösten 2010 (1.10-klass)

Laget kom trea denna tävling

Sista div II-hoppningen ägde rum i Ätrabygden och det blev beslutat att Pelle och Louise skulle hoppa 1.20. Detta innebar veterinärbesiktning. Pelle har en rörelsestörning som kommer fram ibland, det var denna han fick anmärkning på vid veterinärbesiktningen vid köpet. Jag hade inte märkt av att han varit halt eller skadad under tiden jag haft honom. Visst, ibland var/är han oregelbunden vid ridning, men det är ingen hälta, utan bara en oregelbundenhet.

Vid veterinärbesiktningen i Ätrabygden var Pelle nog lite spänd och veterinären släppte inte igenom honom. Vi longerade honom och sprang upp en gång till men veterinären lät honom inte starta. MYCKET tråkigt! Så det var bara till att åka hem igen. Väl  hemma red jag ut honom en runda, men då visade han inte ens någon oregelbundenhet. Knasiga häst!

Det var Pelles sista tävling såhär långt, efter detta blev ju som bekant min pappa sjuk och jag blev tvungen att lägga ridstövlarna på hyllan ett långt tag!

FORTSÄTTNING FÖLJER...