Efter vår turbulenta tid 2008 insåg jag att jag var tvungen att söka hjälp med Pelle, det funkade helt enkelt inte. Som tur var hade jag fortfarande kontakt med Pelles tidigare ägare och hon kom och hjälpte mig hösten 2008. Det var bra för mig att se att Pelle krånglade inte bara med mig utan även sin tidigare ryttare, som dessutom är betydligt tuffare än mig.
Jag fick lite matnyttiga tips, började inse att det var när jag försökte styra och ställa lite för mycket som saker och ting inte fungerade. Jag började också alternera träningen lite och började tömköra Pelle, något som han tyckte var lite obehagligt och antagligen jobbigt, men verkade nyttigt för honom. Jag körde även en del ledarskapsövningar och avsuttna övningar för att försöka komma åt hans temperament lite och få honom att lita mer på mig som ledare.
Det fortsatte att gå upp och ner med tränandet och tävlandet och ett tag var det plankhinder som var ett stort problem, för att i nästa stund vara vattenmattor.
En dag när jag var ute och tömkörde Pelle fick han ett spel och blev helt okontrollerad och situationen blev rätt obehaglig då jag inte kunde kommunicera med honom alls. Då blev jag så trött på honom att jag bestämde mig för att nu fick det vara nog! Jag kände att jag på de två år jag hållit på och kämpat inte kommit någonstans, mitt självförtroende var helt kört i botten och jag orkade inte hålla på längre.
Jag satte ut Pelle på annons - till salu
FORTSÄTTNING FÖLJER...
Spännande :)
SvaraRaderaSnart kommer fortsättningen:)
SvaraRadera