3-milatur!

Jag började kvällen med att trimma gräs i ca en timme innan jag tog cykeln och gav mig ut på en 3-milarunda. Den längsta rundan hittills för mig i år. Jag började starkt, uppförsbackarna som tidigare känts som berg, kändes mest som små kullar och allt flöt på väldigt bra.

Jag njöt av den vackra naturen och att se ställen som jag inte tidigare sett. När jag precis kommit till Köinge och började cykla hemåt hände det. Vid 2 mil passerat tog energin i min kropp slut. Jag drack lite vatten och förbannade mig själv för att jag inte varit smart nog att ta en banan innan jag åkte iväg.

Jag visste att det var ca en mil kvar att cykla, men eftersom jag redan hade avverkat 2/3 av sträckan övertygade jag mig över att jag skulle klara av det hela vägen. Och det gick bra. Motvinden kändes dryg, men jag kämpade på och till sist tog jag mig över sista backen och kunde rulla hem.

Jag hade hunnit bli ganska hungrig och satt och tänkte på att vi hade marinerat kött i kylskåpet som inte blivit grillat pga det dåliga vädret. Jag hoppades att min Älskling hade startat grillen. Att känna grilldoften i kurvan nere vid gamla brunnen kändes som en välsignelse och det perfekta slutet på min 3-milarunda!