Men för att börja från början så rullade ridningen på Bosse på bra, vi fortsatte att utvecklas, jag kunde rida längre och längre rundor, rida mer och mer i paddocken, hoppa mer och börja träna på galoppombyten. Det var så himla kul att vara igång på riktigt med ridningen igen!
Jag bokade min första lektion sedan 2016, men när jag kom till ridhuset den där dagen i början på maj märkte jag att Bosse rörde sig annorlunda och jag fick avbryta och såg då att han haltade. Bara till att avbryta!
Han fick vila några dagar, men när han inte blev bättre bokade jag tid hos veterinär på Slöinge djursjukhus för hältutredning. Han fick diagnos att det var en hälta som satt lågt och fick en omgång Metacam och skulle sedan sättas igång. När han en vecka senare fortfarande var lika halt fick jag köra ner till Slöinge igen och då hittade vi tyvärr en lättare gaffelbansdsskada. Höger bakben vid infästningen mot hasen. Veterinären talade om för mig att jag fick räkna med minst tre månaders konvalescens, kanske upp mot ett år. Och det var såklart inget kul besked!
Sommaren gick med skrittpromenader som övergick i uppsutten skritt då det inte gick att gå med honom eftersom han blev så jäkla bråkig. Han fick stötvågsbehandlingar och var på efterkontroller. I augusti när vi var på efterkontroll var gaffelbansskadan bra men då hade han lyckats skada knäet i vänster bakben istället! Eländet ville liksom inte ta slut! Ny vila och ny igångsättning.
I oktober lyckades han skada ögat, och det blev till att ringa akutveterinär en söndag. Men lyckligtvis var det ingen större skada utan svullnaden gick ner någon dag efteråt. Och sedan var det ju koliken i början av december. Vilket år stackars Bosse har haft!
Men inget ont som inte har något gott med sig brukar man ju säga och då även i detta fall. Jag hade börjat promenera Pelle lite grann under våren så när Bosse blev skadad började jag rida Pelle igen. Jag pensionerade ju honom förra året och hade aldrig kunnat tänka mig att han skulle kunna bli ridhäst på riktigt igen. Men när det inte gick att rida Bosse var det ju i alla fall något att få sitta på Pelles rygg.
Dock uppskattade Pelle våra ridturer, han har förvandlats till en cool och modig häst och har plötsligt kunnat ridas i skog och mark. Han som aldrig har trivts i skogen tidigare är numera en riktig skogsmulle! Jag är så glad över detta! Och dessutom har jag kunnat börja rida honom på ridbana och i ridhus. Och jag har börjat att träna för tränare med honom! Detta hade jag inte kunnat föreställa mig vara möjligt!
Jag har haft ett av mina roligaste år tillsammans med Pelle och nu känner jag verkligen att han är den där drömhästen som han var när jag köpte honom, innan jag började få problem med honom. Han går fram överallt och är framåt utan att bli tokig. Han är helt enkelt underbar just nu och jag kan bara hoppas att det här får fortsätta! Jag drömmer just nu om att kunna börja hoppa lite grann med honom också, det hade varit så himla kul!
Men just nu är jag supernöjd över att ha kunnat sätta igång en 23 år gammal häst på bara ett halvår!
Nu har också Bosse kommit igång på riktigt och vi red vår första långrunda sedan skadan häromdan. Han behöver fortfarande stärka sig mer, framför allt i galoppen, men det går ändå så mycket framåt och han är ju numera friskförklarad. Jag hoppas verkligen att han har gjort av alla skador han någonsin ska ha detta år!
I övrigt har jag ju fyllt 40 detta år, firat med mina härliga vänner i ett lyxhus nere i Spanien med egen pool. Jag har sprungit ett och annat löppass med hundarna och gått massor av promenader. Vi har inte haft några större projekt i år, jag har endast gjutit golv i sadelkammaren där det tidigare var gatsten så att gatstenen en gång för alla är ute ur hela stallet. Så skönt!
Sommaren var ganska torr och solig men nu i höst har verkligen vattenmängderna återställts och runnit över. Det har inneburit en del svampplockning också, så härligt! Det blev ju ingen svamp förra året pga torkan.
Det tråkigaste som hänt detta år är att jag har förlorat min före detta rumskollega och mycket goda vän. Tyvärr tog cancern hans liv alldeles för tidigt. Jag saknar honom så grymt mycket!
Så det har väl varit ett blandat år, mycket bra men också en hel del mindre bra.
Nu ser jag fram emot ett nytt spännande år och ett nytt spännande decennium!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar