Hinnagården: Kolik-vecka

Den här veckan blev inte alls som jag hade tänkt mig. Den började ju bra med ett spinningpass efter jobbet i måndags. Men när jag tog in hästarna i tisdags kväll märkte jag att Bosse verkade ovanligt lugn. Jag fick byta täcken på honom i boxen utan att han ens försökte äta upp mig, men jag tänkte att han bara var på ovanligt bra humör.

Eftersom jag hade planerat att rida, gick jag in, åt kvällsmat och sedan stack jag ut i stallet igen. Då stod Bosse och hängde i boxen och han hade inte ätit upp varken kraftfodret eller höet.

Jag tog ut honom på gången och tempade honom. 38,9, ganska hög feber alltså. Jag hade tidigare under dagen läst om att EHV-viruset har börjat spridas igen så jag tänkte direkt någon typ av virus, så jag tempade även Pelle. Han hade 37,8, vilket också var lite högt, så jag bestämde mig för att inte bege mig till något ridhus.

Jag gick istället ut och fyllde på vattenbaljorna i hagen och fixade med lite andra saker. När jag kom in i stallet igen stod Bosse i kisseställning utan att kissa och jag lade märke till att han inte hade bajsat sedan han kom in. Han började också skrapa med framhovarna och plötsligt insåg jag att han kanske hade kolik. Jag tog ut honom på gången och lyssnade på magen. Det hördes ljud, vilket var ett gott tecken, men så började han att sparka med bakbenen mot magen och det var inte längre någon tvekan om att det verkade röra sig om kolik.

Jag ringde jourveterinär, som inte svarade, jag lämnade ett meddelande och började promenera med Bosse i väntan på att veterinären skulle höra av sig. Han ringde efter ett tag och jag berättade om symptomen, samtidigt som Bosse började beta, men det var lite halvhjärtat. Vi kom överens om att veterinären skulle komma hit och jag fortsatte att gå med Bosse under tiden.

När veterinären kom konstaterade han att Bosse mycket riktigt hade kolik. Han hörde magljud på höger sida, men mindre på vänster (jag hade ju bara lyssnat på ena sidan). Han konstaterade att slemhinnorna såg normala ut och pulsen var normal, vilket var bra tecken.

Bosse fick kramplindrande medicin som verkade rätt snabbt och då blev han bättre. Veterinären kollade också ändtarmen på Bosse och plockade ut lite bajs som var blött, vilket också var goda tecken. Veterinären sa att det troligtvis var gaskolik, vilket ju inte är så allvarligt som ifall tarmarna viker sig t.ex. och han kunde inte göra mer utan åkte iväg. Rätt snart lyckades Bosse kissa ordentligt och sedan började han bajsa. Totalt pissevått! Som en ko med riktigt dålig mage. Det bara sprutade ur honom och hela svansen blev full med bajs.

Jag gick in och tog en dusch, sedan kollade jag till honom igen. Då andades han väldigt häftigt när jag kom ut och jag funderade på ifall jag skulle ringa veterinären igen, men han lugnade ner sig igen och lade sig ner så jag gick in igen.

Sedan var jag ute igen halv elva innan jag gick och lade mig. Han var väldigt orolig och hade uppenbart ont, så det var verkligen oroligt hur det skulle gå för honom under natten.

Jag gick och lade mig, vaknade kvart över tolv, men då hade Magnus precis gått och lagt sig och han talade om att han hade varit ute och kollat.

Klockan ett ringde väckarklockan och jag gick ut igen. Han var fortfarande väldigt orolig. Lade sig, ställde sig, skrapade med framhovarna, klämde ut lite diarré. Jag lade mig igen och nästa gång ringde klockan vid tre. Ut igen och kolla. Han hade fortfarande inte druckit något vatten och var fortfarande orolig.

Nästa gång var jag ute kl fem, fortfarande samma och då ringde jag veterinären för att kolla vad jag kunde förvänta mig och vilka tecken på fel jag skulle leta efter. Han lugnade mig med att förklara att sålänge det kommer bajs fungerar magen.

Klockan sju gick jag ut igen, fortfarande ingen förändring, men jag hade med mig varmt vatten och blandade upp i hinken. Då fick jag honom att dricka i alla fall, vilket var väldigt skönt!

Jag ringde chefen och talade om att jag skulle stanna hemma och sedan blandade jag jobb med att gå ut och kolla Bosse. Under dagen blev han väldigt trött och låg mest och sov, vilket gjorde att jag inte ville släppa ut honom, jag ville ju inte att han skulle ligga på kall och blöt mark liksom.

Jag var ute ca varannan timme hela dagen och jag tyckte inte att han blev så mycket bättre som jag hade trott att han skulle bli. Han hade fortfarande över 38 grader i feber. Men på kvällen fick han lite uppblött hackad lusern och då började han äntligen äta. Hurra!

Men jag vågade såklart inte andas ut. Han åt en liten tuss hö också, men senare under kvällen ville han inte ha det. I natt har jag varit ute kl 12, kl 2 kl 4, kl 7 innan jag gick upp på riktigt. Pratade med chefen igen och förklarade att jag inte ville lämna honom utan tillsyn idag heller.

Men han var mycket piggare, fick lite med uppblött lucern på morgonen och lite hö. Febern var borta!
På förmiddagen gick jag ut och tvättade hans svans så gott det gick. Den var helt nerbajsad och det var verkligen inte lätt att få rent den! Jag flätade upp den och lindade den så att han inte skulle bajsa mer i den. Under förmiddagen hade faktiskt bajset börjat att stabilisera sig så smått och se ut som hästbajs igen, lite mer form på det, men fortfarande löst.

Jag släppte ut dem när regnet upphörde och Pelle blev väldigt glad. Han for ut som en raket i hagen, hoppade och studsade och rullade sig fyra gånger. Bosse gick lugnt ut, pillade lite i höbaljan och sedan började han beta. Men han var betydligt bättre idag.

Jag åkte och köpte mer hackad lucern, lucernpellets, mash och fodermorötter. Jag vill ge honom blötare foder för jag tror att han dricker dåligt när han går ute och att det kan vara en tänkbar orsak till att han fick kolik.

Vi tretiden tog jag in dem igen och då fick han mash och uppblött lucernpellets samt lite hö. När jag kom ut vid femtiden hade han inte bajsat, men kissade i alla fall. Nu när jag var ute vid sju hade han faktiskt bajsat, druckit och knaprat på saltstenen. Så goda tecken! Dock pillar han lite med höet och vill inte riktigt äta det som innan. Jag blöter ner det också för att det ska bli lättare för honom att äta.

Nu börjar jag andas ut och jag tror att han börjar bli återställd och att det värsta är över. Men jag kommer att stanna hemma även imorgon för att hålla koll på honom. De kommer att få frukost inne och sedan släpper jag ut dem några timmar så att de får röra på sig. Jag kommer att kolla till dem vid tiotiden innan jag går och lägger mig och sedan ställer jag klockan på 2-halv 3 för att kolla läget.

Det har verkligen varit två tuffa dygn. För det första sömnbristen, men också oron för att det ska bli något värre. Jag kan verkligen inte förstå hur människor klarar sömnbrist (t.ex. i samband med småbarn). Jag är helt förstörd efter två nätter! Jag har haft stora koncentrationssvårigheter under dagen och svårt att hålla mig vaken. Helt borta!

Men nu hoppas jag att det är sista natten jag behöver gå ut och kolla och att han snart är tillbaka i normal form igen! Stackars Bosse!