Första långritten på åtta månader!

I morse var det en minusgrad ute, men marken hade inte frusit till ordentligt så det gick alldeles utmärkt att ge sig ut på långritt på eftermiddagen.

Det blev Bosses första långtur sedan 22:e april då det var sista gången vi var ute en längre runda innan han blev skadad. Förra gången vi red denna runda var Emelie och Fluga med och det var väldigt varmt och skönt ute.

Idag var det allt annat än varmt! Jag fick för lite kläder på mig. Jag skulle haft vinterridstövlarna, frös om tårna trots värmesulorna. Jag skulle också haft varmare handskar då händerna började försvinna när vi passerade golfbanan.

Bosse var lugn till en början, men redan innan vi hade kommit till Spekås började han att bröta då han blev rädd för en person som var ute och stängslade. Som om han aldrig har sett folk förut... Sedan fortsatte det med några hästar i en hage som var väldigt spännande innan han slappnade av lite när vi kom in i Linneskogen.

När vi skulle passera Gamlens gård där vi hade grova problem häromdan gick det väldigt bra. Han stannade bara för getterna. Han brydde sig inte så mycket om att det var en traktor som brötade eller att en ardennerhäst gick lös (!) i trädgården, men han var ju lite spänd förstås.

När vi hade passerat där fick han trava lite och då var han spänd, sprang och kikade lite på saker hit och dit, skyggade någon gång. Vidare upp mot golfbanan var världen väldigt läskig, men sedan slappnade han av en stund tills vi passerade ardennerhästarna i Breavad. Det var hästar överallt och de var stora och läskiga tyckte Bosse.

Efter det travade vi lite på asfalten och han lugnade sig lite grann. Jag ville ta det rätt så lugnt för att inte fresta på honom alltför mycket. Han har ju inte varit ute så långa rundor på länge som sagt. Det är ju inget problem i sig att vara ute länge, det är snarare hur fort man rider som sliter mer eller mindre på hästen.

När vi kom in på gruset fick han trava igen. Det gick uppför rätt mycket så efter halva backen ungefär fick han skritta lite igen. Helt plötsligt var vi uppe vid parkeringen till Bexells stenar. Vi vände upp i skogen och han föll in i galopp. Han skyggade för något, hoppade åt sidan och sköt lite rygg, men kom ner i trav igen och sedan blev det galopp i nästa backe innan vi svängde in i skogen mot Ryen.

Han är otroligt pigg och vill verkligen springa hela tiden. Samtidigt är han inte riktigt tillbaka i samma kondition som han hade innan han blev skadad. Därför är det viktigt att känna av hur mycket han anstränger sig så att han inte blir överansträngd.

Det blev en otroligt rolig runda, den gick alldeles för snabbt även om vi var ute i en timme och 45 minuter. Vi fick öppna en grind på vägen också och sedan var det såklart inte så lätt att komma upp på min jättehäst igen, men några hundra meter senare hittade jag en gärdsgård som jag kunde stå på. Jag hann knappt landa i sadeln innan Bosse började trava igen. Jäkla energiknippe!

Men det är ändå så jäkla härligt att han är tillbaka i skogen, att han orkar längre och att han vill galoppera så himla fint!

Han var lugn och fin är vi kom hem utan att verka trött, så jag tror att han också uppskattade våran runda. Nu är det bara till att fortsätta varva korta och långa uteritter med träning i ridhuset och på banan.

Härliga grusvägar!

Dagens runda!