2000-talets andra decennium är till ända!

Det känns lite konstigt att det nu är dags att byta decennium, att det har gått hela tio år sedan vi bytte decennium senast. Jag började att blogga samma år som jag köpte gården, dvs 2007. Men 2010 förändrades förutsättningarna för den hemsida som min blogg låg på och jag bytte till blogger. Därför har jag inte historiken för 2010.

Men om jag minns tillbaka så var det ett år då jag och Louise försökte kvala Bosse till fyraårschampionat med rätt dåligt resultat, han var lite för valpig helt enkelt och kunde inte riktigt koncentrera sig på uppgiften. Jag hade en del problem med Pelle och därför red Louise honom och hade med honom i division 2-hoppningen för FORF som avslutades med att han inte gick igenom veterinärbesiktningen för 1,20-klassen i Ätrabygden. Han var inte halt då och har inte varit det sedan heller.

Bosse tävlar med Louise

Jag fick känselbortfall som började i tårna och växte sig ända upp till magen, men som sedan gick tillbaka och numera är det endast i tårna jag har känselbortfall. Men det påverkade min ridning mycket negativt eftersom jag inte hade någon känsel i fötterna och därmed inte kunde balansera mig i stigbyglarna.

Något annat som hände i slutet av 2010 var att min pappa blev mycket sjuk och hamnade på sjukhus. Han hade fått metastaser efter en väldans massa år med prostatacancer som ingen annan än han kände till.

2011 började med att han avled och ett av mina allra jobbigaste år startade. Vi började renovera huset för att kunna flytta in. Vi renoverade kontor och sovrum själva och bytte kök, badrum och toalett samt fick gräva ny brunn innan vi kunde flytta in i huset den 16:e december 2011. En av de bästa dagarna i mitt liv!

Mitt fina kök, min fina man och min fina vovve!

Dock medförde renoverandet att hästarna fick stå till sidan och ridningen minskade drastiskt. Jag blev av med alla mina sadlar som jag hade hängandes i stallet i Rolfstorp när en stöldliga höll på. Det underlättade ju inte ridningen.

Däremot kom jag igång med min egna träning och började bl.a. att springa. Och det var början på ett decennium med en massa träning!

När jag ändå höll på med jobbiga saker bytte jag också jobb och den 10:e oktober började jag att jobba på Ringhals. Det bästa jobb jag någonsin haft och som jag fortfarande älskar!

2012 inledde jag med att klippa av mitt långa hår och bli korthårig. Vilken omställning! Jag trodde att jag aldrig mer skulle låta håret växa ut. Nu är det nästan lika långt som det var innan jag klippte av det...

Jag sprang några lopp och blev sedan skadad vilket ledde till att jag började cykla istället. Skadan påverkade även ridningen så det blev mindre av den varan också. 2012 kom aldrig sommaren. Vi eldade för att hålla värmen i huset fortfarande i juni.

2012 var året då jag byggde min sadelkammare. Så underbart att äntligen få en stor, rymlig och praktisk sadelkammare! Med lås!

Jag planterade massor av träd i min skog också. Jag planterade bl.a 1600 tallplantor, som tyvärr inte blev något bra av. De betas ner snabbt av älgarna! Men jag planterade även 2500 granplantor som numera är riktigt fina!

Jag sprang mitt första millopp och anmälde mig till Göteborgsvarvet 2013.

I november skaffade jag mig en ny traktor med lastare. Så skönt att ha en traktor till och dessutom som kunde göra lite mer arbete tack vare lastaren!

Magnus och jag påbörjade en motorsågskurs som ledde till att vi tog motorsågskörkort 2013.

2013 köpte jag min älskade Bianchi cyclocross som jag har cyklat många mil med detta decennium!

Vi planterade granplantor igen och jag sprang mitt första Göteborgsvarv i 24 graders värme. Och senare anmälde jag och Emelie oss till Lidingöloppet 2014.

Sommaren och hösten blev torra och därmed blev det inte mycket svampplockande som annars är en stor hobby jag har.

Jag kom igång bra med hästarna under sommaren och jag och min hyresgäst var ute och red en hel del tillsammans.

Jag sprang en massa lopp och vi åkte en vecka till Spanien, Alicante där jag sprang varje dag i fantastiska omgivningar. Jag löptränade med Varbergs GIF tjejlöpargrupp. Jag sprang över 1200 km detta år, helt galet!

Jag gjorde ett jättejobb och målade alla uthus under året.

2014 var ännu ett spännande år! Mitt hus genomgick den största förvandling som någonsin har gjorts! Det var året då vi bytte fönster, dörrar, fasad och tak och min koja blev förvandlad till ett fantastiskt vackert gult hus!

Före

Efter

För att nå detta röjde jag ut ladan för att kunna använda den som målarbod och renoveringen ledde till att den stora och lilla hallen på andra våning också blev renoverade eftersom vi ändrade om där så mycket. Som jag målade det året! Alla fasadbrädor och läkt målades innan det sattes upp på huset. Det blev väldigt mycket målande!

Vi tog också ner det största trädet som fanns på gården, en gammal ask som stod vid maskinhallen och garaget. Ett träd som orsakade mycken vånda varje gång det blåste. Så skönt att bli av med det!

Trädet

Inget träd mer!

Jag fortsatte att springa med Lidingöloppet som mål. Jag sprang längre och längre och till sist sprang jag långpass på 27 kilometer. Jag genomförde Lidingöloppet i glädjerus då jag blev förkyld några veckor innan och inte visste ifall jag skulle kunna genomföra.

Medaljen bärgad!

Det var så häftigt att göra detta och jag anmälde mig till Lidingöloppet 2015. Dock blev det ändrade planer. Jag tappade löplusten och kom aldrig igång med långlöpningen efter Lidingö, vilket ledde till att jag bestämde mig för att genomföra Tjejklassikern, sålde min Lidingöloppsplats och köpte en plats till tjejloppet istället. Jag vann också två startplatser till Tjejvasan vilket blev startskottet för min plan att genomföra Tjejklassikern.
Jag började simma och gick min första crawl-kurs vilket ledde till att jag inte lärde mig att crawla :)

Magnus blev morfar första gången i januari då Loke föddes.

2015 påbörjade jag alltså Tjejklassikern och i mars införskaffade jag ett par rullskidor. Magnus skulle köra Vasaloppet så även han fick ett par rullisar och vi började träna ihop.

Jag köpte mitt första växthus som blåste sönder första höststormen. Då lärde jag mig att det är dumt att köpa "billigt".

Vi byggde våra altaner detta år, en på framsidan och en på baksidan. Entrén till huset blev därmed färdig och huset kändes färdigt lite mer "på riktigt".

Jag började rida lite igen eftersom hästarna hade blivit farligt överviktiga under sommaren. Jag och Carina red också vår första gryningsritt i Stockholm och hade en härlig helg där tillsammans med våra grabbar.

I september sprang jag Lidingö Tjejlopp tillsammans med Emma. Jag tyckte att det var värre än att springa hela Lidingöloppet året före, men jag genomförde det i alla fall och hade därmed startat Tjejklassikern. Jag kämpade också vidare med simningen, men jag kan fortfarande inte crawla några längre sträckor...

2016 genomförde jag min första Tjejvasa, tillsammans med Emelie och med ont i halsen. Men jag tog mig i mål i alla fall och tyckte att det var grymt kul! Jag skaffade också min första leasingbil via jobbet och resan till Tjejvasan blev den sista med min blåa Volvo V70. Veckan efter körde jag och Magnus min nya V70 till Mora då det var dags för Magnus att köra sitt första Vasalopp.

Min nummerlapp

Evertsberg

Jag glömde chipet i stugan och repet drogs för Magnus i Evertsberg. Men det var en häftig upplevelse att stå där vid starten och se alla åka iväg, mäktigt!

Under våren börjar jag träna för Tjejvättern och det blir mycket cykling, det är helt klart mitt bästa cykelår. Det blir en del ridning också, men Bosse visar ovilja, blir lite istadig och står och sparkar när jag försöker jobba honom.

Jag kör Tjejvättern själv och när jag ska avsluta min klassiker med Vansbro åker Magnus med mig och vi gör en liten semesterresa i Dalarna när vi ändå är där. Vansbrosimmet var något som jag aldrig mer vill göra. Själva sträckan var inte så svår, men kallt vatten och människor överallt är verkligen inte min grej!

Jag köpte mitt andra växthus. Denna gång betalade jag ca tre gånger mer än för det första och numera har jag ett stabilt och fint växthus från Willab. Det har inte blåst någonstans än och det lär det nog inte göra än på många år i alla fall!

Magnus blev morfar för andra gången då Thor föddes.

Vi renoverar TV-rum, hall på första våning och de två gästrummen. Vi införskaffar den största tidsbespararen vi någonsin har haft; vår robotgräsklippare. Ett mycket bra köp!

På hösten gjorde jag en ordentlig kostomläggning och det blev en enorma skillnad för mig. Numera äter jag helst ketogen kost, men tämligen lite kolhydrater. Ibland får jag mina återfall i kolhydratdjungeln, men den mesta tiden äter jag riktigt bra.

Året avslutades i Funäsdalen där Magnus och jag tillbringade många timmar i skidspåren. Jag skulle åka Tjejvasan och Magnus skulle försöka sig på Vasaloppet igen.

2017 lade jag mycket tid på skidträning, jag åkte iväg en helg till Mora och provkörde Vasaloppsspåren innan jag återigen körde Tjejvasan. Denna gång utan att vara förkyld. Jag putsade tiden med en halvtimme och missade precis målet på 2,5 timmar tack vare att en idiot i spåret orsakade en krasch för mig. Men det var ändå en fantastiskt fin dag i spåren med strålande sol och lagom kallt. Magnus sålde dock sin Vasaloppsplats och har därefter inte haft några planer på att åka. Han fick smärta i en fot som omöjliggjorde träning tyvärr.

Jag kan nog säga att 2017 var året då jag hittade tillbaka till hästarna igen. I vanlig ordning kom jag igång på hösten och höll i hela vintern med båda hästarna tills Pelle blev halt bak. Han fortsatte att vara halt lite fram och tillbaka så jag ställde av honom våren 2018 och trodde att han var pensionär.

Men 2017 var ett mycket tungt år då Elinore och Christoffer förlorade sin lillasyster i en bussolycka i Sveg. Så fruktansvärt! Det är ju en händelse som har påverkat hela vår familj för all framtid.

Jag lade ner simningen efter Vansbro och sedan blev simmöjligheterna i Varbergs kommun kraftigt försämrade då simhallen började rivas och det kommer att ta lång tid innan vi har en ny. 2021 tror jag att den ska vara klar. Då ska jag överväga att börja simma igen...

Året innehöll mycket svampplockning, det var alltså en regnig sommar och höst och vi skaffade oss en ny familjemedlem, vår lilla svarta Nelly.

2018 inleddes med att Pelle blev halt och jag beslutade mig för att pensionera honom då han inte verkade vilja röra på sig särskilt mycket. Det blev det torraste året på länge och det blev brist på bete till hästarna (jag hade fyra hästar på gården, mina egna och två inhyrda så det var mycket dålig timing). Den torra sommaren ledde till att det även blev svårt och dyrt att få tag i bra hö, vilket i sin tur ledde till att hästarna aldrig riktigt lade på sig och var fortsatt tunna under hela vintern.

På hösten beslutade jag mig för att lägga ner stallplatsuthyrningen och det var ett av mina bättre beslut tycker jag. För när stallet blev tomt insåg jag hur mycket tid jag hade lagt på de andra hästarna och insåg också att det aldrig kommer att gå att få betalt för det verkliga arbete man lägger ner som stallägare. Den dag jag behöver stallhjälp får jag ordna det på annat sätt helt enkelt.

Något som var kul med 2018 var att jag kom igång med Bosse på riktigt. Denna gången började jag med att rida ut för att stärka honom. Först bara skritt och trav och sedan blev det galopp och framåt sommaren kunde jag börja rida honom i paddocken mer och mer.

Jag köpte mig en robotkamera så att jag kan filma när jag rider, så himla kul! Jag kunde därmed göra en film som visar Bosses och min utveckling under året.

2019 då? Vad har hänt då? Ja, det kommer en årskrönika för det också.

Men om jag ska summera detta decennium, 10-talet så har det varit ett mycket bra decennium. Jag har införlivat min dröm om att bo och verka här på gården och jag tycker att jag har det bästa liv jag kan ha. Jag lever med Magnus, våra hundar och mina hästar och jag har världens bästa jobb. Jag gör det jag vill med mitt liv och det känns jäkligt bra. Nu vill jag fortsätta och göra kul saker, rida, träna, utveckla mig själv och min gård. Det ska bli grymt spännande att se var 20-talet har att erbjuda för mig!