Hinnagården: Ridtur på andra sidan 153:an!

söndag 10 maj 2020

Ridtur på andra sidan 153:an!

När jag kom hem tog jag in hästarna. Pelle, som tror att det bor troll i den utökade delen av vinterhagen stod nära grinden och kom till mig direkt när jag öppnade grinden. Bosse syntes inte till. Jag ropade på honom men han kom inte. När Pelle installerat sig i boxen insåg han att Bosse inte var med och jag sade till honom att han skulle ropa på sin kompis. Det gjorde han såklart, så samtidigt som jag ropade på Bosse gnäggade Pelle på honom och snart kom han galopperandes ner till grinden.

Pelles ben är nu fritt från svullnad och han såg fräsch ut när han skrittade i hagen i alla fall. Så jag borstade av honom, skrapade lite päls och tog på honom tränset så gick vi ut en runda. Bara en kort runda till Linnarp och tillbaka. Men han verkade fräsch i alla fall och nöjd med att få komma ut. Härligt! Kanske kan jag snart sätta igång honom igen!

När jag var klar med Pelle gjorde jag i ordning Bosse. Jag hade bestämt mig för att korsa 153:an och rida i de fina skogarna borta i Skärte där jag brukar gå med hundarna. Jag har faktiskt aldrig varit på den sidan vägen och ridit i hela mitt liv! Så knepigt! Eller kanske inte, det är ju med livet som insats man korsar den jäkla vägen!

Men igår, en lördagkväll vid 18-tiden var det rätt så lugnt. Vi stannade till och släppte förbi några bilar innan Bosse halvtravade över, nyfiken på vad som fanns på andra sidan. Han blev väldigt intresserad av golfmänniskorna som gick runt på golfbanan och han tyckte verkligen att de var konstiga! Han stod och kikade på dem ett tag, blev lite rädd för ett par flaggor som fladdrade i vinden, men sedan gick han förbi på helspänn. Trippade hela vägen förbi klubblokalen och grejerna där men lugnade ner sig när vi kom ut på grusvägen och kunde börja trava.

Han var pigg och framåt och verkade gilla att få se lite nya vyer. Vi travade upp i skogen och sedan fick han skritta lite. Det är rätt så kuperat, så jag ville inte rida slut på honom. Han var väldigt modig och gick på bra framåt. Ville inte alls skritta. Vi red upp mot masten och det bjöds på massor av trav och galopp och han var så himla fin! Det enda han skyggade för var lite stenar. De är tydligen farliga när man kommer i trav eller galopp, men inte i skritt...

Det gick upp och det gick ner och det var så himla kul! Rundan tog slut alldeles för snabbt! Bosse sprang på bra och han kändes stark och fin!

När vi gick tillbaka via golfbanan var han lite lugnare och vi korsade vägen igen utan några problem. Vi tog vägen genom grushålan hem och han var så svettig när vi kom hem! Jag svampade av honom för han var så jäkla svettig. Men han verkade nöjd och glad och jag var supernöjd med honom! Kul runda! Den får vi göra om!