Arbetssam 21-årsdag

För 21 år sedan den första maj gick jag på 20-årsfest  och träffade Mannen i mitt liv! Det är rätt häftigt ändå!

Som vanligt när det är 1 maj har vi alltid något att jobba med, just nu är det fokus på rensning av sly, ris och nedfallna träd i hästarnas sommarhage.

Jag tog 6-hjulingen lastad med sågar och tillbehör och Magnus tog traktorn och skogskärran. Vi hjälptes åt att samla ihop ris och trädstammar som jag hade sågat isär för några veckor sedan och vi fyllde faktiskt en hel  kärra med ris. Och då är vi ändå inte klara, för jag rensade utmed gärdsgården också.

Det är helt fascinerande hur mycket framför allt hassel kan växa! Och att det tvunget ska växa i gärdsgårdarna så att det blir besvärligt att såga. Alla som har kört en motorsåg i sten vet vad som händer... Det blir inte bra... Det blir helt kasst!

Det är väldigt jobbigt att jobba med hassel, det är långt och det sitter ihop så jag blev rätt trött och sliten av detta arbete! Svetten sprutade verkligen och jag var helt pisseblöt i håret. Såg ut som om jag hade tagit en dusch.

När kärran var full körde Magnus och lossade den på upplagsplatsen och jag fixade lite paus-fika. Sedan bestämde vi oss för att lämna resten av arbetet till idag istället så att jag skulle hinna pyssla med mina grabbar.

Uppsågat nedfallet träd

Blir en massa ris!

Rent och fint igen!

Skönt för hästarna att få fri väg upp till översta delen av hagen!

Lastar på det sista

Fullt lass!

Hästarna går i hagen bakom garaget där de kan beta gräs. Jag tycker att det borde komma mer gräs innan jag släpper hästarna i sommarhagen. Fast egentligen  behöver de ju inte så mycket gräs, de blir ju bara tjocka. Men så ska det hålla hela sommaren också! Förra året släppte jag dem på bete 1 maj. Det var mer gräs då än nu. Men jag hoppas på bra tillväxt kommande veckor så att jag snart kan släppa dem!

Först ut igår var Pelle. Jag skrapade bort lite vinterpäls på honom, eller det blev en hel del. Jag tog ut honom på promenad för att kolla läget med hältan.

I skritten var han väldigt ren och fräsch och han visade inga tendenser till att vilja på ner i diket som han gjorde när jag upptäckte att han var halt.

Jag passade på att trava honom på asfalten en kort sträcka för att kunna höra hur han sprang och tyvärr sprang han inte rent. Men han var pigg och glad över att få komma ut i alla fall, så jag hoppas att det går åt rätt håll.

Nu när han är ren i skritten kommer jag att promenera honom för att hålla igång honom och för att han ska läka. Skritt är alltid bra så länge de inte är halta. Och det är ingen belastning att gå med honom. Han gillar ju dessutom att gå så det är väldigt trevligt att gå med honom till skillnad mot att gå med Bosse som ska försöka äta upp mig.

Pelle på promenad

Bosse och jag tog en skogsrunda. Vi kom iväg halv fem och jag hoppades att alla skogsflanörer skulle ha lämnat Åkulla bokskogar. Det har blivit helt hysteriskt där nu med folk när det är Coronatider och folk inte kan resa någon annanstans. Men en fredagskväll är det rätt lugnt ändå.

Vi tog vägen upp mot Ryen, passerade ett gäng, eller snarare två gäng ardennerhästar. Det första gänget var lugna så de kunde vi passera lugnt och fint, men nästa gäng ville springa lite och då blev Bosse lite upphetsad, men höll sig i skinnet.

Lite annan form på hästar...

Grinden vid Ryen var tacksamt nog öppen, men då skulle Bosse tvunget skita på ett ställe som blev lite mitt i där folk måste köra, så jag hoppade av och sparkade bort bajshögen. Jag tycker ändå att man som hästmänniska måste visa hänsyn till andra, bajsar hästen på ett olämpligt ställe får man fan hoppa av även om det är en utmaning att komma upp igen på 1,72 m häst som inte vill stå still vid uppsittning.

Dock lyckades jag faktiskt få honom att stå intill en sten och stå still såpass länge att det gick bra att komma upp på honom. Sedan travade vi vidare in i skogen och jag lät honom galoppera upp i backarna också.

Han var verkligen supertrevlig igår! Inte spooky för någonting. Han sprang bara rakt fram utan att kika på saker och det är så himla härligt  när han är på det humöret!

Den vackra bokskogen

Jag älskar verkligen den här våren, för den går så långsamt att jag hinner med att njuta av allt som händer ute i naturen. Bokskogen slår ut i etapper, vissa träd är helt utslagna, medans det på andra träd fortfarande bara finns knoppar. Så himla häftigt!

Vi fortsatte ner till parkeringen vid Bexells stenar. Där fanns endast två bilar, så jag hoppades att jag inte skulle möta alltför mycket folk.

Det första paret stötte jag på rätt snabbt så de kunde jag passera, sedan galopperade vi upp mot vägskälet mot Lohallen och där kom ett par till precis runt en kurva. Bosse såg dem, reagerade inte, utan jag fick istället problem att få ner honom till skritt. Jag vill ju inte passera folk i full galopp, det är inte så trevligt eller smart.

Vi tog omvägen runt Lohallen, en runda som Bosse inte gått tidigare. Men han var så modig, galopperade upp för backarna, travade också och ville inte alls skritta. Tänk om han kunde vara sådan på ridbanan!

Nya vyer

Vi kom sedan ut på den väg vi brukar ta och red ner mot Valasjön. Sjön var helt spegelblank och det är verkligen så vackert! Jag är så tacksam för att jag bor på denna fantastiska plats! Det finns inget som slår denna underbara natur!

Spegelblank sjö

Det blev galopp utmed sjön och sedan galopp upp på berget igen. Där fick han verkligen ta i och galoppera på. Jobbigt för honom och han fick verkligen upp pulsen!

Uppe på toppen fick han trava lite innan vi vände tillbaka hem genom skogen samma väg som vi kom.

På väg hem

Trots att han var trött ville han gärna springa genom skogen, vilket han inte fick. Jag tyckte att han behövde skritta ordentligt för att komma ner i puls och så är det ju konstant nedförslut innan vi kommer ner till Ryen. Men han är ju så härligt pigg! Och han galopperar på eget bevåg ibland också och det är ju så härligt! Han fattade dessutom rätt galopp på de kommandon jag gav så det blev mycket galopp i båda galopperna!

Tillbaka hemma var han rätt trött, vilket jag också var, det brände i insidan av låren och jag var ju rätt seg i kroppen efter skogsarbetet, så det var skönt att komma hem och få lite vila.

Jag passade på att ta lite bilder på Bosses bakdel som nu är så himla fint musklad. Han är verkligen biffig och det syns att vi bor på ett kuperat ställe där det per automatik byggs muskler varje gång vi är ute på tur!

Muskelrumpan

Muskelrumpan från sidan

När jag kom in från stallet hade Magnus öppnat en flaska Prosecco för att fira vår 21-årsdag, så mysigt! Han grillade lite kött och jag fixade potatis och tog en dusch, sedan blev det en kväll i soffan där jag somnade strax efter kl nio i vanlig ordning :).

21-års-skål