Långpass!

Denna dag började med tjejfrukost hos en kompis som bor i stan. Selma var också med och satt och tiggde och hade sig, busiga hund. Inte så konstigt, det har ju inte varit så mycket rörelse för henne senaste veckan.

Det blev en trevlig pratstund (vi träffas alldeles för sällan) och efter god mat kände jag mig redo att springa en runda (anledningen till att Selma var med).

Jag hade planerat att springa ett långpass, någonstans runt 15-16 km, men efter gårdagens motorsågsövningar kändes ryggen av ordentligt och jag var inte säker på att jag skulle orka någon längre runda.

Vi började springa från Ringvägen och upp mot Sörse. Sedan sprang vi vidare söderut mot Läjet. Vid södra infarten till Läjet sprang vi in, förbi Ankaret och via Storgatan ner mot hamnen. Sedan följde vi cykelbanan ut mot gamla E6:an igen och tillbaka mot Södra Näs. Där svängde vi in mot sommarstugorna och förbi John's place, vidare mot Kusthotellet. Innan Kusthotellet sprang vi ut mot Subbe Fyr och sedan vidare längs strandpromenaden. Det kändes så himla bra att springa och jag kände att jag ville slå mitt längdrekord, så när jag egentligen skulle ha sprungit upp mot bilen fortsatte jag istället och tog ett varv runt Fästningen.

Sedan sprang jag upp vid Rantzauklippan, vilket är en delsträcka av Varbergsloppet. Där var det lite tufft för det gick lite uppför (och jag hade redan 18 km i benen), men det gick bra och sedan vände det nedåt igen mot bilen. 18,48 km blev det, vilket ät nytt längdrekord. Visst blev jag (som vanligt) stel i övre delen av ryggen, framför allt vid höger skulderblad, men jag gjorde lite övningar med axlarna för att få igång cirkulationen och det blev bättre.

Det som förvånar mig mest är inte att jag sprang så långt, utan tempot. 5:52 blev medeltempot över rundan totalt! Och jag hade bara tre kilometrar över 6 minuter. Senaste långpasset jag sprang höll jag 6:37-tempo, så det är ju en väldig skillnad!

Ändå sprang jag inte så att jag flåsade överdrivet mycket. Det kändes bara lätt och njutningsfullt att springa idag! Solen sken lite grann, vinden kändes lite ljummare (vilket måste vara ett önsketänkande då det var ca 1 plusgrad och ostliga vindar) och kroppen kändes bra. Inga krämpor mer än lite stumma vader och jag hamnade nog i vad man kallar Runner's High.

Selma var också väldigt nöjd med rundan. Hon är aldrig trött när man springer, men hon studsade snabbt in i bilen när vi var klara och lade sig  i en hög och nu är hon VÄLDIGT lugn! Det är faktiskt riktigt kul att ha en sådan löparkompis som ställer upp och springer i alla väder. Hon klagar aldrig oavsett väder och hon blir alltid lika lycklig när jag tar på mig mina löparkläder. Älskar verkligen den hunden!

Med fyra dagar kvar av den här månaden har jag nu fått ihop 66 km, så det ser ut att bli en väldigt bra månad, trots en veckas sjukuppehåll! Känns riktigt bra!