Jag har funderat lite fram och tillbaka vilken häst som skulle passa henne bäst och efter att Pelle har blivit extremt pigg det senaste tänkte jag att det var lugnast för henne att rida Bosse. Han har ju aldrig fattat att man kan få av sin ryttare eller sticka sin väg, så han gör ju inget dumt.
Vi gjorde i ordning hästarna och jag satte Bosse i korta grimskaft så att han inte skulle kunna hugga Hanna medans hon borstade honom. Han var ju på sitt vanliga huggormshumör i stallet...
Vi kom i alla fall ut och upp på hästarna. Vi hade ett helt fantastiskt väder, solen sken från klarblå himmel och vinden som hade varit rätt kraftig tidigare under dagen hade börjat mojna lite grann.
Vi skrittade iväg och allt kändes lugnt. Bosse såg jättenöjd ut med sin ryttare och Pelle var lugn och fin. De blev lite stissiga när vi passerade Linnarp och en häst hoppade runt i en hage och så blev vi utskällda av en hund, men när vi hade passerat ridhuset var allting lugnt igen.
Så vi travade lite grann så att Hanna fick känna på det och det gick jättebra. Bosse var verkligen jättefin! Pelle var lugnet själv och travade på fint han också.
När vi vände ner mot Obbhults gård var det ingen av hästarna som ville gå dit, men jag drev på Pelle och han fick liksom "tränga" Bosse åt det håll jag ville gå. Genast blev Pelle lite mer spänd, framför allt när vi traskade in på grusvägen in i skogen. Men han lyssnade ändå framåt och var väl lite lugnare när Bosse var med.
Vi skrittade och travade in mot Onde vrå och sedan kom galoppbacken. Vi började med att Bosse fick gå först, vi brukar ju galoppera upp för den där backen så han brukar fatta galopp själv utan att ryttaren behöver göra så mycket.
Bosse började galoppera och Pelle blev helt galen! Han ville inte alls springa bakom Bosse. Han försökte dra och studsade och hoppade när jag försökte hålla in honom. Vi saktade av när det kom en nedförsbacke och jag lade mig först med Pelle inför nästa galoppbacke.
Pelle drog fullständigt! Jag hade inte en chans att hålla emot. Han bara sprang så fort han kunde och låg på stenhårt på bettet! Jag vände mig om för att se så att Hanna och Bosse hängde med och så inte han blev galen när han blev frånsprungen, men det verkade gå bra och sedan hade jag fullt sjå med att få ner Pelle i trav igen. Tokiga häst!
Alltså det är ju egentligen superkul att ha en häst som snart är 24 år och som har en sådan fantastisk energi och ork att han liksom blir såhär pigg och stark, men det känns inte riktigt kontrollerat, så det är ju lite läskigt också. Å andra sidan gör han ju inget dumt, utan han springer ju bara, så länge han håller sig på marken så är det ju inte så farligt.
Men allt gick bra i alla fall, Hanna var glad, Bosse hade skött sig och vi var helskinnade alla fyra:).
När vi kom upp mot åteln så blev båda hästarna lite tveksamma till en granplantering, de blev väldigt spända, men jag tryckte på Pelle och fick honom att gå framåt i alla fall och när vi hade passerat åteln så lugnade de sig igen.
Pelle var lite spänd resten av rundan genom skogen och kunde inte trava i takt, han var väldigt uppspelt och väldigt noga med att se till att vi red hemåt och inte tog någon extrarunda när vi kom till olika vägskäl:).
Vi skrittade och travade sedan hemåt samma väg som vi kom och när vi hade passerat ridhuset igen blev det väldigt lugnt och fint igen.
Det var så kul att kunna rida ut ihop och att allt funkade som det skulle. Det var helt klart rätt val att Hanna red Bosse, han var så fin och snäll mot henne så det gick ju superbra! Det är också kul att det funkar med Pelle även om han är väldigt pigg just nu så tycker jag att han lyssnar bättre på mig när jag driver på framåt och han inte hinner vända. Bosses närvaro gjorde honom absolut mycket lugnare än om jag hade ridit själv.
 |
| På väg in i "farliga" skogen |
 |
| På väg hem |
 |
| Best friends |
 |
| Glada ryttare |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar