Ännu gråare tisdag

Idag vaknade jag upp till samma väder som igår, fast ännu gråare. Det var samma regn som igår när jag var ute och gick med vovvarna och vi blev rejält blöta. Återigen en runda på asfalt och bland trafik, men ändå skönt att röra på sig.

Det var Pelles tur att komma ut och från början hade jag planerat att rida banvallen ut mot Tvååkersvägen och sedan in mot Linneskogen. Men efter att ha gått på Tvååkersvägen och sett hur fruktansvärt snabbt folk kör så tänkte jag att det inte var en sådan bra idé ändå och jag ändrade istället planen till att rida runt Obbhult och Linnarp.

Pelle har ju plötsligt blivit väldigt pigg och min strategi var att försöka rida honom kontrollerat och lugnt men ändå bestämt där han eventuellt tvekade.

Han stod snällt på gången medan jag gjorde i ordning honom och han var som vanligt mysig att pyssla med. Skönt att ha en häst som inte försöker äta upp en stup i kvarten!

När vi kom ut hade det slutat att regna, men istället låg dimman tjock, så jag slängde på reflexer både på mig och på Pelle. Fördelen var att det ändå var rätt behagligt ute, knappt någon vind och jag behövde verkligen inte frysa överhuvudtaget.

Pelle var pigg från början och skrittade på bra. När vi gick i backen upp mot grushålan fick han syn på något och blev lite spänd, men jag manade på honom lugnt och fint och han gjorde faktiskt ingen större grej av det hela utan vi kunde fortsätta framåt.

När vi svängde ner mot Obbhult ökade han skritten. Jag skrittade på korta tyglar och fokuserade på att få honom att gå rakt och i någorlunda form.

När vi kom in på banvallen ville han trava, men jag höll in honom och lät honom vänta på tecken från mig att trava. Han var väldigt ivrig i traven, men jag lyckades hålla en fin trav första gången. Vi skrittade lite och travade igen. Då var han ännu mer ivrig och takten försvann. Jag försökte hjälpa honom att hitta takten och det gick någorlunda.

Återigen lite skritt innan det blev ny trav och den var fortsatt ivrig. Men jag tycker ändå att det kändes kontrollerat och att han accepterade att jag ville hålla lite mer kontroll på honom. Det kändes väldigt bra. Han gör ju inget dumt, visst han kikar lite på saker och kan bli spänd, men han svarar framåt när jag ber honom och det är det viktigaste.

På torsdag blir det dressyrträning och på lördag blir det den runda jag hade planerat idag. Då är trafiken lite lugnare, i alla fall med avseende på lastbilar och tyngre trafik.

In i dimman