ÄNTLIGEN SOL!!!!

Vilken lycka att vakna denna söndag och få se en helt klarblå himmel! När hände det senast? Typ i oktober? Det var lite sol på nyårsafton, men inte så som idag. Så jäkla härligt!

Jag fixade lite extra i stallet, sopade i ordning mer och sanerade lite i sadelkammaren. Där behöver göras rent emellanåt eftersom jag släpar in mycket spån och lera.

Jag åt frukost och pysslade lite. Fixade tvätt och gjorde i ordning lite revben för slowcookern innan jag gav mig ut för att promenera vovvarna.

Solen gör mig på så himla gott humör! Jag älskar verkligen solen och den blå himlen! Som jag har saknat det!

Vi gick bort mot golfbanan och korsade 153:an och traskade vidare mot Skärte.

Mot Skärte!

Vi gick upp i den härliga skogen med oändligt många fina grusvägar! Här ska jag och Bosse ta oss en tur någon gång i år! Solen sken och det bildades små dimmor överallt, det var så vackert!

Soligt och dimmigt

När vi gick upp för den där backen hörde jag att det prasslade till nedåt höger. Jag undrade vad det var men såg inget. Selma gick lös och jag funderade på ifall det kunde vara en hund som var ute och jagade. Det prasslade till igen, närmare den här gången och i motljuset såg jag en skugga komma farandes max tio meter framför oss. Plötsligt såg jag vad det var; VILDSVIN! Fyra stycken sprang rakt över vägen tio meter framför oss!

Selma såg inte vildsvinen och Nelly, som var kopplad blev helt galen och ville springa efter dem. Jag var helt fascinerad över hur snabba dessa mycket speciella djur är. De ser ut som små tunnor men rör sig som gaseller. Selma fick till sist korn på grisarna och for iväg skallandes efter dem, men hon gav upp rätt snabbt och kom tillbaka till matte.

Jag har ju alltid sagt att det är näst intill omöjligt att springa på vildsvin eftersom de är så skygga. Och under alla dessa år som jag har sprungit, gått, cyklat och ridit i våra vildsvinstäta marker så har jag aldrig någonsin sett dem på detta vis! Men jag tror att de var jagade då jag stötte på ett gäng jägare lite längre upp i skogen. Det var rätt bra fart på de där vildsvinen så de hann inte uppfatta mig och vovvarna. Annars hade de aldrig sprungit så nära oss.

Vi fortsatte runt där upp i skogen och det var så himla fint! Helt fantastiska grusvägar! Och vacker skog! Dessutom var det rätt torrt på vägarna så jag behövde inte blöta ner mina fötter trots att det är otroligt blött ute nu.

Jag sprang också lite grann. Och något märkligt har hänt... I torsdags när jag tränade Pelle för Charlotte kände jag att något hände med min vänstra höft. Det kändes som om den hade hoppat ur läget och jag trodde knappt att jag skulle kunna gå när jag kom ur sadeln. Men när jag väl kom ner på marken så kändes allting bra. Sedan dess har jag sprungit några kortare sträckor när jag har varit ute och gått med hundarna och plötsligt har jag inte ont i höften. Jag tror knappt att det är sant!

Jag sprang helt smärtfritt, men fick sluta när hundarna återigen fick span på vilt. Tror att det var vildsvinen som var nära oss. Båda hundarna fick i alla fall väldigt bråttom och jag hade fullt sjå med att hålla in dem så att de inte skulle dra omkull mig.

f

Fantastiska grusvägar

Härlig natur

Solen i ögonen

Vi var ute i drygt två timmar och det var så härligt! När jag kom hem igen tog jag in hästarna och lät dem äta lite medan jag gick in och bytte om till ridkläder.