söndag 17 juni 2018

Dressyrpass

När jag var klar med stallstädningen tog jag in hästarna. Tanken var att rida ett dressyrpass med Bosse och ett paddockpass med Pelle. Jag passade också på att göra i ordning lite lucern till dem. Där finns lite kvar efter vintern och jag tycker att det är synd att det förgås. Jag är inte heller helt nöjd med deras hull nu när de går på bete, så de kan få lite extra när de ska jobbas!

Isabella var också i paddocken idag och jag hade planerat att filma med min Pixio. Så jag lånade henne till att ställa in kameran. Det var ju förbaskat smidigt! Jag kunde justera både zoom och centrera henne i kameran medans hon red. Och så såg jag att den filmade väldigt bra. Så kul!

Dock glömde jag att ställa in den igen när jag kom tillbaka och skulle rida själv. Man ska nämligen (om man stänger av roboten som jag gjorde för att spara batteri) börja med att starta kameran och zooma in och centrera Beacon nr 1 och sedan starta roboten för att det ska funka. Lite omständligt, men jäklar vad jag gillar resultatet!

Den här gången blev filmen perfekt! Zoomen blev perfekt och vi befann oss hela tiden i mitten av bilden. Så härligt! Vad glad jag blir! Nu vet jag ju att det blir lättare nästa gång, bara till att zooma in beacon nr 1 och sedan filma!


Perfekt filmning!
Det som var mindre bra var ju hur själva passet gick. Jag har väldigt svårt för att rida i dressyrsadel och Bosse gillar den inte riktigt. Förra dressyrpasset gick så himla bra och han kändes jättefin, men idag var han rätt ovillig och hade ingen vidare framåtbjudning. Framför allt i traven. Galoppen ska vi inte tala om, det var näst intill omöjligt att få honom att galoppera.

Jag kände mig som en tvål i en tvålkopp. Lättridningen kändes konstig. Jag kunde inte sitta ner i traven utan att studsa som en pingpongboll och det kändes bara helt kasst. Jag testade att rida lite utan stigbyglar och då åkte jag verkligen runt i sadeln. Nä, det var ett rätt hopplöst pass!

Jag får se om jag tycker att det är värt att ladda upp något av filmen på Youtube...

Jag känner mig rätt missnöjd, men det kan väl inte gå bra alltid. Vi får fortsätta att jobba i hoppsadeln och försöka mer med dressyrsadeln emellanåt, så ska det nog bli bättre framöver!

Jag tycker också att det är svårt att hitta på kul saker att jobba med i dressyren. I markarbetet går det ju alltid att trava och galoppera över bommar och hinder, då händer det ju lite, men dressyren är ju bara så långtråkig just nu...

Efter Bosse var det Pelles tur. Vid det laget var jag rätt slut i kroppen och klockan var rätt mycket, så jag beslutade mig för att bara gå en kort promenad med honom. Det tyckte han var mysigt, även om han var lite trög till en början.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar