Halta och lytta hästar

Lördag och jag vaknade tidigt, strax innan sju. Jag tänkte att det var lika bra att gå upp och motionera hästarna. De stod och väntade vid grinden så det gick snabbt att få in dem i stallet.

Jag började med Bosse. Han skulle få gå promenad en runda. Han var faktiskt hyfsat snäll att gå med idag. Några gånger ville han hugga efter mig, men annars var han mest lugn. Det är fascinerande ändå att han är så lugn som han är när han inte har fått röra på sig ordentligt på snart en månad.

Promenadhästen nr 1

Han var fräsch i skritten, vi var ute i ca tjugo minuter. När vi kom tillbaka till stallet slängde jag på tömkörningsgjorden och gick ut i paddocken för att se hur han rörde sig. Han fick ju sista omgången Metacam igår och jag har sett honom halta i hagen, så jag ville kolla läget nu.

Jag tömkörde honom först i skritt på spåret i paddocken. Skritten var ren och fin. Han skrittar på bra. Sedan lät jag honom trava och då var han oren. Dock ser det lite konstigt ut när han rör sig. Hältan är inte så distinkt som den var när jag var i Slöinge med honom. Den är mer diffus nu. Jag fortsatte trava honom på volten och där syntes det tydligare i högervarvet. Hältan ser så konstig ut att jag inte riktigt är säker på att det är i kotan problemet sitter. Jag är inte ens säker på att det är i högerbenet hältan sitter längre. Det såg bara så konstigt ut.

I alla fall är det bara så jäkla trist att han är halt och inte blir bättre. Det ska bli spännande att se vad vi får för svar när vi åker till Slöinge nästa gång. Hoppas bara att det går att hitta felet och att det är behandlingsbart på ett hyfsat enkelt sätt!


När jag var klar med Bosse var det Pelles tur. Den olycksfågeln har lyckats skada sig på överläppen, rivit sig på någonting. Så nu är han jätteöm och jag vill inte ha något bett i munnen på honom när han är så öm. Så därför fick även han promenera idag. I grimma. Han var ändå pigg och rask, så det var ju kul. Och jag tyckte att han travade rätt fint när vi sprang lite. Idag slapp vi de galna korna, de höll sig på sin plats när vi gick förbi. Pelle spanade länge efter dem, men när de stod kvar där de var lugnade han sig och vi traskade vidare. Det blev en fin morgonpromenad och sedan fick de gå ut i sommarhagen igen. Det var de rätt nöjda med!

Skadad överläpp