Hästarna har stått inne sedan jag hämtade dem i hagen igår eftersom jag inte vill att Bosses skolösa hov ska skadas mer än nödvändigt. Så på förmiddagen mockade jag och fyllde på spån. Hästarna såg lite fundersamma ut över att behöva stå inne, men nöjda när de fick hö. De ska förresten vara glada över att stå inne då det åskade rejält i morse och det var en tryckande värme hela dagen. Runt 25 grader. I stallet är det dock svalt och skönt så där är fint att vara!
Lastningen gick bra idag, jag lockade med lite kraftfoder och då gick han in direkt. Så skönt! Foderhinken fick såklart följa med ner till Slöinge för att undvika krångel när vi skulle hem senare.
Resan ner gick bra, men vägen mellan Rolfstorp och Tvååker är så fruktansvärt dålig att jag var rädd för att Bosse skulle studsa ur släpet. Eller få vibrationsskador.
Vi var på plats när vi skulle vid ett-tiden och jag lastade ur honom och började i behandlingsrummet. Det var rätt många fler hästar på plats idag. Det var hästar överallt! Förra gången var vi ju rätt ensamma. Det var en annan häst som också var bokad på hältutredning samtidigt vilket var anledningen till att vi fick börja i behandlingsutrymmet, men veterinären ville ner till ridhuset med en gång. Utanför ridhuset stod den andra hästen och jag skulle gena genom volten varpå Bosse fick något ryck och hoppade rakt på mig. Men det gick som tur var bra.
Vi fick skritta och trava på gången. Han var halt både före och efter böjning. Efter det började vi med ultraljud från hoven upp till hasen. Veterinären kunde inte se någonting på ultraljudet som kunde förklara hältan. Bra att i alla fall veta att det såg bra ut med mjukdelarna och senorna!
Så vi började om proceduren med bedövning och uppspringning som vi gjorde senast. Först fick han bedövning i hovleden. In och vila i box i 15 minuter och sedan ner till ridhuset igen. Fortfarande halt.
Bedövning igen, kotleden denna gång, vila och sedan uppspringning. Fortfarande halt. Veterinären såg lite fundersam ut och började prata om att det kunde vara någonting med infästningen av gaffelbandet till hasen. Så hon bedövade där.
Denna gång fick Bosse vila i en box där uppe och sedan fick han springa på gången där uppe också. Och då var hältan äntligen släckt! Veterinären förklarade då att hon ringat in hältan kring det område där gaffelbandet fäster och hon ville röntga för att se ifall det syntes någonting på bilderna. Fästet syns tydligen inte på ultraljud och för att kunna se ordentligt hade det behövts MR för att kunna avgöra exakt vad problemet är. Men vi började alltså med röntgen.
Denna gång tog inte det lugnande medlet så bra första gången så Bosse fick en spruta till och när jag skulle stå och hålla plåtarna var han så trött att jag trodde att han skulle trilla omkull.
Vi lyckades i alla fall få bra bilder och veterinären visade mig vad hon såg. En liten grå skugga precis där gaffelbandet fäster vid hasen. Ingen stor skada. Hon kunde inte avgöra ifall det var en blödning eller inflammation eller vad det kan vara, bara att det är det som är trolig orsak till hältan och smärtan.
Gaffelband är aldrig kul. Det är väldigt lång konvalescens på den typen av skador. Veterinären pratade om tre till fyra månader, i värsta fall sex månader. Så förbannat tråkigt! Och frågar man Google så är det lätt att hitta exempel på gaffelbandsskador som tagit 1-1,5 år att rehabilitera...
Han ska i alla fall få mer Metacam, för tydligen så är inflammationer vid gaffelbandsfästet svårare att häva, så det finns fortfarande en chans att det "bara" är en inflammation. Det troliga är dock att han har fått någon typ av smäll där som har orsakat skadan.
Sedan ska han gå i "paddock-stor" hage tills vidare. Efter två veckor ska han skrittas för hand, från 15 minuter som utökas till 30 minuter under tre veckor. Om fem veckor ska det bli återbesök.
Så vad är mina tankar kring detta? Ja, för det första är det såklart fruktansvärt tråkigt och ledsamt att jag nu står utan häst att rida den bästa ridtiden på hela året. Pelle kommer inte att komma igång så mycket igen att han går att rida långa härliga skogsturer som jag har gjort med Bosse (han hatar ju dessutom att vara i skogen eftersom där bor en massa troll). Han kommer inte heller att kunna ridas med någon reda i paddocken.
Meeeeen, det kunde ha varit värre. Betydligt värre. Veterinären ser ingen anledning till att skadan inte ska kunna läka ut och att han ska kunna blir som innan skadan. Det krävs ingen operation och dyrt uppehälle på djursjukhuset. Han är inte utdömd. Jag måste försöka att se det positiva i den här situationen.
 |
| Konstigt med gallerförsedd box, tycker Bosse |
Han var fortfarande rätt trött när jag hämtade honom i boxen efter att jag hade hämtat hemgångsråden i receptionen, men när vi kom ut och fick lite frisk luft piggnade han till. Jag ledde på honom på släpet, han stannade på luckan men när jag började ruska på foderhinken traskade han rakt in. Tyvärr fick han ingen belöning eftersom det är lite lurigt att ge dem mat när de är sederade då det kan fastna i foderstrupen. Så lite lurad blev han. Men han fick godis när vi kom hem istället.
Klockan hann bli tio över fem innan vi landade hemma igen. Pelle sa att han hade saknat oss. Den stackaren har ju fått stå inne länge så jag tänker faktiskt gå ut och rida honom nu.
Bosse var trött efter dagens strapatser och nöjd över att få komma hem och käka lite hö. Imorgon ska jag fixa en mindre hage som de får gå i. Det kommer att bli två tjocka hästar i år. Gräset växer hur mycket som helst och de kommer inte att kunna gå fritt i sommarhagen på hela sommaren troligtvis.
 |
| Bandagehästen är trött! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar