Igår förbarmade jag mig över mina hästar och lät dem vara inne över natten. Därmed är det också slut på sovmorgnarna och jag gick idag upp kvart i sju för att äta frukost och sedan åka till gården och släppa ut dem.
Efter att jag hade mockat började jag måla lite grejer på lilla toan. Sedan maskerade jag golvet i badrummet och spacklade taket där.
När det var klart åkte jag till färgaffären och hämtade kökstapeterna, samt lite andra grejer jag behöver.
Jag hann handla lite också innan jag åkte hem och åt lunch.
Sedan åkte jag till gården igen och började skruva ihop överskåpet till lilla toan, bara för att inse att elektrikern måste koppla in lampor o grejer så jag kom inte så långt med det hela.
Så jag gav mig på garderoben istället och skruvade upp en klädhängare, ett hyllplan och tre lådor. Det gick bra, inga större problem med det.
Efter garderoben gav jag mig på badrumstaket igen och slipade spacklet som hade hunnit torka och så spacklade jag en gång till.
Sedan tog jag in hästarna, som verkligen inte hade gått med på att vara ute i natt. De hängde på grinden och gnäggade lite lagom högt när jag kom in i stallet för att hämta dem.
Nu blir det till att laga lite käk innan man däckar för den här dagen. Imorgon blir det fler mörkt snabbt, för då är det dags att ställa tillbaka klockan till normaltid. 20 mörka veckor väntar nu tills man får ställa fram den igen!
Sv; Jag tror att allt beror lite på vad man har varit i för situatuion innan man slutar. Jag har under mina 13-14 år med hästar kanske haft 1-2 år max utan problem och de senaste 1,5 var helt katastrof med motgång på motgång. När jag sedan förlorade båda ponnysarna inom ramen av sex månader blev det bara för mycket och jag orkade knappt ta mig upp ur sängen i våras för jag mådde så dåligt och jag orkade inte börja om igen...
SvaraRaderaSen är det mycket annat runt om kring som har gjort att jag valde att ta en paus. Jobb, skola osv. Men det är klart att jag innerst inne har saknat det även om jag bara har velat förtränga vad en häst är i princip..