Promenad, lera och uteritt

Nu är leran tillbaka i hagen, tjälen har släppt och vintern börjat ge med sig. Vi har endast haft en natt med minusgrader den senaste veckan och våren är tydligt på ingång!

Leran betyder att Kalle återigen har börjat rulla sig, precis som de andra två lerhästarna, men Kalle har en specialitet på att lyckas rulla sig i ansiktet... Så gullig!

Lerigast i ansiktet

Paddocken är nu under hårdbevakning och jag bara längtar till jag kan göra i ordning den och börja rida! Jag hade ute elektrikern häromdan och då bad jag honom dels att titta på att fixa en varmvattenberedare till stallet (eftersom jag ville veta ifall vi behöver säkra upp) och på de där belysningsstolparna som ligger vid paddocken och bara väntar på att bli uppsatta...

Det är ju ett projekt som jag har bävat lite för. Det är ett jobb att gjuta plintar till stolparna och sedan såklart resa stolparna och så ska man ju välja vilken belysning man ska ha. Min elektriker är alltid bra att resonera med och han har många bra idéer, vilket gjorde att jag insåg att det kanske inte behöver bli ett sådant himla stort projekt.

Vi har ju grävt fram kabelrör för länge sedan, så det är förberett, så det är egentligen bara plintar som sagt och fortsätta gräva ned kabelrör till respektive stolpe. Förslaget från elektrikern var att börja med två stolpar på långsidan närmast kullen och se hur det blir. Det skulle kunna vara tillräckligt. Vi resonerade också kring hur mycket ljus jag egentligen behöver. Men efter att ha funderat vidare på det känner jag att om jag nu ändå ska lägga tid och pengar på belysning så kan jag ju lika gärna göra något som jag blir nöjd med. 

Jag vill kunna rida på precis samma sätt oavsett om det är mörkt eller ej. Dvs jag vill kunna rida över bommar och hinder utan att det blir mörka ställen som hästarna ska skygga för. Så jag tänker att det är bättre att ta i lite för mycket än att göra för lite och bli missnöjd. Det lustiga var att min förra hovsalgare lade ut på Instagram att hon hade fått upp belysning, så då har jag ju något att jämföra med och kan veta lite mer vad jag vill ha. Hon hade en beräknad ljusbild på att det inte skulle vara mindre än 60 lux någonstans på banan och hade 350W-lampor fyra stycken. Och det såg riktigt ljust och bra ut på videon! Så det är nog något liknande jag ska satsa på!

Det hade verkligen varit gött att få ordning på det också, det hade ju kunnat förlänga säsongen i paddocken till hösten och det hade inte varit fel!

När jag och elektrikern stod där och snackade paddockbelysning beklagade jag mig över allt vatten som stod i paddocken och att det inte går att rida i den just nu och då säger han någonting om att det är ju bara till att dika ut... Och då slog det mig... efter alla dessa år... att det är ju precis så! Jag kan ta en spade och börja leda ut vattnet så att den torkar upp snabbare! Hur kan jag ha missat detta tidigare??? Så irriterande!

Men nu fick jag i alla fall ut spaden och började leda vatten samt gräva så gott det gick innan jag kom ner i tjälen och vips så var paddocken betydligt torrare!

Tisdags morse

Tisdag kväll efter dikning

Onsdag

Blöta kortsidan efter en dags dikning

Jaja, man lär sig så länge man lever! Nu är det faktiskt så pass torrt att jag hoppas kunna sladda och välta paddocken rätt snart, kanske redan nästa helg. Det finns inget regn i väderprognosen de närmsta tio dagarna i alla fall, däremot ser det ut att kunna bli minusgrader på nätterna till nästa helg. 

I alla fall så fick Kalle komma ut på promenad i onsdags. Det har ju kommit upp ett garage på ett ställe där jag ville passera och det tyckte han var jätteläskigt. Men det roliga var att det visade sig att det var Kalles före detta Husse som var där och snickrade, så de fick hälsa lite på varandra.

Vi traskade vidare ner mot gärdsvägarna och sedan mot Linnarp. Vi travade lite på en grusväg och Kalle tyckte det var mysigt att få röra på sig. 

I fredags fick det bli uteritt. Vi började i egna skogen. Han kändes väldigt lugn och fin och var väldigt framåt. Han kikade lite på några isformationer längs en sträcka, men han tänkte framåt och var så duktig. Han ville gärna trava snabbt och var så fin i formen även ute. Inget tjafs med munnen.

Vi tog oss upp i Skattagårdsskogen och travade lite där också. Inga bekymmer att ta sig förbi någonting där heller. Vi fortsatte ut förbi Attas och sedan ner vi Kullagården och det nya garaget som han passerade något spänt, men gick på bra och fint, han var så duktig! Kul att vara ute på tur med Kallisen igen!

Ute på tur i skogen