Lugnare kille!

Vintern fortsätter och i morse stod termometern på -15 grader. Vattenhinkarna i stallet har börjat frysa, men jag har fortfarande rinnande vatten, vilket är väldigt skönt! Jag bär dock ut hetvatten till hinkarna på kvällen så att de ska slippa dricka iskallt vatten. Och jag kör ut hetvatten till baljan i hagen. Det håller vattnet flytande större delen av dagen. Idag hjälpte Magnus mig så då tog jag en av våra gamla mjlölkkannor och fyllde med vatten. Sedan bar vi upp den ur källaren och ställde den på skottkärran så att jag kunde köra ut den till hagen. Den väger ju ändå drygt 40 kilo när den är full.

Jag är så glad att pappa sparade de gamla mjölkkannorna, de har jag haft så mycket användning för genom åren! De gör att man kan ha vatten till hästarna på ställen dit vattenslangen inte räcker!

Varmvatten till pållarna

Även idag började jag med att träna Kalle. Grundläggande arbete från marken. Och idag var han en helt annan häst än han har varit den senaste tiden! Det är helt uppenbart att gårdagens lösspringande i ridhuset hade gjort honom gott! Och det är också uppenbart att han är en häst som vill jobba och inte trivs med för mycket vila.

Jag slängde på honom repgrimman och gick ut i paddocken och fortsatte med våra ledövningar. Om jag hade problem med att få hans fokus och få honom att slappna avi torsdags, så var han så himla fin idag! Redan i stallet när jag gjorde i ordning honom och kände igenom honom var han så mycket mer avslappnad. Jag fick en helt annan connection med honom och han var väldigt uppmärksam på mig, samtidigt som han slappnade av och sänkte huvudet. Vilken skillnad!

Jag jobbade inte med honom så länge i paddocken, utan konstaterade bara att han var fin, sedan gick vi ut en kort runda i skogen. Jag behöll repgrimman och körde samma övningar konsekvent genom hela rundan. När vi kom till ett ställe där han har spökat mycket lät jag honom sniffa på de "farliga" grejerna och sedan fick han backa och få fram några gånger tills han var helt avslappnad och släppte det hela.

Jag fick verkligen en positiv känsla med honom och kände att han var med mig på ett riktigt bra sätt. Han var så lyhörd och avslappnad!

Vi sneddade över åkern hemåt och skulle passera "blåshålet" mellan uthusen. Där fick han panik. Det började bra, han fick stanna, backa, gå framåt, men när han var påväg ur passagen flög han framåt mot mig. Jag fick jobba hårt och envist med att backa tillbaka honom. Han ville inte alls backa in där igen. Men jag drog nytta av min envishet och till sist fick jag backat in honom, backat hela vägen tillbaka till andra sidan och sedan fick han ta ett steg i taget framåt, stanna och tänka och till sist var han helt avslappnad även där. Så häftigt!

Det är verkligen så spännande, intressant och lärorikt att jobba såhär med hästarna. Jag lär mig någonting både om mig själv och om dem varje gång. Jag tror verkligen att allt annat kommer att bli så mycket roligare och lättare när detta arbete sitter ordentligt. Jag har ju redan märkt stor skillnad på Bosse, där han blivit himla mycket mer avslappnad att rida och mer arbetsvillig. Det är precis dit jag vill nå med Kalle också. Jag vill att han ska lära sig att hantera sina rädslor och känna mer självförtroende och förtroende för mig i ridningen. Det tror jag kommer att lösa många av de problem vi har med hans spökighet och oväntade vändningar.

Ser sig omkring

Sänker huvudet och slappnar av

Avslappnad och fin

Min fina kille!