Hinnagården: Kalles vecka och en insikt!

I morse hade vi en riktigt tjock dimma! Vi såg inte ens upp till Obbhultvägen under en kort stund, men på bara några minuter försvann dimman och solen kom fram och värmde oss!

När jag kom ut med vattnet i hagen hade Pelle fått frost i pälsen, så gulligt!

Frostiga öron!

Tjock dimma

En halvtimme senare!

Denna vecka har jag jobbat en hel del från marken med Kalle, jag började i måndags efter jobbet, i paddocken, där jag numera kan jobba eftersom det är ljust ett bra tag på kvällarna och snön är ett ganska bra underlag.

Jag fortsatte med våra ledövningar och började också att flytta bakdelen samt påbörjade flytt av framdelen. Han (och jag) börjar så smått förstå hur det är tänkt att flytta framdelen, men det är svårt!

Han var väldigt avslappnad och fin och jag kände att vi fick mer och mer connection, så himla kul! Han är en sådan kul häst att jobba med!

I onsdags bestämde jag mig för att gå med honom till ridhuset. Han var betydligt mer energisk och min energi var också lite stressad då jag ville hinna till ridhuset innan alla andra kom dit. Tyvärr han jag inte det, utan det var en tjej som longerade sin unghäst. Jag började med att jobba med de "farliga" ställena från marken och jag tyckte att han slappnade av hyfsat bra. Han var avslappnad när jag satt upp, men väldigt uppmärksam och reaktiv på omgivningen. När det knäppte till i ridhusväggen for han runt och jag höll på att trilla av igen, vilket ledde till att jag blev mycket spänd i min ridning och hade svårt för att hitta det där avslappnade tillståndet igen. Såklart blev även Kalle spänd då.

Men vi jobbade i alla fall lite i trav och skritt och han var mycket lugnare i munnen, inte lika trixig även om tungan åkte ut några gånger så åkte den tillbaka när jag lirkade två gånger och lättade. Mycket bättre i formen än tidigare! Galoppen var dock lite hej och hå och överallt. Jag var hyfsat nöjd med honom, men missnöjd med min ridning.

I fredags gjorde jag om förra veckans övning och gick med honom till ridhuset och lät honom springa runt lös. Han var väldigt bockig och hoppade runt lite i galoppen, men han blev snart trött. När han lugnade sig körde jag lite markövningar utan rep och det funkade jättebra. Han connectade verkligen och jag kunde gå runt och "leda" honom utan något rep emellan oss. Han var väldigt mycket mer avslappnad än på onsdagen, så det gjorde honom gott att få springa lite.

I torsdags sköt Christoffer ett vildsvin, så det var lite slaktjobb vid stallet och eftersom det var 15 minusgrader gick det inte att göra rent alla grejer. Bland annat användes en skottkärra och den är Kalle fullständigt livrädd för. Han trumpetar och blir jättenervös när den står för nära honom i stallet. Han har därmed varit väldigt nervös när jag har gjort i ordning honom pga detta.

Igår hade jag planerat att rida honom, men han var så spänd att jag inte kände för det alls, utan jag gick bara ut med honom i paddocken och körde våra ledövningar samt förflyttningar. Nu börjar han verkligen slappna av när jag flyttar honom och han verkar förstå mer och mer av övningarna, vilket är jättehäftigt! Vi har ju inte jobbat med det här mer än i några veckor!

Han fick springa av sig lite också i paddocken, jag longerade honom några varv i trav och galopp och efter det verkade han rätt nöjd ändå. Men sedan var han fortsatt nervös när vi kom tillbaka till stallet så jag jobbade honom lite där också och det blev bättre.

Idag hade jag återigen planerat att rida honom, men det var samma sak när vi kom in i stallet som tidigare i veckan; han var skitnervös! Så jag jobbade honom lite innan jag började göra i ordning honom och plötsligt slappnade han av. Han stod som ett ljus när jag broddade honom och var så lugn och fin när jag borstade och sadlade honom. Helt andra förutsättningar idag alltså!

Jag slängde på all utrustning och så tog jag på repgrimman utanpå tränset och gick ut i paddocken. Där jobbade jag honom lugn och fin och han stod nästan och sov till sist. Jag ställde pallen intill honom och satt upp. Jag höll inte i tyglarna, men han stod still och väntade på signal framåt.

Sedan hade jag en helt avslappnad häst att rida på! Vilken skillnad! Han skyggade några gånger vid "farliga" kortsidan, men då använde jag vårt mönster och lät honom komma in med bakbenen under sig och då släppte han det hela. Så häftigt!

Han krånglade knappt med munnen överhuvudtaget! Han skakade inte på huvudet en enda gång! Tungan åkte ut ett fåtal gånger, men den åkte in lika snabbt igen! Han var mjuk och fin i sidorna och traven var så avslappnad och fin och arbetsformen var så himla fin! Han har aldrig någonsin varit så fin att rida!

Vi började med högergaloppen och plötsligt var den balanserad! Kanske var mitt mindset påverkat av att jag har sett att han har lättare för högergaloppen när han springer lös? Eller så underlättade hans avslappnade tillstånd så mycket att han kunde hitta balansen! Jag kunde ju till och med arbeta honom i galoppen och han var så rund och fin!

Denna gång var faktiskt vänstergaloppen lite svårare för honom. Kanske hade han hunnit bli lite trött när vi körde den, men han var väldigt fin där också. Jag bara satt och skrattade när jag red honom för det var plötsligt så himla lätt! Jag kan inte fatta att det är samma häst??? Och jag ville aldrig sluta rida!

Men det fick jag ju göra till sist och då bestämde jag mig för att nyttja hans avslappnade tillstånd och ta en avskrittningstur på åkern. Han gjorde en vändning ganska omgående, men då flyttade jag runt honom och han slappnade av. Jag fick göra det några gånger på vår korta runda, men han blev lugnare och lugnare och det blev en riktigt trevlig skritt-tur. Vi skrittade sedan tillbaka till paddocken och där satt jag av honom.

När jag kände på hans hals fanns där inte en enda spänd muskel. Så häftigt!

Detta var ett riktigt "WOW"-pass och det lärde mig en mycket viktig sak! En sak som verkligen blev veckans insikt; SITT INTE UPP PÅ EN SPÄND HÄST! Efter att ha upplevt en avslappnad Kalle och vilken enorm skillnad det blir när man kan jobba honom i en avspänd form då ger passet så himla mycket mer än om han är spänd, jag blir spänd, allt blir spänt och ingenting funkar!

Nu kunde jag jobba ett helt pass (45 minuter) med en häst som var avslappnad och mottaglig och dessutom rörde sig och jobbade på ett helt annat sätt än han någonsin gjort tidigare! Det var en ren njutning att få rida en så himla fin häst! Han kom till sin rätt på ett helt annat sätt!

En avslappnad häst är också en mycket säkrare häst och det finns ingen säkerhetsutrustning i världen som är bättre än en avslappnad häst som kan hantera sin rädsla och sina intryck från omgivningen!

Så nu blir jag ju såklart ännu mer motiverad till att fortsätta träna både från marken och från ryggen och jag tror att vi kommer att göra många framsteg framöver om jag bara lyckas få det mindset på honom som jag hade idag.

Här kommer lite härliga bilder från vårt pass!