Lördagsrunda med Kalle

Igår var det soligt och fint ända tills jag kom ut med Kalle. Jag hade bestämt mig för att rida en lite längre runda med honom. Han kändes fin ända tills vi skulle passera en grön fodertunna. Då blev det tvärstopp! Han vände, stegrade sig och backade ner i en slänt. Jag försökte vända tillbaka honom och komma framåt, men han bara tjafsade och jag blev också rädd när han ville ställa sig på bakbenen då jag inte vet ifall han ställer sig rakt upp, vilket han ju gjorde i början. Det vill jag verkligen inte vara med om!

Så jag fick gå hela vägen upp för backen innan jag kunde sitta upp igen. Jag satt upp och vände tillbaka för att gå vidare och då skulle han inte gå åt det håll jag ville igen, men denna gång fick jag igenom honom framåt och vi kunde traska vidare i skogen. Han fick trava lite och tyckte nog att det var rätt mysigt.

När vi kom till nästa ställe med valmöjligheter åt vilket håll vi skulle och då började han tjafsa igen, men jag fick igenom det denna gång också. Vi fortsatte framåt mot Axelid, galopperade i en lång backe och allt kändes kanon igen. Han är ju så fin i galoppen. Så lugn och mjuk och balanserad!

Vi traskade vidare genom skogen, det var inte så många vattenpölar så allt gick fint tills jag fick syn på någonting längre bort i skogen. Var det en älg eller en sten? En sten bestämde jag mig för och precis när jag hade tänkt tanken rörde den på sig och Kalle fick syn på den och fick panik. Stegrade sig och skulle vända igen så jag satt av igen.

Vi gick vidare förbi Lyserna och ner mot Valasjön. Han var rätt spänd och jag letade efter något att sitta upp ifrån och till sist hittade jag en stubbe. Han fick trava lite och låg på en del men tänkte i alla fall framåt samt var inte så tittig utan passerade snöhögar, isflak och porlande vatten. Vi fortsatte upp i våran vanliga galoppbacke och där blev han taggad, jag väntade tills vi hade fri sikt innan jag bad om galopp och han galopperade fortsatt lugnt och fint. Han orkade bra uppför hela backen och var så fin och härlig att rida på!

Vi traskade sedan genom Ryenskogen, där han var lite spänd på vissa ställen, men eftersom vi var på väg hem tänkte han ändå framåt på ett bra sätt och det hela gick bra.

När vi kom fram till Ryen var grinden stängd så då fick jag hoppa av för tredje gången för att öppna och stänga den. Jag lyckades hoppa upp rätt snart igen och vi kunde ta oss hemåt. Det blev en hel del trav på vägen hem och han kändes fin igen.

Sedan var det spänt förbi gårdarna innan vi kom ner på vår grusväg och världen blev lite mindre farlig.

Totalt sett blev det en härlig runda med honom. Dock gillar jag inte att han vill hålla på att resa sig. Jag behöver verkligen jobba igenom det och inte ge mig, men jag vill heller inte hamna under en häst som stegrar över så ibland väljer jag att hoppa av istället och gå förbi de läskiga sakerna. Men jag kan också välja vad jag tar med mig från den här rundan och det är den härliga känslan av att trava och galoppera på grusvägarna! 

1 minut innan vi fick älgkänning

Sadelgjorden efter ridtur på blöta grusvägar