Vecka 43

Veckorna bara rullar förbi nu, den här hösten går så himla snabbt!

I måndags sprang jag en runda med hundarna. Det blev en lite längre runda runt Flähult. Drygt åtta kilometer fick vi ihop och det var härligt!

I tisdags red jag ut Kalle. Han fick gå på banvallen och i Linneskogen. Han skötte sig hur fint som helst! Han är verkligen en så himla cool kille! Det börjar bli dags att låta honom få se någon ny runda till helgen tror jag, vi får se hur det blir!

Från uteritten i tisdags

Det börjar bli höst ute nu

I onsdags red jag Bosse till ridhuset. Det regnade ute, så paddocken var oridbar. Allting kändes bra när jag skrittade honom, men när jag började trava kändes det som om han inte var helt fräsch. Han tog inte för sig i traven, men sån kan han ju vara i början av passen. Jag märkte inte någon direkt hälta så jag fortsatte i trav och galopp, men kände att det var något som inte var helt ok. 

Så jag avbröt och vi skrittade hemåt. När vi kom ut på asfalten travade jag honom och då var han mycket riktigt halt fram. Så trist! När vi kom hem fanns det inga svullnader eller onormal värme någonstans, så svårt att veta var hältan sitter! Men jag linimentade båda frambenen i alla fall så hoppas jag att lite vila gör susen.

Han har ju faktiskt gått i princip konstant sedan han blev friskförklarad för ca ett år sedan. Så det är troligtvis en bra idé att lägga in lite vila för honom några veckor nu. Jag kommer att skritta honom, men det blir på helgerna i dagsljus. Om han skulle kännas helt fräsch i nästa vecka så ska han få gå en uteritt med Kalle eftersom min brorsdotter kommer hit och rider på fredag. Hoppas verkligen att han är i form till det! Hade varit så kul att se hur Kalle beter sig med sällskap!

Lite nedstämd blev jag när Bosse nu är skadad igen. Så efter den ridturen landade jag i soffan. Och så blev det så att hästarna kom in för vintern i onsdags. Det var regnigt ute och jag ville inte släppa ut en svettig och halt Bosse i hagen igen. Så nu är vintersäsongen här på riktigt!

Igår var det dags för träning med Kalle för Charlotte. För första gången satt jag upp på honom och red honom i mörkret med pannlampan som enda ljuskällan. Det är alltid svårt att veta hur en häst reagerar på pannlampsljus, men min fina fina Kalle hade inga som helst problem med det!

Han gick också förbi "farliga" gården utan problem, även om han tittade rätt mycket så gick han framåt när jag bad honom. Så duktig kille!

I ridhuset var han hur lugn som helst. Det var ett gäng ponnyer som hade hopplektion när vi kom dit och de fräste runt rätt bra, men han lyfte inte ens på något ögonbryn åt dem. Det "farliga" hålet i sargen på långsidan är inte längre farligt.

Igår fick han trava över bommar. Han var superlugn med dem. Jag började skritta över dem bara för att avdramatisera och han kikade väl lite på dem när vi kom i traven, men jag drev på framåt och han lyssnade och tog det lugnt. Han lyssnar verkligen på mina framåthjälper och det gör det så mycket enklare att rida honom. Jag blir mer och mer övertygad om att han kommer att hoppa lugnt bara jag driver på honom ordentligt mot hindren. 

Jag fick jobba på att komma i en bra trav mot bommarna, han ville gärna bromsa, men när jag red på honom blev det bättre och det flöt på fint. Vi jobbade mycket med formen. Han blir bättre och bättre nu, i traven är han jättefin i högervarvet, lite svårare i vänster, men på volterna är han jättefin.

Jag behöver stadga min ytterhand så att han kan ta stödet på yttertygeln och hitta balansen på ett bra sätt, framför allt i galoppen. Där blev det lite vilda västern, han sprang på med huvudet överallt. Men några gånger kom han ner i en bra form och satte sig lite mer på bakbenen och jobbade fint. Men vi har ett jobb att göra här!

Ändå tycker jag att han utvecklas så himla mycket för varje gång jag rider honom. Det har ju hänt jättemycket bara de senaste två veckorna sedan jag red honom för Charlotte senast! Han är så rolig att rida och han är så cool!

Han fick jobba på rätt bra igår och han blev otroligt svettig! Denna helg blir det hästklipparhelg och jag tror att jag kommer att klippa täckesklippning både på Kalle och Bosse. Bosse skulle jag ha klippte helt, men om han ska gå lite lugnare en månad så är det ju onödigt. Klippningen tar sådan tid så jag vill inte göra något i onödan! De kommer ändå att behöva klippas runt jul och då klipper jag oftast av all päls eftersom träningen blir lite mer intensiv framåt våren.

Beroende på hur de ser ut när de kommer in idag blir det troligtvis bad för dem också. De hade lagt stor energi på lerinpackning igår, så jag måste nog bada dem för att inte slöa klippmaskinen för mycket. Tur att Bosse ska vila...

När vi skrittade hem igår var Kalle helt avslappnad och hade kunnat gå på hellångtygel hela vägen. Det är så härligt att ha en häst som är så lugn, trygg och rolig att rida varje gång!

Kalle i mörkret