Spännande ridtur - möte med lama!

Efter Pelle var det Bosses tur. Innan jag gjorde i ordning honom gick jag in och bytte kläder. Jag tog på mig en pikétröja och en stickad långärmad tröja samt en väst. Jag hade ju blivit så varm när jag var ute och gick med Pelle.

Bosse var som vanligt tjurig när jag borstade honom och det gick väl sådär att kratsa hovarna. Ska alltid krångla lite med de där bakbenen...

Idag valde jag den smala sadelgjorden, längden på den ligger mellan de två hopplattegjordarna som jag har och den ena är för kort och den andra för lång. Jag har nog aldrig ridit på något annat än hopplattegjord så det var ju lite spännande, men ingenting han brydde sig om.

Idag trackade jag rundan både med Equilab-appen och Garminklockan. Klockan mäter ju pulsen så det tycker jag är lite extra spännande.

Vi började vår tur längs Obbhultvägen mot Flähult. Bosse hade ingen riktig framåtbjudning och var lite slö här och där. När vi travade upp för Flähultsbacken stannade han av trots att han inte ens var andfådd. Det var mest att han inte ville framåt.

Trött uppför

Vi tog den utmanande stigen ned mot banvallen där han fick tänka sig för lite var han satte hovarna. Vid något tillfälle kändes det som om han ville hoppa ut från backen, typ som vissa hästar gör från banken i Falsterbo. Men det gick bra och han höll sig på fötterna.

Han blev lite tveksam när vi red åt ett annat håll än vi brukar, mot Friluftsgården. Kanske har vi aldrig tagit den vägen för han var väldigt spänd ända tills vi passerade snötillverkningsplatsen. Därifrån har vi ju utgått några gånger så där kände han igen sig.

Vi travade längs banvallen och han kändes jättefin. Efter ett tag föll han in i galopp och galopperade på lugnt och fint. Vi tog en tvärväg över till vägen som går mot Svartrå och när vi kom in där så ville han mest galoppera. Där var han väldigt pigg!

Fina grusvägar

Vi galopperade på längs den slingrande vägen. Vi mötte någon bil och på ett ställe höll han på att vända när det kom en person med en hund som prasslade i de torra löven. Men han var väldigt pigg och sprang på rätt bra. Jag ville att han skulle skritta för att pusta lite, men det ville inte han.

Vi följde grusvägen tills vi kom till Obbhultvägen för att skritta hemåt. Där fick vi en överraskning som hette duga, nämligen ett lamadjur! Bosse har aldrig stött på något sådant tidigare och inte jag heller. Det blev lite obehagligt då den lade bak öronen och fällde upp läpparna. Jag var helt säker på att den skulle spotta på oss så jag satt av för att vi skulle ta oss förbi.

Lama!

Bosse var väldigt tveksam, samtidigt var han otroligt modig och trampade på framåt trots den läskiga laman. Laman hade ju några får i hagen som den förmodligen vaktade så den sprang längs stängslet när vi passerade.

Bosse spanar på lama

Till sist kom vi förbi, Bosse for iväg några gånger och tacksamt nog kom det inga bilar precis när vi passerade. När vi hade passerat den läskiga laman lugnade Bosse ned sig och jag kunde låna en pall i närliggande paddock för att sitta upp igen.

Han ville halvspringa hemåt och när vi kom in på grusvägen ned mot Obbhult ville han bara trava. Han fick lugna sig tills vi hade passerat lite läskiga åtlar och annat spännande innan han fick trava. Han var lugn och fin och vi skrittade sedan ned för alla backar. Längst ned dök det upp tre rådjur som var lite spännande, men han förstod att de inte var farliga, så de reagerade han inte särskilt mycket för.

Vi fortsatte hemåt via Obbhult och Linnarp, passerade några kor som konstigt nog hade blivit släppta på bete trots att det inte finns något gräs... vägen var i alla fall inte blockerad av dem, så det var ju bra...

Drygt två timmar var vi ute och fick ihop drygt 17 kilometer. En jättehärlig runda! Det är så kul att Bosse har så fantastiskt bra ork! Han blir aldrig trött! Och han är så lugn och modig! Blir han lite skraj så gör han inget dumt, utan går på framåt hela tiden. Jag är så glad att jag har denna häst!

Här kommer rundan: