Surhäst-attack

Sedan i onsdags har min dator varit inlämnad för att jag ville hotta upp hårddisken för att göra den snabbare. Tyvärr gick inte detta, så nu har jag beställt en ny dator som kommer om någon vecka.

Men detta betyder i alla fall att jag inte har kunnat (eller snarare velat) blogga sedan dess. Det är lite för osmidigt att skriva inlägg via mobilen tycker jag. Så nu kommer det några inlägg om vad som har hänt i veckan!

I onsdags skulle jag ut och hämta Caddan för att släppa henne i vinterhagen så att tjejerna kan hämta henne utan att riskera Bosse-attack. Han har ju skött sig bra mot mig länge och jag har därför sänkt guarden och när jag har glömt mitt försvarsvapen, piskpåsen, har jag struntat i det och gått in i hagen ändå i tron att det ska gå bra och hans beteende har försvunnit.

Caddan ville inte bli infångad och jag försökte och försökte, men utan att lyckas. Så jag gick tillbaka till stallet och hämtade lite godis för att locka henne med. När jag kom tillbaka till hagen förstod (kände på lukten) både Bosse och Pelle att jag hade något ätbart med mig och därför var de såklart nyfikna och ville hänga på mig när jag försökte fånga Caddan, vilket ju inte blev så bra. Så jag viftade med Caddans grimma mot Bosse för att han skulle ge sig iväg. Då blev han sur och från ingenstans attackerade han mig med tänderna före mot min hals, sparkade till mig på vänsterbenet ovanför ankeln och sprang omkull mig. Lyckligtvis sprang han bort mot Caddan och jag kunde ta mig ut ur hagen.

Då gick jag och hämtade piskpåsen och lyckades till slut hämta Caddan.

Såhär såg jag ut när jag kom in i huset igen:

Hästbett

Jag hade tur, han kunde lika gärna bitit av mig någon kroppsdel som örat eller näsan eller liknande. Han kunde också ha fortsatt sin attack istället för att springa iväg.

Om jag blev rädd? Nej, mest förbannad. Och mest förbannad på mig själv att jag inte var förberedd med piskpåsen för att undvika att riskera någonting. Jag vet ju hur han är. Jag vet att han kan surna till och attackera och att jag då behöver kunna försvara mig.

Givetvis är det inte kul att ha en sådan häst som beter sig på det viset. Det ger merjobb till mig som hela tiden måste skifta hage på de inhyrda hästarna för att jag inte vill utsätta deras ägare för honom.

Men det är första gången på de 12 år jag har haft honom som han lyckas med sin attack. Och tillfällena då han gör såhär är så otroligt få numera. Jag vet vad som gör honom arg, t.ex. att man försöker schasa bort honom och kan därmed undvika att det händer (om jag beter mig lite smartare). Och han är ju rätt bra att ha att göra med i alla andra situationer. Så nej, jag är inte rädd och jag tänker inte skicka iväg honom någonstans. Han har trots allt mest goda sidor, speciellt när jag sitter på ryggen på honom.

Men jag lärde mig i alla fall att jag definitivt inte kan lita på honom och att jag MÅSTE ha piskpåsen med mig i hagen, speciellt om jag ska t.ex. hämta någon annan häst än honom. Jag måste behandla honom utifrån att han kan attackera. Det går inte att romantisera honom bara för att han är trevlig att ha att göra med 95% av tiden.

Såret läker bra, jag smörjer med salva för att det ska läka snabbare och det ser mer ut som ett brännsår nu. Och sparken gav mig en liten svullnad som inte hindrar mig på något sätt, så jag kom ur situationen rätt oskadd ändå!