Torsdagsträning - den där jäkla innertygeln...

I torsdags var det dags för Kalle och mig att träna igen. Vi tränar varannan vecka och eftersom Bosse inte är fräsch och därmed inte går att träna med så blir det inte mer träning än så för mig just nu. Jag tycker det är ganska lagom med två veckors mellanrum för att jag ska hinna rida lite mellan träningarna också och jobba lite själv.

Det var ju rätt blåsigt ute i torsdags så jag gick med honom till ridhuset även om han gick att rida hela vägen både dit och hem förra gången, men jag tänkte att det var rätt skönt att gå också.

Jag gick några varv med honom i ridhuset också. Han var väldigt lugn, det enda han bryr sig om nu är "farliga" hålet på långsidan där nödutgången är. Men han gör inte så stor grej av det längre.

När jag började rida fram tyckte jag att han var lite "döv" för båda innerskänklarna, han var inte jätteframåt. Han svarade framåt till trav, men när det var någon ponny framför som tog en annan väg ville han följa med. Han satte sig emot några gånger, men det gick faktiskt över när ponysarna lämnade ridhuset, då kunde han koncentrera sig lite mer på arbetet.

Han fick jobba med 4 travbommar som vi började med att skritta över och sedan flyttade jag honom sidledes antingen till medellinjen eller till väggen. Det fick honom att börja svara på innerskänklarna och det blev riktigt bra till sist.

I traven var han lite seg, men bommarna hjälpte faktiskt igång honom och några gånger "sög" han mot dem och travade på riktigt bra. Jag fick driva på för att få samma bra tempo och takt genom svängarna, men det blev också bättre.

En sak som jag blev väldigt medveten om denna gång, lite av en aha-upplevelse, är att jag sitter och håller i innertygeln, vilket han inte gillar och kan leda till att han joxar mer med huvudet än vanligt. Så jag övade på att tänka på det hela tiden och försöka vända honom med skänklarna istället för att dra i innertygeln. En riktigt irriterande ovana jag har!

Vi pausade lite och sedan körde vi igång galoppjobbet. I högervarvet fattade han galopp med en gång, men var lite seg där och jag fick driva på honom. Till sist kom han igång och fick en riktigt fin galopp. Vi varierade galopp på fyrkanten och på volten. Vänstergaloppen fick jag också till efter några fattningsförsök, men väl i den galoppen var han superfin! Framåt och tog i med bakbenen, ganska rund stundtals och kändes riktigt bra! Så kul!

Efter galoppen blev han också superfin i traven och kom igång mycket bättre där. Det är någonting jag ska göra framöver, galoppera tidigare i passet för att få igång honom i traven.

En annan sak som jag blev varse är att jag behöver tänka framåt när jag rider honom. Jag tänker ganska mycket på att jag ska vara beredd på att han kan vända när som helst, vilket gör att jag blir lite passiv och bromsande i min ridning. Jag behöver förutsätta att han går framåt och jag behöver vara mer framåt i mitt eget tänk. Det är ju inte heller helt enkelt när man sitter på en häst som Kalle, som kan vända närsomhelst och väldigt snabbt. Dock börjar jag ju känna att när han är avslappnad som han var i torsdags så kommer inte de där vändningarna i samma utsträckning. Han vände inte en enda gång på hela passet, men han gjorde några mindre utsvävningar som var som små "ryckningar" bara och inte något som skickar mig i backen.

Jag kände i alla fall att han gjorde ett bra jobb, det var ett kul pass, jag vet vad jag ska jobba vidare med, grundridning, precis som alltid, men just nu fokus på flytta, få honom att lyssna på skänkeln, få honom framåt och själv tänka framåt samt släppa den där jäkla innertygeln!

Jag tycker att vi har kommit en bra bit på väg, mest gillar jag att han nu är så himla lugn och avslappnad, han bryr sig inte så mycket om saker i ridhuset längre, jag kan fokusera på att rida honom och när han väl sätter igång och arbeta är han så himla härlig att rida. Nu hoppas jag att det inte bara är en bra period han har, utan att han faktiskt äntligen har landat lite bättre i sig själv och i sitt förtroende för mig och det vi gör tillsammans. Jag passar iaf på att göra allt roligt som funkar nu, så som att hoppa och rida över bommar, rida ut osv. 

Jag gick med honom hem också och det var nog bra för där var några saker som skrämde honom på vägen hem, lite prassel här och där, så han hoppade till några gånger. Men sista biten hem var han lika trött som jag. Jag kom över 30000 steg i torsdags och det kändes kan jag tala om. Redan när jag gick och lade mig kände jag träningsvärk och gårdagen var smärtsam. Men det var ändå härligt att ha en så aktiv dag, de dagarna är de bästa!

När vi kom hem blev det godis och lite kvälls-gos. Säga vad man vill om Kalle, men gosig är han. Så gosig att han liksom aldrig vill sluta. Och det uppskattar jag verkligen!

Kvällspuss från Kalle