Jag har aldrig anlitat någon med den typen av kompetens till mina hästar, kiropraktik, fysioterapi osv, så jag visste inte riktigt vad jag hade att vänta. Jag hoppades på att jag skulle kunna få något slags svar på var hans bekymmer sitter samt hur jag kan gå vidare.
Jessica, som hon heter, talade direkt om att hon hade velat att jag gått till veterinär först för att få en diagnos, eller i alla fall göra en utredning som kan peka åt något håll, och ja, det är klart att det hade varit bra, men ibland tänker jag att man behöver göra något annorlunda, börja i en annan ände och se vad som händer då.
Trots att det inte finns någon diagnos på Bosse mer än vad jag kan beskriva med återkommande rörelsestörningar kunde hon ge mig information som verkligen var några ögonöppnare för mig. Det första hon sa var att Bosse har "dålig hållning". Kan hästar ens ha dålig hållning? När jag tänker på hållning så tänker jag mestadels på människor med kutrygg, men ja, hästar kan ha dålig hållning. Det Bosse gör är att han står och hänger på frambenen med sänkt rygg, vilket såklart kan förklara många saker som jag har upplevt i ridningen med honom, t.ex att han är framtung, men också att han gärna hänger på hovslagaren. Och på lång sikt leder det till att musklerna längre bak i ryggen blir försvagade och slitna.
Hans dåliga hållning gör också det svårt för honom att sätta muskler runt manken och längs ryggen, något som jag trodde var ett exteriört fel, han har ju och har alltid haft rejäla gropar vid manken, ingenting att göra någonting åt har "experter" talat om för mig tidigare, men det stämmer alltså inte.
Det var ju en intressant insikt, för det är (såklart) så att detta går att göra någonting åt! Det han behöver göra är att aktivera sina bukmuskler mer för att komma upp mer med ryggen och få en mer funktionell rörelse av sin kropp och kunna jobba mer funktionellt med den. Och det är ju såklart goda nyheter!
Jag fick frågan om hur mycket tid jag är beredd att lägga på honom, han är ju ändå 16 år i år. Men jag har en längre tidshorisont än så. Jag ser framför mig att han ska kunna hålla i minst 10 år till, precis som Pelle gjorde. Och om jag då behöver lägga 1 år på att träna upp honom så att han förbättrar sin hållning och därmed har möjligheten att bli en friskare och fräschare häst så är det inte ens en fråga. Jag är beredd att göra allt jobb som krävs! Och jag tänker att det är perfekt att pyssla med under vintern när det ändå är mörkt, dåligt underlag och dåligt väder! Såklart är jag också beredd att underhålla det vi bygger upp så att vissa övningar kanske blir obligatoriska framöver för att hjälpa honom att hålla formen utöver ridningen.
Jessica kände och klämde igenom honom också, knackade loss lite muskelfästen i korsryggen och böjde igenom honom i halsen. Hon konstaterade också att största spänningarna fanns på höger sida, jag har hela tiden varit säker på att det är vänster sida som spökar. Jag longerade honom lite efter hennes behandling, det gick oväntat bra, han hatar ju longering normalt sett. Men vi kunde i alla fall se en tydlig hälta vänster bak och så tydligt halt har han ju inte varit när jag har ridit honom, men å andra sidan har jag ju inte ridit honom på böjt spår, bara rakt.
Eftersom vi då saknar en diagnos på var han har ont mer än vad hon kunde se och känna ville hon inte ge mig något rehab-program än, utan rekommenderade en veterinär som ska utreda honom. Det behövs en veterinär som verkligen kan göra lite detektivarbete eftersom han är svår att utreda då han är svårlongerad, men också har shivering som gör det hela svårare. Hon nämnde däremot Equiband och balansplattor, så jag antar att det är där vi kommer att börja. Och jag har fått bokat tid till kliniken i december då både den rekommenderade veterinären kommer att vara där och Jessica, så då kan jag förhoppningsvis både få fler svar på var han har ont och hur vi ska gå vidare med rehab och sedan har jag 3,5 veckor då jag är ledig och kan lägga all min energi på hans rehab!
Jag tycker det var väldigt bra att få dessa insikter om honom och att få ett pek på hur jag ska gå vidare. Jag känner mig också väldigt hoppfull om att det faktiskt finns en chans att kunna göra något bra för honom även om det såklart kommer att ta tid och bli lite kämpigt emellanåt. Funkar det så får jag förmodligen en ännu finare häst än han någonsin har varit (och då är han ju redan rätt trevlig att rida), och funkar det inte så vet jag i alla fall att jag har gjort vad jag har kunnat för att hjälpa honom.
I väntan på kliniktiden kommer jag att nörda ner mig i hästens fysiologi och biomekanik och har därför beställt en bok som heter Physical Therapy for Horses. Jag kommer också att studera lite mer om Equi Body Balance och börja träna på longering så att vi kan göra en bra utredning på honom. Jag kommer att fortsätta rida honom som jag har gjort tidigare så livet kommer att fortgå som vanligt för oss!
Och en annan sak som också är superbra är ju att allt jag lär mig i samband med Bosses rehab kommer jag att kunna applicera på Kalle också för att förebygga att han hamnar i samma situation framöver. Plus att jag misstänker att det finns saker hos honom också som behöver jobbas med, saker som kanske kan kopplas till hans istadigheter och kvicka vändningar. För jag tror inte att en häst gör någonting för att jävlas. De gör saker utifrån sina instinkter, framför allt flytkinstinkten. Har de ont, reagerar de på något sätt. Har de inte ont är de förmodligen rätt harmoniska.
 |
| Bosse med sin dåliga hållning! |
När vi kom hem igen igår så borstade jag rent en smutsig Kalle och gick en promenad med honom i mörkret. Jag känner inte riktigt att jag själv är helt orädd i mörkret och vill inte projicera någon rädsla på honom i onödan, så därför tycker jag att det är bättre att gå med honom än rida på kvällarna. Vi gick ner till Landbonnas och sedan via Smeas upp i grushålan. I grushålan gick vi runt alltihop och ut via Attas innan vi vände hemåt. Det är väldigt mysigt att gå ut med honom, han är så lugn och snäll, men han har också fått en betydligt bättre framåtbjudning där han går bredvid mig och jag försöker hålla mig i höjd med hans sadelläge för att få honom att gå först och upptäcka världen själv. Imorgon blir det träning för honom hos Charlotte och det ser jag fram emot!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar