Söndag idag och jag började som vanligt med att släppa ut hästarna och fixa stallet. Nu är de verkligen inne för säsongen. De står och väntar på att få komma in på kvällarna, så nu är det inte längre aktuellt för dem att sova ute.
När jag hade fixat stallet funderade jag på ifall jag skulle köra ett styrketräningspass. Det blev fler och fler ursäkter när jag närmade mig källaren, men så tänkte jag "vad vill jag se i spegeln om ett halvår" och då blev valet enkelt. På med träningskläderna och ner i källaren!
Det var såklart rätt gött att lyfta lite skrot, även om jag är irriterande svag (eftersom jag inte tränar tillräckligt ofta). Det är första passet sedan förra veckans träning på torsdagen, sedan hade jag ju träningsvärk i 4-5 dagar. Och efter det har det funnits ursäkter på kvällarna.
Bara för att ytterligare öka motivationen till träningen satte jag min cykel i trainern också, så nu måste jag ju bara köra lite Zwift framöver.
Efter träningen åt jag frukost, sorterade lite tvätt och gick ut och hämtade hästarna. Jag letade efter dem ett bra tag, de hade verkligen gömt sig, men de var uppe i Hästabacken, som så ofta. Nu ser det ut som om värmen kommer att bedarra och redan nästa vecka kommer medeltemperaturen gå ner under tio på dagarna, vilket innebär att gräset slutar växa, så då kommer jag att stänga sommarhagen och få betydligt lättare att hitta mina djur.
Kalle hade börjat klättra nedåt och Bosse stod där uppe, så jag tog bara Kalle med mig. Jag trodde att Bosse skulle följa med, men det gjorde han inte. Så jag fick gå ut igen. Denna gång "beväpnad" med pellets att skaka med. Jag behövde inte skaka länge innan han kom springande. Till min stora glädje galopperade han och travade. OCH han travade RENT! Helt underbart!
När jag hade fått in honom gjorde jag i ordning Kalle och körde ännu ett lastträningspass. Det tog lite tid innan jag fick till de där stegen som jag ville, ett steg i taget, framåt och bakåt. Denna gång stod jag i den tomma högersidan av släpet och backade mig själv längre och längre bak. Han var väldigt lugn och avslappnad inne i släpet och ville mest stå kvar där, han var faktiskt lite svår att backa. Han kunde också luta sig mot mellanväggen utan att bli förskräckt. Han sprang dock ut några gånger utan att jag kunde få stopp på honom, som vanligt.
Men idag gjorde vi faktiskt äntligen ett enormt framsteg! Jag kunde stänga bommen bakom honom! Jag började med att bröta med bommen på den sida jag stod och lite så, han brydde sig snart inte om det, utan stod lugnt kvar. Jag "lekte" med bommen bakom honom, lade den mot honom, stängde den, lyfte den upp och ned. Han stod bara och tittade bak på mig och undrade vad jag sysslade med. Så himla kul!
Jag kunde ju stänga bakom honom i våras, men sedan lärde han sig att han kunde få upp den när han tryckte sig mot den och lyfte upp den. Det lyckades han med tre gånger, sedan var ju det kört. Men nu har vi alltså börjat om och fått nytt resultat. Så kul! Nu börjar det ändå kännas som om det finns en möjlighet att vi mycket snart är ute och åker släp! Min fine Kallis!
 |
| Coola killen i släpet |
Efter lastträningen red jag honom ett pass i paddocken. Han var fortsatt lugn och jag kunde fokusera på min egen ridning, att göra mig till en behaglig ryttare. Det jag tänkte på var händerna - stilla och bra (inte dra i innertygeln), skänklarna, effektiva utan att vinka upp hälarna, sitsen, rak, korrekt och följsam i sadeln.
Det blev ett helt fantastiskt roligt pass! Inte en enda istadighet idag. Han var kanske lite trög i traven till en början, men han bjöd ändå framåt. Första galoppen i höger varv var super, energisk och framåt och efter ett par försök fick jag också vänstergaloppen som även den var superfin!
Han lyssnade bra på innerskänklarna idag och jag fick honom rund på volterna. Han lyssnade bra framåt, jag red en hel del övergångar och de gjorde han superbra. Vi försökte oss på lite förvänd galopp, men då bytte han till korsgalopp i högervarvet och bröt av i vänstervarvet. Vi jobbade också med galopp från skritt, vilket gick ganska bra, framför allt i högervarvet. Och så jobbade vi med trav från halt. Han var så himla lyhörd och arbetsvillig idag och han gjorde ett jättebra jobb, samtidigt som jag red bättre än jag brukar och tror att jag blev rakare och fick en bättre sits i sadeln. Jag kunde även rida honom lite i nedsittning i traven. Men nu har han så bra trav att det blir lite svårt att sitta ner, men han jobbar också i en rundare form, vilket gör att han släpper ner mig mer på ryggen.
Han slängde inte ut tungan en enda gång under hela passet, han joxade inte med huvudet en enda gång och han slängde sig inte åt sidan en enda gång heller. Han var bara helt fokuserad på arbetet och så himla fin! Det var verkligen en Guld-Kalle som jag fick sitta på och jag är så tacksam! Det här är hästen jag vill ha alla dagar i veckan!
Eftersom det var runt 12 grader och helt vindstilla blev både jag och Kalle rejält svettiga. Han fick en dusch, för det var också rätt blött i paddocken så det blev mycket grus som fastnade på benen och under magen.
Han var så gosig och trött efter passet, jag kunde stå och klia honom hur länge som helst i pannan, han är så mysig!
Jag ska inte sticka under stol med att alla utmaningar jag har haft med Kalle stundtals har varit mycket jobbiga och det finns stunder då jag bara har velat ge upp och tänkt att jag klarar inte av honom. Men att vi har haft de utmaningarna, och tagit oss igenom många av dem gör också att jag är ännu mer tacksam och glad när han är såhär. Och sedan tänker jag också att om jag inte haft dessa utmaningar med honom hade jag aldrig upptäckt TRT method och lärt mig så otroligt mycket om hästhantering som jag har gjort under dessa år.
Det har i alla fall varit en fantastiskt rolig helg med bra ridning, bra lastträning och positiva besked om Bosses hälsa, så jag hoppas att detta håller i sig nu. Det hade gjort det enklare att ta sig igenom den långa trista vintern!
 |
| Kallis i paddocken |
 |
| Inga ursäkter kvar, nu ska här cyklas i vinter! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar