Rullskidpremiär!

I morse fick jag ett sådant jäkla hjärnsläpp! Varje morgon när jag går upp brukar jag kolla ifall det  är någon glöd i pannan så att det bara är till att slänga in lite pinnar för att det ska ta sig. Det är sällan glöd, men idag var det det och jag var så glad. Slängde in lite ved och det tog sig direkt. När jag kom in från stallet fyllde jag pannan.

När jag kom upp för trappan till andra våning så slog det mig; sotaren ska komma idag! Om två timmar! Jäkla skit! Då ska det ju inte vara någon eld i pannan! Så Magnus fick släpa ut vedträna, slänga vatten på dem och jag bar ut dem i en hink. Hela källaren fylldes med rök och jag bara väntade på att brandlarmet skulle gå. Men det gjorde det som tur var inte.

Dock luktade ju håret och hela jag rök, men jag hann inte duscha innan jag åkte till jobbet utan fick sitta där och lukta gammal rök. URK! Men så jäkla typiskt att det var just i dag det fanns glöd kvar och att jag hade glömt att sotaren skulle komma trots påminnelser både från min kalender och från sotaren. Tur att det löste sig i alla fall!

Nu är vi inne i en period med försmak av vår! Strålande solsken idag och sju plusgrader enligt bilen när jag lämnade jobbet i eftermiddags. Jag hade ju funderat på att ta fram rullskidorna idag. Snön försvann i helgen när det kom massor av regn, så nu är det is- och snöfritt på de vägar som jag brukar rulla på. Dessutom har de inte grusats i någon större utsträckning, så det funkar att åka rullskidor på dem.

Jag snabbade mig med att ta in hästarna för att hinna åka innan det blev mörkt. Jag letade upp rullskidor, stavar och hjälm och packade in det och mig själv i bilen och ställde den vid banvallen.

Det är otroligt länge sedan jag stod på rullskidorna och såklart funderade jag över ifall jag fortfarande vet hur man gör. Helt i onödan skulle det visa sig, jag vet ju såklart hur man gör.

Däremot är jag ju helt klen i skidåkarkroppen och det kändes ganska snart. Asfalten var trög och jag hade lite motvind i början. Bra för då blev det ju medvind hem.

De första två kilometerna kändes sega. Tekniken är inte bra och jag använder armarna alldeles för mycket och sjunker ner för mycket i knän och höfter. Men efter ett tag kom jag in i det och jag bestämde mig för att köra en kvart och sedan vända för att få ihop en halvtimmes körning i alla fall. Någonstans måste jag ju börja även om det känns löjligt kort då jag tidigare har kört få pass under timmen.

När jag vände och fick medvind kändes det lättare ett tag, men när klockan slog fem kilometer började det kännas på riktigt i mage och armar, framför allt triceps. Det är ju inga goda tecken när man känner träningsvärken redan under passet, men det är sådant man får ta när man har slarvat med träningen.

Drygt 30 minuter körde jag och jag kom ca 6 kilometer, så det får jag var nöjd med som ett första pass för säsongen.

Den klassiska rullskidbilden

Dagens runda

Det är trist att snön försvann, men samtidigt njuter jag av att det är barmark och faktiskt rätt behaglig temperatur ute. Nu är det ljust till halv sex och lätt att hinna med ett träningspass eller ett ridpass efter jobbet. Helt underbart! Det kommer säkert en period till med mer snö och slask, men då får jag göra det bästa av den situationen!