Hej då Hjärnspöken!

Denna eftermiddag blev inte som planerat. Den blev ännu roligare!

Planen var att åka till Simstadion efter jobbet och bättra på sim-självförtroendet. Men plötsligt fick jag ett SMS från Jonas på Klassisk sport, som undrade ifall jag hade möjlighet att hänga med på fotosession på rullskidorna.

Jag råkade ha med mig rullskidorna och all utrustning i bilen. Utom hjälmen. Och träningskläder. Jag hade ju bara simkläder med mig och ville inte bli fotad i baddräkt på rullskidor:). Men det fixade Jonas, så jag fick låna kläder och en jättefräck hjälm.

Cool hjälm!

Riktigt bekväm var den också! Kan kanske bli en sådan nästa gång det är dags att byta cykelhjälm...? Är det inte dags för det snart, förresten? :)

Vi samlades vid Barnens badstrand där vi träffade fotografen och sedan gav vi oss iväg till Södra Fästningshörnan där vi körde lite teknikövningar samtidigt som det togs massa bilder. Det var inte lätt att se cool ut när man skulle koncentrera sig på att exempelvis köra på en skida, men det var riktigt kul!

Från någon okänd plats hade jag fått ett självförtroende i åkningen som gjorde att jag vågade köra på lite mer ordentligt. Var nära att hitta det där gunget där hälarna lyfter i stakningen. Vågade rulla ut på gräset för att stanna. Tekniken flöt på riktigt bra, tyckte jag. Den där timmen gick sjukt fort! Det var så kul att vara ute på rullskidorna igen! Mer sådant får det bli i sommar!

Men när roliga timmen var slut var det dags att bege sig till Simstadion. Idag skulle jag simma minst 1000 meter utan uppehåll och utan att nudda botten. Någonting hände när jag gav mig iväg i det fina salt-klor-vattnet. En känsla av glädje, kontroll och självförtroende infann sig med en gång. Ingen skenande puls, inga panikkänslor. Bara härlig, monoton, bra simning.

Där och då var det helt obegripligt att jag drabbades av panik för en vecka sedan i Skällingesjön. Varför då? Det är ju helt underbart skönt att simma!

Tusen meter gick fort som attan och enda anledningen till att jag stannade efter 1100 meter var att simglasögonen läckte, vilket gjorde att jag inte såg särskilt mycket. Kontaktlinserna har krånglat hela dagen. Det har kliat och de har guppat upp och ner i ögonen, så jag trodde först att jag hade tappat den ena linsen, men det berodde alltså på läckage.

Så jag tömde glasögonen och sedan såg jag perfekt igen. Såklart var det irriterande att inte se något, men jag tänkte att om jag råkar ut för det på söndag så måste jag träna på att ta mig igenom det också. Bara fokusera på att ta mig i mål. Oavsett om jag ser eller ej.

Fötterna och tårna krampade vid några tillfällen. Samma sak där. Detta kan hända på söndag, jag tränar på att ta mig igenom det. Och det gick bra!

Idag jagade jag bort de där jämrans hjärnspökena och jag hoppas att de jagas bort lättare nästa gång de kommer tillbaka! JAG KAN SIMMA! 

Efter en natt med så mycket ångestladdade tankar kring Vansbro Tjejsim att jag inte somnade förrän framåt två-tiden känns det bra att ha släckt dem nu! Nu fokuserar jag på att jag kommer att ta mig igenom detta. Det kommer att gå. Och jag kommer att vara grymt nöjd när jag går i mål, ger Älsklingen en blöt kram, gråter av glädje och lättnad och sedan kan casha in min Tjejklassiker!

Imorgon, däremot vet jag inte ifall jag kan resa mig upp ur sängen. Jag kände redan när jag gick till bilen från Simstadion att träningsvärken kommer att komma som ett brev på posten... Men varför ska man göra saker med måtta, när man kan göra allt samma kväll?:)