"Simning" och cykeltur

Så var årets midsommarhelg över. Det var ett trevligt midsommarfirande i fredags i Ullared med god mat och dryck. Dock lite väl mycket dryck för min del... Så igår var jag inte så stark. Jag avskyr verkligen att vara bakfull, som tur är händer det inte alltför ofta!

Men idag var jag åter på topp och full med energi i kroppen! Förmiddagen ägnades i stallet och med hovis. Alla pållar fick nya skor. Alla hade också skor på före. Helt fantastiskt...

Sedan tog vi en tur till stan för att hämta upp ett par skor som var beställda till Älsklingen och så passade vi på att handla lite.

Väl hemma igen bytte jag om till våtdräkt, då vi skulle till Öxabäck och jag kände att jag var tvungen att testa att simma. Nu är det ju bara två veckor kvar till Vansbro!

Vi stannade till vid Skällingesjön. Denna ångestfyllda plats. Fast det såg mycket trevligare ut än vad jag kommer ihåg från den hemska simskolan när jag var liten!

Men det var ungefär lika "varmt" i vattnet som jag kommer ihåg... satan vad kallt! Brrr! Jag tog några simtag och fick direkt panik när jag fick det iskalla vattnet i ansiktet. Hyperventilerade och fick ställa mig upp. Nytt försök, fortfarande inte i närheten av att kunna simma på ett normalt sätt.

Jag fortsatte lite fram och tillbaka vid bryggan. Det gick väl lite bättre när jag hade vant mig vid temperaturen i vattnet, men jag klarar att simma ungefär i en minut, sedan är pulsen så hög att jag måste vila. Hmmm. Jag förstår inte riktigt varför jag får sådana panik-känslor? Det bara suger till i magen och så tror jag att jag ska drunkna. I tio minuter stod jag ut, sedan var jag trött på det. Kändes meningslöst. Vet inte hur jag ska komma över denna irrationella skräck??? Just nu vill jag helst bara strunta i Vansbro! Men jag antar att jag får göra nytt försök!

Modstulen åkte jag vidare upp till Öxabäck, där vi bjöds på god mat. Efter maten tog jag cykeln och cyklade hem för att få bort rastlösheten och tänka på annat än misslyckad simning.

Det blev en härlig tur. GPS:sen flippade ur i början och klockade andra kilometern på 0:57, vilket innebär en hastighet på runt 62 km/h. Inte så troligt... Men sedan rättade den till sig.

Jag har inte cyklat sedan Tjejvättern, förutom hem från Ullared på den gamle cykeln på midsommarafton. Då var det inte lätt att känna någon cykelform. Men idag fick jag besked om att benen är med mig fortfarande. Härliga backar uppför och nedför. Starka ben. Inte tråkigt någon gång. Eller jo, förresten, när Mute backe kom efter 5 mil så var det rätt drygt, men då var det ju bara en kilometer kvar så det fick gå.

Nu är jag i alla fall inte rastlös längre, det ska bli gott att sova! Så får jag väl drömma om att jag kan simma i öppet vatten... Och att jag tycker om det...

Dagens runda