Morgoncykling

Min käre sambo är den mest morgontrötta människa jag känner. Han hör inte klockan när den ringer på morgnarna, jag väcker honom och tre sekunder senare snarkar han vidare helt oberörd. Jag får ofta lägga runt tio minuter eller mer på att få honom att gå upp. Där är vi totalt olika! Jag älskar morgnarna! Inte så att jag alltid hoppar upp ur sängen när klockan ringer vid 5, men jag föredrar att komma upp i tid för att få så mycket som möjligt gjort under dagen.

Igår hade vi bestämt att vi skulle gå upp vid sex, äta frukost och ge oss ut på en cykeltur innan det blev för varmt. Magnus var med på den idén. Igår. Idag var han lika morgontrött som vanligt! Jag fick locka och pocka en bra stund innan han kom upp, men till sist gick det!

Vi styrde kosan mot Åkulla, tog banvallen mot Skinnarlyngen. En banvall som var rätt svårcyklad sista biten, då det för ca en månad sedan lades nytt grus där. Det var rätt grovt, så det låg en hel del stora stenar, även om det hade satt sig betydligt bättre än senast vi körde där, på midsommarafton.

Det var ändå rätt svårcyklat, speciellt med min cx som inte passar bäst på så ojämnt underlag. Det var rätt skönt att få komma ut på asfalten igen!

Den morgontrötte cyklisten!

När vi kom ut i Skinnarlyngen svängde vi mot Svartrå och sedan mot Okome. En väg som jag inte har kört sedan jag köpte Pelle 2008. När vi körde där såg vi en skylt om Sumpafallen. Där hade inte någon av oss varit, så vi cyklade ner där.

Det var väldigt fint! Ett perfekt ställe att sitta och grilla korv på eller bara njuta av naturens krafter i fallet.

Infotavla om den gamla kvarnen

Fallet uppströms

Fallet nedströms

Det var rätt brant att ta sig ner till fallet och inte idealiskt att göra detta i cykelskorna. Det var definitivt inte lättare uppför. Men det var det värt!

Vi körde vidare och kom ut på 154:an. Som tur var åkte den mesta trafiken mot Ullared, men vi blev omkörda av några (de flesta i hög fart och alldeles för nära) innan vi kom i säkerhet i Köinge, där vi svängde mot Åkulla.

Det blev en ganska lugn runda, inget direkt tempo, mer söndagscyklingstempo, men efter att ha släppt loss nedför Axelidbacken, blev jag lite irriterad när Magnus helt plötsligt kom farandes på insidan om mig och jag drog iväg.

Då hängde han på och vi körde på ordentligt de sista backarna hemåt! Kul var det att få lite utmaning! Han tog mig faktiskt i backen upp mot Lynga, men sedan höll jag undan:).

3,5 mil körde vi och vi var ute i nästan två timmar. Kom hem lagom till att gå ut och lägga sig på altanen och lapa sol. Så underbart jag har haft det i solen idag! Svetten har runnit och jag har bara njutit! Jag älskar sommar och sol!

Jag fick avverkat ännu några sommarpratare och har nu kommit till måndags-prataren. Jag är snart i kapp!

Imorgon planerar jag återigen att gå upp tidigt. För att köra rullskidor den här gången. Och kanske ta ett dopp efteråt. Vi får ser vad som händer!