Underbara sol!

Lördag idag och när jag vaknade kl 06:20 var det ljust ute! Vad hände??? Det har ju varit molnigt ganska länge nu och det gör stor skillnad vilken tid det börjar ljusna jämfört med när det är klart ute.

Så jag studsade upp, gjorde mina rehabövningar och gick ut i stallet. Igår körde jag ut allt blött spån och fyllde på med nytt , vilket gör att det var otroligt lättmockat idag. Dock var det väldigt mycket bajs, så det tog sin tid ändå, men ändå ganska smidigt.

Jag gick morgonrundan med Alyssa och sedan hoppade jag i löparkläderna och stack ut en runda med de andra tjejerna. Som jag har längtat efter att få springa! Det var alltså 6:e oktober som jag sprang senast. Jag har ju haft problem med mina höfter, som inte har blivit bättre av att jag trillat av Kalle fyra gånger och landat på lårbenet och slagit i höft och bäcken ännu mer.

Jag vill ändå kunna springa som variation och för att det är den träning som jag tycker ger allra mest energi tillbaka och glädje. Jag sprang bara rundan runt Obbhult, om man springer hela är det 4,4 km, men idag avslutade jag i helvetesbacken hem. Jag trodde att det skulle vara väldigt jobbigt att springa, men egentligen så är det ju allra bästa tillfället att springa när man har gjort ett långt uppehåll. Man har ju inga krämpor någonstans. Jag kände inte ens av gårdagens cykelpass.

Något som jag var lite förvånad över var att konditionen kändes oväntat bra. Jag flåsade som jag brukar och pulsen for inte iväg åt det högre hållet någon gång. Jag gick lite i uppförsbackarna. Främst för att Selma inte riktigt orkade hänga med. Det var faktiskt första löparpasset jag har sprungit med hund utan att ha fullt drag i hundförarbältet. Inget drag alls, faktiskt, vilket var otroligt skönt! 

Lite sorgligt är det ju att Selma har blivit långsammare, hon har precis fyllt 11 år och all tid vi får tillsammans är ju en bonus. Hon har varit min löparkollega under hela sitt liv och vi har haft så många härliga träningspass tillsammans! Jag har ju som sagt inte sprungit på ett bra tag, inte heller Selma så vi får se om hon kan få upp konditionen om jag lyckas springa några gånger i veckan eller om det är färdigsprunget för hennes del (tror nog att hon kommer att ha oerhört svårt att acceptera det...).

Vi får också se om min höft och bäcken håller för löpningen. Att springa långpass igen bortåt 15-20 km är nog inte att tänka på, men jag hade varit otroligt nöjd om jag hade kunnat springa 5-10 km 2-3 gånger i veckan.

Oavsett vad så var det helt underbart att komma ut och springa före frukost! Vilken energi det gav!

Efter löpturen blev det frukost och sedan stack jag ut en runda med Bosse. Vid det laget hade solen värmt på ordentligt och det kändes nästan lite för varmt med vinterridstövlar och värmesulor. Men det var ju så länge sedan som jag inte frös på hästryggen, så det var ganska njutbart ändå.

Bosse fick gå en runda runt Stenaljung och en sväng in om den vattenfyllda grusgropen. Han trodde att vi skulle gå in i hemmaskogen i vanlig ordning och gjorde nästan en "Kalle" och blev lite istadig när jag ville att han skulle gå framåt istället. Men när vi kommit förbi upplagsplatsen traskade han på lika energiskt och fint som han brukar.

Han är så härlig nu, det är som om all vila han har fått sedan i höstas har gjort honom ung på nytt. Han har börjat takta igen, något han inte har gjort sedan han var typ 6 år. Han såg något läskigt när vi gick genom grushålan och stissade lite där och sedan tyckte han att de två stora stenblocken som hindrar infarten ner till vattnet var så läskiga. Men han tog sig förbi dem till sist.

Jag hade egentligen tänkt att vi skulle gå upp på andra sidan mot Stenaljung, men det var ju ett hinder i form av ett vattendrag som jag inte riktigt kände att jag ville utmana honom mot. Så vi vände och gick tillbaka.

Sedan kom vi äntligen på grusväg och jag kunde släppa iväg honom i trav. Så lycklig kille! Han har sådan enorm energi! Så kul!

Vi skrittade lite igen och han bara taktade, ville springa mer. Till sist fick han trava igen, då snubblade han till och föll in i galopp med huvudet mellan frambenen, så busig! Han kom tillbaka i traven och vi kunde trava i en frisk trav som jag fick hålla in rätt bra för att han inte skulle ge sig iväg.

Sedan hade han svårt att skritta på vägen hem, det blev taktning och "smyg"-trav, men till sist lugnade han ner sig och kunde skritta.

Riktigt härlig runda blev det i solen och även jag fick enormt mycket energi!

Sjöutsikt

Hårfällningstider

När vi var klara var han så svettig, han har ju fortfarande mycket vinterpäls kvar och har inte riktigt släppt på det än så att jag kan börja skrapa bort ordentligt med päls. När jag kliade honom i pannan var han helt skummig...

Det var härligt att kunna släppa ut honom i solen igen och så fick de lite lunch-hö. Lite vårkänslor får man allt en sådan här dag!

Svettig kille!