Våren är här på riktigt!

Vilka underbara, soliga veckor vi har haft i mars såhär långt! Dock har det varit väldigt kallt, med flera minusgrader på nätterna och som mest 5-6 plusgrader på dagarna. Men idag blev det snäppet varmare. Så gott!

Dock har vi en sydostlig vind som är väldigt kall, speciellt på morgnarna, men fram på dagen idag var det rätt härligt.

Igår red jag Bosse ett kort pass i paddocken. Jag värmde upp med en kort skrittrunda och sedan red jag några varv i paddocken i skritt, trav och galopp. Han var väldigt pigg och fräsch, fattade galopp på direkt skänkel, så det var väldigt positivt. Han stod faktiskt inte emot någonting. Så kul!

Dock är han tillbaka med sin jätte-galopp, dock inte så obalanserat som det var för några år sedan. Så det får väl bli lite stärkande galopp ute och lite arbete med bommar i paddocken för att bygga tillbaka den där fina, balanserade, lite samlade galoppen han faktiskt har när han är i full träning.

Det var årets första pass i paddocken, så det kändes väldigt bra, det är ett vårtecken om något!

Bosse i paddocken igår

Idag började dagen med att vi åkte till Toveks och provkörde en Passat. Jag beställde ju en Tiguan i oktober-november, men när de nu säger att all produktion står still undrar jag om det blir någon sådan bil i år ens. Jag kände att jag inte kan vänta hur länge som helst på ny bil, så jag undrade ifall det fanns några alternativ. Då fanns det Passat, en bil som redan är tillverkad och har et registreringsnummer, ska i princip bara skickas till Sverige. Så jag bad försäljaren att reservera en sådan åt mig över helgen och så bokade jag provkörning.

Jag får dra 1600kg med den, vilket är 200 kg mindre än med Tiguanen, men jag kan ändå lasta 830 kg i släpet, så det är ju god marginal. Dessutom är räckvidden och bränsleförbrukning, samt månadskostnaden lägre för Passaten, vilket såklart är en fördel.

Jag gillade Passaten, verkligen en fin, stabil och tyst bil att köra, så jag kommer att ta den. Hoppas därmed kunna ha bil i början av april eller maj. Ska bli så skönt!

Jag passade också på att köpa en ny ridhjälm eftersom Hööks hade 15% rabatt på alla hjälmar och säkerhetsvästar. Denna gång gick jag lite "crazy" och köpte min första hjälm med stor skärm. Som jag så länge har tyckt är så fult! Men det såg inte så illa ut som jag trodde och den var grymt skön!

Lamicell artemis

När vi kom hem igen hjälpte Magnus mig att sladda paddocken så att den blev vårfin. Sedan körde jag ut alla hinder och bommar, så nu är det verkligen vår på riktigt. Som jag har längtat!

Vårbruk i paddocken

Kalle höll koll från hagen så att allt gick rätt till:)

Nyfixat och fint!

Kallis sover middag

När jag var klar med hindren väntade jag en stund eftersom Kalle låg och sov i hagen. Han har verkligen blivit trygg, den där killen. För när de andra två gick iväg låg han kvar, helt utslagen. Sötnosen!

Även Kalle fick premiära i paddocken idag. Jag har ju ridit honom i några veckor nu, enbart uteritter. Han har kommit in i sin "jag-vill-inte-gå-åt-samma-håll-som-du"-period igen, precis som vid den här tiden förra året. Framför allt vill han inte gå åt höger på Obbhultvägen.  Och när vi är i skogen vill han inte svänga upp i Skattagårdsskogen.

De tricks han tar till nu är gå ut på åkern och stegra sig. När det händer hoppar jag av och går, så kommer vi dit vi ska ändå i lugn och ro. Jag tycker faktiskt inte att det är någon idé att bråka mer med honom. För jag vet såklart med mig att det är jag som gör att vi hamnar i de där situationerna. För när jag går med honom är det aldrig några problem, då går han som han ska, med fin energi. Men när jag kommer upp på ryggen blir läget annorlunda. Jag blir osäker, det kan jag erkänna och jag känner verkligen inte att jag litar på honom.

Å andra sidan vet jag egentligen inte vad jag är rädd för. Han gör ju inget dumt, mer än när han inte vill gå framåt. När han väl kommer igång är han så lugn och fin. Jag tycker verkligen att han har uvecklats till en betydligt modigare häst än han var bara för ett år sedan. Även om han kan bli lite smårädd för saker, t.ex. något som inte har legat på en plats tidigare så reagerar han inte så kraftigt längre. Han tittar, men går förbi, även om det kan bli lite snabbt ibland.

I alla fall så håller jag hårt i fegremmen för att vara beredd ifall något händer så jag slipper falla av. Och Kalle hatar när jag håller i den. Då går han och slår med huvudet och rycker tyglarna ur händerna på mig.

Idag började vi med att jag gick med honom upp till Obbhultvägen och första hagen där vi vände och gick hem igen. Sedan gick jag några varv med honom i paddocken. Han var hur lugn som helst. Jag satt upp och återigen kom den där irriterande osäkerhetskänslan/nervositeten. Han har ju en historik av att slänga sig åt sidan i paddocken och inte vilja gå nära hörnet vid ingången. Så jag höll, återigen krampaktigt i fegremmen och lät honom skritta på.

Han kändes otroligt avspänd och fin och det fanns inga tendenser till någonting egentligen. Jag red aktivt och drev på honom framåt i skritten. Vi skrittade lite över bommarna som jag hade lagt ut här och där och han var hur fin som helst. Ändå kunde jag inte lita på att han skulle vara sådan hela passet och kunde därför inte slappna av ordentligt.

Men han fick trava lite och han var superfin i traven. Så härlig! Tungan for ut lite, men han stoppade in den igen, lekte bara lite med den, inget ruskande på huvudet som han har gjort tidigare. Och galoppen satt som en smäck, han var så fin! Jag nöjde mig efter några varv på volten och travade sedan varvet runt, men han ville galoppera mer, sötnosen!

Det var som om han har saknat att jobba "på riktigt" och jag fick en så himla fin känsla när jag red honom! När jag skrittade av honom släppte jag fegremmen och fick äntligen känna på hur han kändes och han var så fin!

Jag var så glad över att det gick så fantastiskt bra! Såklart förstår jag att han kommer att ha sina pass då det inte går lika bra, men kan han vara såhär första passet sedan i oktober så tror jag ändå att jag har massa bra pass att se fram emot med honom framöver!

Min fine Kallis i solen!

När vi var klara skrittade jag av honom för hand. Vi gick upp i sommarhagen och sedan ner via Kullen, där har han nog aldrig gått tidigare, men han var så lugn och fin, mest nyfiken.

Imorgon kommer Hanna hit och rider, vilket ska bli superkul! Då får Kalllis lite sällskap på uteritten och jag hoppas att jag ska kunna rida mer avslappnat och utan att behöva hålla så hårt i fegremmen. 

Kalle & jag