Unghästfasoner och vårkänslor

Igår blev det tyvärr ingen ridning pga det var årsmöte i vägföreningen på kvällen, men idag var jag laddad för en uteritt med Kalle. De två senaste uteritterna har han ju gått med sällskap, så det var lite spännande att se hur han skulle bete sig idag.

Han är definitivt inne i en brötig period just nu. Han ska sparka i boxväggarna när han äter, när han ska släppas ut på morgonen, ja, typ hela tiden. Sedan är han ännu mer pysslig och nafsig än han brukar vara. Nafsar på precis allt han kan komma åt.

Jag känner igen det här beteendet från förra våren. Jag tror att han har det lite jobbigt med fällningen av vinterpälsen och sättningen av sommarpälsen. Han släpper inte mycket päls från manken och bakåt så det tar en väldig tid för honom att bli av med all päls, men jag hoppas att han lugnar sig lite när sommarpälsen är klar och det blir bete dygnet runt.

Annars är han egentligen väldigt lugn just nu. Han står stilla och lugnt när jag gör i ordning honom själv i stallet och han är inte onormalt uppmärksam på omgivningen, utan det är sänkt huvud och en lugn approach mot det mesta.

Jag satt upp vid stalldörren i vanlig ordning och lät honom gå framåt. Helt plötsligt drar han mot hästhagen och jag hade inget att säga till om... Vi landade vid garaget och det blev lite vändningar fram och tillbaka, några försök till stegring, men lika snabbt som problemet uppstår ger han sig och så gick han.

Vi passerade brevlådorna och sedan skulle han helt plötsligt svänga mot maskinhallen och grannen. Samma sak där, lite vändningar, försök till stegringar och sedan gick han.

Därefter skrittade han på bra upp till Obbhultvägen och den här gången fick han själv välja vilket håll han skulle gå åt och vi kom ut på vägen mot Rolfstorp, men sen skulle han helt plötsligt inte gå åt det håller heller utan backade ner i slänten och höll på så då satt jag av eftersom det fanns benklämmarträd och det kändes obehagligt med slänten.

Så vi gick en bit tills jag hittade en gärdsgård att sitta upp ifrån. Därefter gick han på i ca 200 meter då det blev tvärstopp igen innan vi kom ut på Hulegårdsvägen. Denna gång ville han inte vända eller stegra utan han stod bara still. Tog ett steg framåt fyra gånger sedan gav jag upp igen och hoppade av. Därefter gick vi upp till Attas och sen satt jag upp igen och efter det fick jag faktisk rida genom Skattagårdsskogen. Där blev han otroligt pigg och började hoppa och skutta i galoppen, vilket han aldrig gjort förut, men han var så jäkla pigg.

När vi kom ur Skattagårdsskogen vände vi mot hemmaskogen utan problem, travade lite där och var på väg mot en galoppsträcka då han helt plötsligt kom på att "nej, detta är ju inte hemåt" så då stannade han igen och bråkade och då lät jag honom helt enkelt gå ner i hemmaskogen istället för husfridens skull.

Det blev en del trav och galopp där också och när vi skulle skritta ner för backen och dra hemåt var han så himla på och ville minsann inte skritta, nej minst trav skulle det vara!

Vi kom ut på Obbhultvägen och skrittade hemåt sedan blev han rädd för några plastgrejer som hänger i en grind och då hoppade jag av igen och gick resten av rundan hem. 

Det kändes ändå som en bra runda, jag blev inte alls så nervös när han hittade på sina trix, utan jag tar det lugnt, försöker övertala honom och när jag känner att jag inte orkar bråka hoppar jag av och så kommer vi dit vi ska.

Det känns dock som om han hade behövt en rejäl runda i de Bexellska skogarna och få galoppera och trava lite så att han får ur sig lite energi, så jag ska försöka få till det under helgen här. Annars får det bli lite mer energiskt i paddocken, jag kan nog rida på lite mer där och jobba honom lite mer i trav och galopp.

Men trots alla sina påhitt så är han ändå världens mysigaste häst och han är helt underbar när han väl går fram, då är han ganska obekymrad.

På väg hem

Blanke, fine Kalle!