Svedjebruk och uteritt med sällskap

Vilken fin söndag det blev igår! Det har varit soligt och fint länge nu, men den senaste veckan har det blåst en del. Jag har försökt hitta något bra tillfälle att bränna gräset på jordvallen intill paddocken, men tyckt att det har blåst för mycket. Men igår morse var det lite lugnare och jag eldade av allt gräs i änden åt det håll som vinden blåste. Sedan kunde jag tända i andra änden och låta det brinna med vinden. Snabbt och effektivt!

Svedjebruk=vår

När jag var klar med det stekte jag på en lammstek som jag sedan lade i slowcookern och så skalade jag en gryta med potatis. Så var allt förberett för dagens gäster, så smidigt!

Världens bästa kökspryl!

Efter lunch kom så våra gäster, brorsan, svägerskan och brorsdottern och vi gick rakt ut i stallet för att hämta hästarna. Vi tog in alla tre och även Pelle fick lite TLC, han blev borstad och pysslad med. Så nöjd var han över det!

Sedan red Hanna och jag ut. Hanna på Bosse och jag på Kalle. Tanken var att Kalle skulle få lite sällskap på de rundor där han har lite framåtbjudningsproblem. Det gick såklart bra att rida höger på Obbhultvägen när Bosse gick först och även in i skogen. 

Han är dock väldigt pysslig av sig när han går bakom Bosse. Han håller på med bettet, går lite som i sin egen värld och blir väldigt långsam, så vi fick hela tiden trava ikapp Bosse och Hanna. Vi fick draghjälp upp i Skattagårdsskogen, fast det blev lite stopp i backen. Kalle gick först när vi väl hade svängt av från vägen som gick hemåt, men mitt i första backen fick han för sig att stanna. Bosse stannade också, Kalle kör ju runt rätt mycket med honom i hagen, så jag tror att han känner sig lite osäker med att passera Kalle. Men jag fick övertalat Bosse att gå fram så att vi kom fram.

När Kalle går först så åker öronen framåt och han är jätteuppmärksam på omgivninge samtidigt som han skrittar på som han brukar. Så lustig!

Det var väldigt skönt att kunna rida Kalle och känna mig säker, det var ett tag sedan jag hade den känslan på honom senast och jag hoppas att jag ska kunna hålla i det, släppa mina hjärnspöken.

Kalle körde förbi Bosse ibland och ibland nöjde han sig med att ligga bakom. När vi travade upp för en backe där Kalle och jag brukar galoppera ville han också galoppera, så han fattade jättekort galopp bakom Bosse som travade. Knasbollen!

När vi kom tillbaka till Obbhultvägen och bara hade den sista skrittsträckan kvar hem kunde han tänka sig att gå först, vilket han gjorde i princip hela vägen hem. 

Det blev ett bra och härligt pass  i solen, även om det blåste rätt mycket, så är det ändå definitivt vår i luften nu!

Kalle långt bakom Bosse