Pigg Bosse i skogen

Idag har det återigen varit soligt och fint när jag gick morgonrundan med Lissan lyste solen på påskliljorna som i söderläge har börjat slå ut. Så fint! 

Vackra påskliljor

På lunchen tog jag en löprunda med Nelly. Jag märkte igår att min ryttarkondition har blivit lite dålig och jag har slarvat med konditionsträningen det senaste, så nu får det allt bli lite mer av den varan. Det blev en fin löprunda, faktiskt rätt varmt trots att jag bara hade t-shirt och tunn jacka.

Eftersom jag har haft en del höftproblem det senaste året tog jag det lugnt och avslutade när vi hade sprungit lite mer än 3 km och kom ut på asfalten. 

Det var en energikick att springa, men jag har haft grova sömnproblem de senaste dagarna så i eftermiddags blev jag väldigt seg, men det gick över när jag gick ut och hämtade Bosse för en ridtur.

Det ger alltid energi att umgås med hästarna! Han fäller rätt mycket nu så det blev en del pälsskrapande, vilket leder till att jag själv blir helt full med päls. Men därunder finns den fina sommarpälsen och man ser framför allt i ansiktet på halsen att den börjar komma fram.

Vi skrittade upp mot Linnarp och upp i Obbhultskogen. Det var riktigt länge sedan jag red där senast. Bosse kändes lite seg upp för backen, men det är ju en tuff backe och när vi kom vidare var segheten som bortblåst. Han både travade och galopperade på eget bevåg och jag hängde med, glad i hågen!

Vi red runt och kom till de backar där vi brukar galoppera. Det hade Bosse inte glömt, utan så snart jag tog tyglarna drog han iväg i full galopp. Trots att han inte riktigt har konditionen och styrkan ännu, galopperade han på hela vägen och jag fick hålla in honom allra sista backen då jag tyckte att det räckte. Jag vill ju att han ska hålla sig fräsch framöver!

Det är verkligen en så häftig känsla att rida en häst som jag litar på till 100% och jag kan bara låta honom springa på, behöver inte vara orolig för någonting, att han ska skygga för något, eller bli rädd eller plötsligt ändra riktning. Det är dit jag vill nå med Kalle också i framtiden och jag är helt övertygad om att även Kalle har de egenskaper som kan göra honom till en lika säker häst som Bosse.

Det blev en riktig energikick att få galoppera på detta sätt igen, som jag har saknat det! Även Bosse verkade få en kick av att få springa på och han var fräsch hela vägen hem.

Det faktum att det var i princip vindstilla och en sådan där fin (men lite kall) vårkväll gjorde ju inte saken sämre heller.

Glad Bosse efter galoppbackarna

Solnedgång över Himledalen