Ridit Kalle!

Nu börjar det kännas som om framgångarna i min rehab avlöser varandra! Och att allting går framåt, så underbart!

Idag hade jag bestämt mig för att hoppa upp på Kalles rygg igen efter 70 långa dagar. Jag har absolut ingenting emot att gå med honom och att bara träna honom från marken och umgås, men det är ju på hans rygg jag vill vara såklart.

Jag blev lite peppad när det var någon som sa i ett möte att idag är allting i balans, 2022-02-22. Då kunde jag alltså inte valt en bättre dag för premiärturen.

Kalle var väldigt lugn och sansad när jag gjorde i ordning honom. Vi tvättade hovarna i vanlig ordning och direkt efter gjorde jag lite TRT-övningar. Han var inte alls så uppmärksam på omgivningen som han kan vara så allt kändes väldigt bra.

Jag har börjat öva honom på att stå still utan att vara uppbunden när jag gör i ordning honom. Han tycker emellanåt att det kan vara lite jobbigt att stå uppbunden och ibland får han sina ryck då han bara kastar sig bakåt. Jag tycker det är bra att ha en häst som kan stå lös när man gör i ordning honom. Han blir faktiskt lugnare då och kan kolla in lite mer vad jag gör när jag borstar honom och kratsar hovarna.

Men när jag skulle sadla honom band jag upp honom igen. Det är ju även bra att variera. Ibland behöver man ju binda upp hästen och då är det bra om han är bekväm med det också.

Han såg så himla nöjd och glad ut när jag kom med sadeln och alla grejer. Han stod så stilla och fint och lät mig rätta till sadeln fram och tillbaka och spänna sadelgjorden.

Jag satt upp lugnt och fint och faktiskt utan att tänka på handen. Den gör inte ont längre när jag lutar mig mot den, vilket också är ett framsteg!

Jag testade ett nytt bett idag, från Fager, det heter Felix sweet iron med fasta ringar. Såhär beskrivs det på deras hemsida: 

Fager’s smarta FSS låsning. (Fager’s Smart System) Med denna teknik låser sig bettet uppåt samt framåt för att få ett bett med begränsad flexibilitet. Detta ger lugn till en häst som har svårt att lita på bettet och söka ett ärligt stöd. Den lätta vikten gör det mindre stumt och ökar acceptansen. Det konstanta trycket är lågt och därmed bekvämare att bära. Felix är designad att följa hästens naturliga utforming och ge mindre konstant tryck över tungan.

Eftersom Kalle är väldigt känslig tycker jag att detta bett skulle kunna passa honom och direkt när han fick det i munnen verkade han väldigt nöjd. Han var helt still med munnen, vilket inte är helt vanligt.

Vi skrittade först några varv på gårdsplan och jag kände efter lite hur bettet kändes. Jag tyckte jag fick en bra känsla. Han höll i kontakten på ett sätt som han inte riktigt har gjort på något annat bett. Dock ville han gärna dra tyglarna ur handen på mig, han tyckte väl att han kunde få långa tyglar, men jag kände mig inte riktigt lika säker på det. Lite försiktighetsprincip får man ju ha när han inte haft ryttare på ryggen på 70 dagar!

Vi tog en av våra "safe" rundor. En runda i hemmaskogen som vi har gått och ridit många gånger. En runda som han känner sig trygg med och där han går fram överallt.

Han började dock med att vända och bli lite ostadig efter ca 50 meter på Obbhultvägen. Först backade han ner lite i slänten (som är rätt brant), men jag lyckades hålla lugnet och fick upp honom på vägen och fick honom åt rätt håll. Sedan försökte han igen, men då gick han aldrig ner i diket och jag fick honom framåt igen. Sedan fick han gå lite mitt i vägen ett tag för att det skulle släppa. Det var helt vindstilla så hade det kommit bilar hade vi hört det på långt avstånd.

Efter det traskade han på överallt med öronen framåt och frustandes, så himla nöjd! Han vågade till och med gå igenom några vattenpölar som täckte hela vägen och han var så nöjd när han hade gjort det, stolt liksom :) Han är ju så söt!

Han gjorde ett litet hopp framåt när vi passerade granngården på vägen hem, men det var ingen större grej, han hittade lugnet snabbt igen.

Det var en sådan enorm lycka att få rida honom igen! Som jag har saknat det! Fina fina Kalle!

Han fick faktiskt trava några 100 meter också bara för att jag skulle få känna på hans fina trav :).

Det känns otroligt bra att ha varit uppe på hans rygg igen! Jag kommer att fortsätta variera ridningen med promenader och försöka utöka antalet "safe" rundor så att vi kan utöka vårt ridområde. Det var också härligt att han var så lugn. Han var betydligt mer uppmärksam på omgivningen när vi var ute och gick i söndags, men idag brydde han sig inte om någonting utan var mer fokuserad på mig och framför allt bettet.

Så nu börjar alltså mitt och Kalles träningsår på riktigt och jag ser fram emot en massa ridturer framöver och en massa härlig träning! Ska bli så kul!

Kanske stämde det att allting är i balans idag. Kalle var i balans och jag var i balans i alla fall!

Kalle redo för ridtur!

Nöjd Kalle i skogen