Återbesök hos arbetsterapeuten med omväg om ortopeden

Idag var det dags för återbesök hos arbetsterapeuten. Dags att börja belasta! Men besöket gick inte riktigt som jag hade tänkt mig... Rörligheten i fingrarna har blivit mycket bättre och jag har i princip full funktion. Fingrarna är lite stela när jag vaknar på morgnarna och då kan jag inte knyta handen, men efter första rehabpasset går det bra att knyta den så gott som helt. 

MEN, rörligheten i handleden åt alla håll har inte förbättrats någonting sedan jag var där senast för två veckor sedan. Redan då såg arbetsterapeuten orolig ut och hon såg inte mindre orolig ut idag. Nej, hon var såpass orolig att hon skickade mig till ortopeden för bedömning. Hennes kollega sa något om ligamentskada.

Eftersom det var en stund kvar tills jag skulle till ortopeden åkte jag hem emellan och fixade lite småsaker innan jag körde tillbaka igen. Under den tiden hann jag också googla "ligamentskada handled". Hittade då följande text:

 

Jag kan ju säga att rullgardinen åkte ner fullständigt och jag fullkomligt rasade ner i källaren! Jag såg framför mig ny operation och ny vända med sjukskrivning och rehab. Jag ställde helt enkelt in mig på absolut värsta scenario. Så det var med en stor klump i magen jag åkte in till sjukhuset och ortopediavdelningen.

Jag fick träffa en läkare, inte den som opererade utan en kollega till honom. Jag berättade läget och han undersökta handen, jämförde den med högerhanden, tittade på hur rörligheten såg ut. Han pressade lite på handen för att se när det började göra ont.

Sedan sträckte han fram sina pek-och långfingrar och bad mig klämma (jag hörde "så mycket jag kunde" och tog i för kung och fosterland :)). "AJAJAJAJ!" sa han och jag släppte direkt och fick ur mig ett "förlåt". Då visade det sig att han hade glömt att han själv hade en skada i fingret vilket gjorde att det gjorde ont på honom, stackaren :). Eller så var han bara lite för klen för mina nypor:). Ja, lite lustigt blev det ju och vi båda skrattade åt situationen. 

När han hade klämt och tittat klart gick han ut för att rådgöra med någon kollega och när han kom tillbaka sa han att röntgenbilderna efter operationen visade att operationen hade gått fantastiskt bra och allting hade hamnat som det skulle och att det inte finns någonting som skulle tyda på att någonting blivit fel. Han hävdade också när jag ställde frågan att det inte fanns någon risk för ligamentskada då man skulle ha sett det under operationen.

Han rådde mig istället att hålla tålamodet uppe, fortsätta köra mina övningar och komma tillbaka om 3-4 veckor igen. Jag gissar att det var dumt att googla, men jag blev ju positivt överraskad. Även om jag lade en hel del energi på att gräma mig över hur illa det skulle ha kunnat vara.

Så jag gick tillbaka till arbetsterapeuten och fick mina nya "styrkeövningar". Fyra övningar, varav jag inte kan göra en av dem eftersom jag inte kan vända upp armen...

Men jag ska göra dessa fyra övningar, 3 reps, 2 set om dan. Otroligt lite om man frågar mig. Men, jag får väl följa order...

Min styrketräningsdeg...

Faktum är att jag har bokat tid hos en fysioterapeut imorgon för att se om jag dels kan få mer hjälp med rörligheten, men också för att jag ser att jag har förlorat mycket muskelmassa i egentligen hela armen och axelpartiet. Jag fick ju bara handledsspecifika övningar av arbetsterapeuten, men jag måste ju jobba på att få tillbaka styrkan i hela armen och axelpartiet så att jag blir liksidig igen. Det vill jag ha hjälp med. 

Jag har aldrig varit hos en sådan förut och är inte riktigt säker på vad han kan hjälpa mig med, men det kan ju vara värt ett besök i alla fall eftersom det endast kostar 100 kr. Så får vi se om det ger något!

Slänger in en bild på hur "långt" jag kommer i mina försök att vända upp handflatan och underarmen mot mig...  Kunde varit samma bild som veckan innan och veckan innan dess..