Det händer saker nu...

Idag har det varit en oväntat fin dag, SMHI hade lovat snö och regn från kl 11, så jag hade ställt in mig på att tillbringa dagen mestadels inomhus.

Men dagen började (ja, efter stallet såklart) hos bästa Emma med tjejfrukost. Vi blev inte så många, men hälften i alla fall det var trevligt i alla fall att få tjöta lite och äta massa frukost som Emma hade gjort.

Vid lunch kände vi oss klara och vände hemåt och då hade det mycket riktigt börjat blåsa och regna. När jag kom närmare hemmet blev det också inblandning av snö.

Men jag hade precis bara kommit innanför dörren så sprack det upp och solen kom fram. Så då tänkte jag att det var bäst att passa på att gå ut en runda med hundarna. Glädjande nog hängde Magnus med, haltandes med sitt skadade knä. Men det blev en härlig promenad i skogen med lite catching up efter en vecka ifrån varandra då Magnus varit i fjällen och åkt skidor (och skadat knät).

När vi var i skogen kom Christoffer och hälsade på så vi gick hem och satte på lite kaffe och tjötade en stund med honom.

Sedan röjde vi lite i källaren och Magnus ställde ut stegen till sotaren som kommer imorgon och jag tog in hästarna. En go söndag helt enkelt!

Och nu ikväll har jag äntligen börjat märka lite framgångar med min rehab! Det är ju tredje dagen jag kör de övningar jag fick från fysioterapeuten. Jag kör även de andra övningarna för att hålla igång fingrarna också, de är alltid lite stela på morgonen och jag är inte helt 100 återställd i dem även om det är betydligt närmare än rörligheten i handleden.

Men nu börjar jag faktiskt så smått se resultat av den nya rehaben. Framför allt märkte jag förbättring när jag stod i duschen då jag kunde tvåla in mig på ett bättre sätt samt shamponera håret bättre. Jag kan plöstsligt vända handen mot huvudet, vilket jag inte har kunnat tidigare. Och så kan jag se mitt operationsärr från rätt håll. Det har jag bara kunnat se i spegeln tidigare. Så helt klart händer det grejer!

Jag har också förstått att mycket sitter i huvudet. Jag måste testa gränserna mer med vänsterhanden. Jag märkte ju igår att jag tog i tyglarna mycket hårdare med högerhanden och inte riktigt vågade ta med vänstern. Så därför testade jag att dra i ett gummiband idag och tyckte att jag drog lika mycket med båda armarna. Så det som hände igår var nog mer att jag inte vågade ta i för att jag var rädd för att det skulle göra ont.

Men det är ju helt fantastiskt att äntligen kunna se lite framsteg! På tre dagar! Utan att ha fått effekt på fyra veckor! Nu blir jag så otroligt motiverad till att köra rehab att jag nästan vill köra mer än rekommenderat...

Och jag får väl erkänna att jag kör mer styrkeövningar än rekommenderat. Jag tycker inte att jag märker någon överansträngning, snarare tvärtom, jag tycker degen är för mjuk och lättarbetad. Men jag kör fem-sex repetitioner istället för 2-3. Det ska väl ändå kännas att man gör något liksom!

De här framgångarna har i alla fall gjort mig glad och positiv och nu börjar jag tro mer och mer på att jag kan få tillbaka rörligheten så småningom!

Mitt "fina" lilla ärr