Ryggont

Det sista dagarna i september har varit lite sämre på hästfronten. Först tappade ju Kalle en sko förra helgen och det dröjde till onsdag innan hovis dök upp och han fick fyra nya skor. Det var dags för omskoning, han hade gått 7 veckor med dessa, så det var ju ändå bra. Hovarna är ju inte de bästa, speciellt när han sliter av skorna. Dock hittade hovis hov att spika i och det såg bra ut när skon kom på igen, så det känns ju hoppfullt.

Det har kommit mycket regn denna vecka och under torsdagen hade det utlovats 30 mm som i verkligheten blev närmare 50 mm. Så jag lät faktiskt hästarna stå kvar inne efter hovslagarbesöket. Det blev första natten inne för dem denna säsong.

Alla tre var så trötta medan Kalle skoddes. Kalle såg ut som om han tänkte somna när som helst och Bosse stod också och sov och orkade inte obstruera någonting mot hovis...

Såhär såg Kalle ut när bakskorna spikades på

Bosse medan Kalle skoddes

Nästan djupsömn..

När jag kom ut på morgonen hade alla tre spån i hela ansiktet och över hela kroppen. De hade sovit gott! Det var helt klart skönt för dem att få komma in, torka upp och kunna ligga och sova på torrt underlag. Jag är egentligen inte så rädd för att de inte "tål" regnet, men just att inte få ligga torrt tycker jag tar lite på dem såhär på hösten när temperaturen börjar gå nedåt.

Förhoppningsvis blir det bättre väder framöver så att de kan gå ute om nätterna tills det blir vintertidsomställning i alla fall!

Morgontrött Pelle

Kalle med spån i ansiktet

Ännu mer spån...

I torsdags var det äntligen dags för träning igen. Förra veckans träning ställdes in pga storm och att Charlotte var sjuk, så nu var jag riktigt sugen på att få träna lite hoppning med Bosse.

Nu har vi passerat höstdagjämningen och nu har vi mer mörker än ljus om dagarna, även om det i alla fall är ledljus till halv åtta en klar dag. Men när träningen börjar kl 19:30 och jag ger mig iväg vid 19 så är det reflexer och pannlampa som gäller. Vi klarade oss precis utan pannlampan på vägen till träningen denna gång, men nästa torsdag går det nog inte. Det blir snabbt mörkare om kvällarna nu.

Bosse skrittade på bra till ridhuset och var fin att rida direkt. Vi travade fram och tog även lite galopp som han inte protesterade mot, utan fattade galopp direkt. Jag börjar nästan bli van vid att han gör det nuförtiden.

Vi började sedan med att trava över tre bommar på volt, vilket han gjorde bra, vi red med lite olika steglängd genom att trava över dem nära cirkeln eller långt ifrån eller i mitten. Även om han snubblade rejält vid ett tillfälle, så skärpte han till sig och lyfte jättebra på hovarna fortsättningsvis. Hade han snubblat sådär för några år sedan hade han gått omkull, vilket han också gjorde för några år sedan och jag flög av. Men nu höll han sig på fötterna, vilket är bra!

Vi galopperade igång lite efter att ha vilat lite och sedan skulle vi travhoppa ett hinder på långsidan, trava över bommarna på volten och sedan vidare mot ett annat hinder på långsidan. Han hoppade jättefint över det första hindret, jag fick kämpa med att få ner honom i trav och komma över travbommarna, men när vi skulle trava mot nästa hinder slutade han att bjuda och jag svängde förbi hindret. Efter det blev han väldigt motsträvig och ville inte gå fram alls.

Men det var inte det där tjuriga som han brukar göra då jag bara kan säga till honom och så släpper det efter ett tag, utan jag kände att det här var något annat. Jag kan inte förklara hur riktigt, men jag bara kände att något inte stod rätt till. 

Vi travade vidare och jag försökte få igång honom, men han ville inte och det gick absolut inte få honom att galoppera igen. Så då kände jag att, nej, nu får vi avbryta, det finns en anledning till att han inte vill och jag misstänkte att han hade någon känning i ryggen. Jag tryckte lite bakom och under sadeln och han reagerade, så det var bara till att vända hemåt igen. Så jäkla trist!

När jag kom hem klämde och tryckte jag igenom ryggen på honom. När jag tryckte på en triggerpunkt precis ovanför virveln där ryggen går över i korset så vibrerade ryggmusklerna i sadelläget. Det var värre på högersidan än vänster, men det var reaktion på båda sidor. Så han fick lite arnica-gel på ryggen och korset och därefter på med varmt stalltäcke.

Så igår och idag har han gått med ett 100gramstäcke på sig ute för att hålla ryggen lite extra varm. Och det verkar ha gjort gott. Jag masserade och smorde in honom med radital liniment igår som är lite starkare än arnica-gelen. Han var inte riktigt lika öm igår, men han reagerade när jag tryckte och masserade. Stackars Bosse! 

Det är detta som är så svårt med hästar. Han måste ju givetvis haft ont hela passet, även innan hans reaktion med motsträvighet kom. Ändå jobbade han superfint och kändes jättebra att rida!

Så nu ska han få vila, vi börjar med en vecka, men jag siktar redan nu på två veckor. Vi får se hur han svarar på behandlingen, om han blir bättre. Annars får jag nog se mig om efter någon typ av equiterapeut eller liknande, som kan hitta mer specifikt var han har ont och kanske också göra någonting åt det.

Jag hoppas att det bara är en enkel sträckning eller spänning som har uppstått nu när det har regnat och varit kallt och att han snart blir fit for fight igen!

Bosse på väg ut i mörkret i torsdags