Nu finns det ingen återvändo...

Igår kom jag på att det var hög tid att se till att få hem lite hö för att förbereda för den kommande inomhussäsongen. Hösten. Vintern. Den är här nu. Det finns ingen återvändo. De tidiga morgnarna, beroendet att hela tiden tänka på att hästarna behöver komma in och få mat. 

Det känns lite trist, samtidigt som det ändå är mysigt att få mer tid med de goe grabbarna. Jag brukar dra ut på det så länge som möjligt, helst vill jag inte ta in dem före vintertidsomställningen, vilket är om två veckor, men när jag såg väderprognosen för kommande tio dagar insåg jag att det bara är till att bita i det sura äpplet och ta in dem. Sommaren är slut nu.

Trist väderprognos

Dock får de fortsätta beta lite till i sommarhagen. Gräsklipparen har fortfarande att göra, så lite tillväxt finns det i gräset än.

Så igår kontaktade jag alltså min nya höbonde och bestämde att jag skulle hämta ett lass idag. Tyvärr har ju min bäste höbonde, grannen 1 km bort lagt ner hökörandet och arrenderat ut marken. Det var ju så smidigt för ofta passade Magnus på att ta höet med lastbilen när han ändå körde förbi på väg hem. Så fick jag hem närmare 100 balar smidigt och lätt. 

Nu har jag 20 minuters bilfärd åt ett håll som jag inte brukar ha ärenden åt och inte Magnus heller, så det blir till att hämta med hästsläpet istället.

Dock var dessa balar betydligt mer hårdpressade och kompakta, så de tog mindre plats i släpet och jag tog med mig 70 stycken denna gång. Jag har ett gäng löspressade balar som jag hämtade på ett annat ställe i början av maj, så nu kan jag mixa ihop det i en övergångsperiod. Höet såg väldigt fint ut, grönt och fint och det luktade så gott. Ingen tillstymmelse till att det skulle ryka, så jag hoppas att det är bra näringsvärde i det så att hästarna klarar sig bra på det denna säsong. Tanken är att jag bara ska fodra med hö och inte behöva lägga pengar på något annat än mineraler.

Men den här dagen började lite struligt, eftersom jag kom detta med höhämtningen efter att jag hade parkerat min bil lät jag väskan och alla jobbgrejer ligga kvar i bilen, vilket jag kom på precis när Magnus hade gått ut. Så jag fick kört ut bilen och hämtat mina grejer, samtidigt som Magnus startade sin bil med sin nyckel så att den skulle vara lite varmkörd till mig. Jag hämtade extranyckeln och körde iväg till jobbet.

Magnus bil är ju så jäkla stor och får aldrig plasts i normala parkeringsrutor och när jag hade stängt av bilen såg jag att jag kunde rulla fram en halv meter till så jag skulle starta bilen igen. Det gick inte. Jag tryckte på startknappen, ingenting hände. Jag gick ut, låste bilen och öppnade den igen, tryckte på startknappen, ingenting hände. SUCK! Jag tänkte att det var för att Magnus hade startat den med sin nyckel och jag sedan fortsatt köra med extranyckeln, att det var någon säkerhetsgrej. Så jag ringde Magnus medan jag gick in mot kontoret, tänkte att han kanske var i närheten under dagen och kunde lämna sin nyckel. 

Han upplyste mig om att startknappen kunde vara lite seg, så han bad mig gå ut och prova igen, eftersom han faktiskt var i närheten. Så jag fick traska ut igen och se, denna gång startade bilen. Vilken tur! Det är verkligen helt värdelöst att hålla på att byta bil såhär, det är alltid någon typ av strul! Det ska verkligen bli skönt att få en egen dragbil här framöver!

Jag kom iväg lite sent från jobbet och när jag kom hem var klockan plötsligt kvart över fem. Jag slängde i mig lite mat och sedan gick jag ut och hämtade hästarna och sedan kopplade jag släpet och körde iväg. Naturligtvis var det en av lamporna på släpet som inte lyste, vänster sida, så det var lite obehagligt att köra i mörkret utan riktigt ljus! Men det gick bra ändå och halv åtta var jag tillbaka hemma och lastade av allt hö.

Sedan städade jag upp och kollade Bosses rygg. Han är fortfarande väldigt stel och öm på vänster sida, så han får väl vila lite till. Jag tyckte han kändes bra igår när jag klämde på honom lite lätt, men uppenbarligen inte. Stackars Bosse.

Kalle var så mysig och jag ville knappt lämna honom, jag stod och kliade och klappade på honom och han bara tyckte det var fint. Goaste killen! Även Pelle bjöd på lite återhållsamt gos. De är så härliga, mina fina killar!

Slänger in en bild på en annan gosig individ här på gården...

Goaste Alyssa!