Kalle dressyrträning, nu händer det grejer!

Vilken dag! Så stressig! Möte på möte på möte och massa jobb däremellan. Sedan var jag iväg med Selma hos veterinären igen innan jag kunde komma hem, ta in hästarna och ta det lite lugnt i soffan innan jag gav mig ut igen för att göra i ordning Kalle för torsdagsträningen.

Han var så himla trött idag! Han stod verkligen och sov djupt på stallgången när jag gjorde i ordning honom. Men han är ju så mysig kille!

Idag bestämde jag mig för att rida honom till ridhuset och hoppades att det skulle gå vägen. Han har ju varit så lugn och fin det senaste så jag tänkte att det borde funka. 

Det var mörkt när vi gav oss iväg vid sjutiden och jag tände pannlampan så att vi fick lite ledljus. Han traskade faktiskt på lugnt och fint och det var inga tveksamheter förrän vi närmade oss "farliga" gården. Där var mycket ljud och så, men jag kickade på honom och smackade på honom och han gick faktiskt framåt, även om han var lite spänd, så var det inte så farligt. Han stannade också precis när vi kom fram till Charlottes gård, men jag fick fram honom även där så vi kom hela vägen till ridhuset. Så duktig kille!

Han var lugn i ridhuset också och när ponnysarna var klara kunde vi börja värma upp ordentligt. Han var lite tjafsig i munnen i början men jag var också lite fladdrig med mina händer. När vi väl kom igång fick jag en häst med en lugn mun som tog stöd på ytter tygel, så härlig känsla! För när hans mun blir lugn blir det också betydligt lättare för mig att fokusera på att ha lugna och stadiga händer och kunna erbjuda honom ett bra stöd i munnen.

Vi travade igång och han var jättefin, lite slö, så jag fick verkligen jobba för att hålla igång honom, men han svarade ändå framåt. I galoppen var han också fin, framför allt i höger varv där han verkligen tar stödet på yttertygeln och jobbar igenom kroppen. Han blev faktiskt lite hängig i tygeln på slutet, vilket jag inte ser som något problem, snarare bra, tidigare har han ju inte tagit något stöd, så lägger han sig lite på bettet så är det bättre än att han kastar upp huvudet och släpper kontakten.

I vänstervarvet får jag svårt att få effekt med min innerskänkel vilket gör att han skjuter ut ytterbogen och genar lite på volten. Min vänsterhand lever också ett eget liv och vill gärna tränga åt höger när jag inte får igenom innerskänkeln, så där har jag en hel del att jobba på.

Jag red lite skänkelvikninar och bakdelsvändningar i skritt också, vilket han gjorde bra. Det är jag som behöver hålla koll på vilken tygel som jag ska erbjuda stöd på osv. Jag red också trav i nedsittning och gjorde skänkelvikninar vilket också gick rätt bra.

Han gjorde några små tvekningar under passet, men jag förekom honom varje gång genom att jag såg direkt när öronen började rikta sig framåt så kickade jag till lite och drev på i precis rätt ögonblick för att han skulle släppa det och gå vidare istället för att vända. Jag börjar känna att jag läser av honom bättre samtidigt som han är betydligt lugnare och mindre reaktiv nu. Så jag bara njuter av att han är såhär underbar just nu! 

Även på vägen hem red jag honom hela vägen och då var han riktigt avslappnad och stannade eller tvekade inte en gång. Så idag fick han massor av beröm, stjärnor och kärlek. Min fine Kalle!

Nu känner jag verkligen att det händer grejer! Att kunna rida ute så obekymrat och att han är så lugn i munnen och så fin i formen, det är verkligen framsteg! Framsteg som jag har jobbat hårt för det senaste året!

Nästan hemma!