Uteritt i regn och torsdagsträning med hinder!

Denna vecka har bjudit på lite busväder, regn och blåst, en även uppehåll emellanåt. I tisdags red jag ut Kalle efter jobbet och vi bjöds på duggregn, fast ganska vindstilla. Han var jättefin (som han ju är nuförtiden...), han var lugn och modig och han hade ett stadigt stöd i bettet. Han kändes nöjd och liksom lite vuxen.

Vi har ju bara ridit i hemmaskogen och på gärdsvägarna det senaste och det verkar passa honom utmärkt. Han kan rundan, vet vad som väntar. Jag fick faktiskt hoppa av när vi skulle passera mellan en bil och en släpkärra, men jag kunde snabbt sitta upp igen och rida vidare som om inget hade hänt.

Det blev en väldigt mysig och fin runda, trots vädret. Och så blev det ju en omgång med rengöring och puts av allt läder eftersom det inte tål regn. Men det är ju rätt bra att få det gjort också.

Jag var tvungen att kolla lite i träningsdagboken hur länge han har varit så här fin nu, för det börjar kännas som att det har funkat ett tag nu. Jag har tänkt att han är inne i en bra period, men den perioden har faktiskt varat sedan början på september så det är nästan 1½ månad. Jag vågar inte hoppas för mycket och jag vill vara beredd på bakslagen när de kommer, men jag är så glad för att han är där han är just nu och jag försöker njuta av alla härliga upplevelser vi har tillsammans nu!

Kalle i skogen

Jag hittade en bild på Selma och mig som har några år på nacken, tror att det är 8-9 år sedan men jag gillar denna bilden så himla mycket.

Selma och jag

Idag var det dags för torsdagsträning igen. Jag har haft en fullständigt hysterisk vecka, med mycket på jobbet och mycket här hemma, så i eftermiddags när jag var ute med Alyssa efter att ha suttit klistrad framför datorn i ca 6 timmar kände jag att nej, jag vill bara gå och lägga mig, jag ställer in träningen. Jag orkar inte!

Men så glömde jag av det, klarade av några möten och telefonsamtal till och fixade lite andra saker och när klockan närmade sig halv sex började jag känna suget efter hästryggen och tänkte att jag skulle göra något roligt ändå denna skitdag. Låta hästarna och träningen bli den där ventilen jag så väl behövde. Så jag tog in hästarna, gjorde i ordning Kalle, satt upp och skrittade i mörker och blåst till ridhuset. Han är så modig nu och tuffar på bra hela vägen även om han är lite skraj här och där. Men han lyssnar framåt när jag ber honom gå.

Jag hade tänkt att jag ville ha lite travbommar och kanske något hinder, han är så lugn och fin nu så jag tycker att det är dags att börja hoppa lite mer i ridhuset också nu när det går så bra här hemma. Och att kunna nyttja träningen till att komma vidare i hoppningen.

Jag ville göra det enkelt för honom, så det blev tre travbommar på volt och ett litet krysshinder som han kunde gå över.

Vi började att skritta runt runt runt på bommarna och hindret och han var väldigt lugn. Och jag upptäckte att han några gånger tittade till, men då upplevde jag att det var mer för att han skulle få en bild av bommarna och hur han skulle ta sig över än att han ville vända eller stanna eller såg troll. Det var en insikt som fick mig att bli modigare och mer framåtdrivande för jag förstod att om han tittar till och jag blir osäker för att jag tror att han ska vända eller stanna, jag blir passiv och lämnar honom i sticket, då förstärker jag ju att det skulle finnas något troll bland bommarna. Om jag istället driver på och manar fram honom lugnt och bestämt så känner han sig trygg och går bara på framåt.

Vi travade sedan över bommarna. Inga problem förutom att han slarvade lite och snubblade till någon gång, då fick jag driva på lite mer och göra honom mer uppmärksam så travade han på fint. 

Vi travade även över det lilla krysset och det gjorde han också helt obekymrat, tittade några gånger, men svarade framåt där också precis som över bommarna. Så jag fattade galopp och lät honom galoppera över hindret. Och det gick ju hur bra som helst det också. Han var så fin! Han hittade en fin kort galopp i vänstervarvet, jag kunde lägga på ben och komma perfekt på hindret, satte honom i skiten en gång, men då hoppade han ändå, så han var verkligen super!

Vi avslutade med lite galopparbete utan hinder på volt och jag lät honom fatta galopp från skritt några gånger. Han var så fin i galoppen och jag fick hela hästen framför mig, han bar sig fint och var så fin i formen och munnen, helt underbar att rida!

Jag är så glad för min älskade Kalle! Han är verkligen drömhästen just nu! Det är så mycket saker som har landat för oss båda två och vi kan sitta och jobba på ett helt annat sätt nu än tidigare. Jag kan sitta med lugna och stilla, stadiga händer, jag kan börja leka lite med tempoväxlingar, jag kan sitta ner i traven, rida i bra galopp.

Och jag känner också att jag har gjort jobbet, jag har fått honom och oss dit vi är nu. Jag har kämpat, jag har inte gett mig när det har gått dåligt, jag har hela tiden trott på att han skulle kunna bli såhär fin att rida och nu ser jag resultatet av mitt envisa jobb jag har gjort med honom! Givetvis har jag också fått mycket hjälp av Charlotte längs resans gång, utan henne hade vi inte varit där vi är idag!

Visst, vi hoppade ett pyttelitet hinder idag men jag är ändå så himla glad för det är ett sånt jäkla framsteg för oss. Och visst, vi hade kunnat höja upp det till ett "riktigt" hinder och han hade säkert hoppat det lika obekymrat, men jag har inte bråttom, idag var jag så nöjd bara över att få hoppa honom i galopp på ett lugnt och avslappnat sätt. Då vill jag göra det lätt för honom, få honom att vilja mer nästa gång istället.

Så det var helt rätt att inte ställa in träningen, detta gav mig en otrolig energiboost och jag går runt med ett leende på läpparna. Vi traskade hem i mörkret igen, när vi kom hem stod Magnus och tvättade bilen, vilket Kalle tyckte var jätteläskigt, men vi kom förbi bilen och  kunde gå in i stallet. När jag fått av all utrustning och gett alla grabbar godis, borstade jag av Kalle, blev tvättad på ryggen av Bosse, gosade med Pelle och bara njöt av att jag har de här tre underbara grabbarna. De kan göra vilken skitdag som helst till en fantastisk dag!