Kalles bravader fortsätter!

Jag kände mig såpass stadig på foten idag att jag bestämde mig för att testa att tömköra Kalle. Jag vet inte om han har tömkörts tidigare, så jag tänkte att jag iakttar stor försiktighet.

Jag fick börja med att sanera hans hovar, (leran är ju tillbaka efter helgens regn) då upptäckte jag att samtliga söm var borta på insidan av vänster framhov. Hovis hade ju tipsat mig om att slänga på boots på honom eftersom han gick upp en storlek i skor, men jag hade inga boots hemma och jag tänkte att Kalle nog skulle tugga i sig dem rätt snart, så jag följde inte hovis råd. Så jag fick väl skylla mig själv. Det var bara till att bita i det sura äpplet och SMS:a hovis och kolla när han kunde komma förbi. Lyckligtvis kom han redan ikväll, så skadan på hoven hann inte bli så stor. Och skon satt ju kvar i början i alla fall...

Kalle hade gjort ordentlig lerinpackning i pannan, som han brukar, så söt! Inte ens stjärnen syntes idag :).

Min leriga kille!

När han var klar gick vi ut i paddocken och började med TRT-övningar på honom också. Han var så lugn och avslappnad och gjorde övningarna jättebra. Dock var han väldigt pysslig med munnen och skulle bita i grimskaftet och allt annat han kom åt HELA tiden. Så jobbig!

När vi var klara med TRT-övningarna lade jag på tömkörningsgjorden lite försiktigt, gick med honom runt något varv, han brydde sig inte om den, så jag kopplade på tömmarna och han gick direkt ut på volten och började trava. Han skötte sig fint, men det var lite svårt att få honom att skritta och han var lite misstänksam mot att stå still, så lite småspänd var han.

Vi bytte varv och han travade fint där också och sedan bytte vi tillbaka till första varvet. Det gick så bra så jag tänkte (korkat nog) att vi testar lite galopp. Yeeeehaaaaw sa Kalle och for iväg, jag hade inte en chans att hålla kvar tömmarna. Han for ut från paddocken och vidare mot stallet, vek av mot grinden till hagen (där Pelle och Bosse gick), parkerade den halvlösa skon i svängen, hoppade över grinden (med tömmarna slängandes bakom honom, att de inte fastnade???), och sedan hade jag tre hästar som for runt i hysteri i hagen, varav en hade tömmar bakom sig. Precis då kom en person förbi som har häst hos Charlotte och alltid kör förbi vårat när hon kör till och från stallet. Hon såg vad som pågick och stannade för hon trodde att jag låg skadad någonstans (väldigt omtänksamt, tack för det!).

Så hon hjälpte mig att slå av strömmen så att jag kunde öppna grinden som hade trasslat ihop sig och sedan hjälpte hon mig när jag hade fått tag i Kalle.

För till sist stannade de allihopa och då kunde jag gå fram, koppla loss tömmarna, koppla på grimskaftet och gå tillbaka in i paddocken och avsluta passet. Givetvis tog jag av tömkörningsgjorden och fortsatte inte att tömköra honom, utan bara ledde honom några varv så att han fick lugna ner sig. Fast han var ganska lugn när han väl blivit av med tömmarna.

Det var rätt otroligt nog att tömmarna höll, att stängslet inte var sönder någonstans och framför allt att ingen häst lyckades skada sig. Troligtvis var det väl inte så bra för Bosses hälta att rusa runt och upp och ner i hagen i full galopp, men det verkade ändå som om han var hyfsat ok.

Ja, vad säger man? Utmaningarna med Kalle haglar just nu. Jag kunde varit smart och bara låtit honom trava några varv, inte gjort så mycket första gången jag tömkörde honom, gått lite varligt fram. Men jag gjorde precis tvärtom. Så jag får skylla mig själv helt enkelt. Jag kan bara vara nöjd med att inga större skador uppstod!

Jag ska köpa några par boots och så ska jag gå till ridhuset med honom och släppa honom där så att han får bralla av sig lite, tror att han behöver det! Och så ska jag göra massor av rehabövningar så att foten håller för ridning så snart som möjligt!