Back in the saddle!

Igår fick jag hem mitt fotledsstöd från Apotea och idag tog jag på det inför min planerade ridtur på Bosse. Det kändes stadigt och bra att ha det där fotledsstödet, men det blev ju lite bylsigt i strumpan såklart.

Jag började med att köra lite TRT-övningar med Bosse i paddocken. Jag fokuserar på att backa och flytta fram- och bakben. Han blir faktiskt bättre och bättre måste jag säga, han backar på betydligt mindre signaler nu och han gör bakbensflytten bra åt vänster, men svårare åt höger. Han vill gärna huggas lite, så han är inte helt tillfreds med övningarna än.

Efter det var det så dags att testa den onde foten. Skulle det gå att komma upp i sadeln? Ja, det gick bra minsann! Det gjorde inte ont att sitta upp, jag är nu rätt glad för all tid jag har lagt på att få honom till att stå still när jag sitter upp. Han flyttade enbart frambenet litegrann, men jag kände ändå att jag kan sitta upp lugnt och fint utan att han går iväg.

Foten kändes stel i stigbygeln, det var ju trångt i skon också pga fotledsstödet, men det kändes ändå OK att skritta. När vi kom till första uppförsbacken och jag skulle ställa mig i fältsits insåg jag att det var den stora utmaningen, eftersom då all vikt läggs på fötterna, så det var inte särskilt skönt, men det gick, jag fick köra en variant där jag inte tog all vikt på fötterna helt enkelt.

Vi skrittade upp mot skogen och för en gångs skull blev Bosse rädd för något vid rishögen och hoppade åt sidan. Lyckligtvis gjorde inte heller det ont i foten. Annars är det den typen av rörelser jag oroar mig för när jag sitter på hästryggen, att hästen ska hoppa till och att jag måste parera med vänsterfoten och att det då gör ont.

Resten av rundan gick väldigt bra också, han var cool, även om han var pigg. Ville gärna springa, men det fick han inte! När vi var på väg hem insåg jag att det pågick trädfällning en bit bort och jag satt på helspänn, såg när trädet var på väg ned, stannade honom då, och han vred endast lite på ena örat när trädet gick i backen med ett rätt så rejält BRAK. Duktig kille! Så skönt att ha en sådan lugn och cool häst!

Nästa utmaning var såklart att sitta av utan att ta för mycket vikt på vänsterfoten. Jag hasade långsamt ned för den 172 cm höga ryggen och landade på högerfoten. Kändes helt ok.

Det är verkligen toppen att kunna rida honom nu! Vi får helt enkelt halta ihop, Bosse och jag! Men jag tror det är bra för honom att komma ut och skritta och det är även bra för mig att börja lugnt i sadeln på detta sätt och kunna känna mig för och bli starkare och starkare!

Underbar utsikt!